Låt oss idag se vad en av väst främsta gestalter sade på sin dödsbädd, eller snarare, på sitt dödskors. Vad var Jesus sista ord?
Jesus hängde på korset och led. En folkmassa stod vid korset. Korsfästelsen är, tillsammans med uppståndelsen, kristendomens främsta händelse.
Precis innan Jesus gav upp andan, sade han sina sista ord. Denna profet, som lärt ut så mycket genom sina ord, sade nu sina sista ord. Som varandes profetens sista ord, borde de ha en oerhörd tyngd i kristendomen. De måste vara centrala i religionen. Den helige, guds sons sista ord, lydde så här:
’Eli, Eli, lema sabaktani’. Det är arameiska, vilket var Jesus modersmål. Översatt till svenska sade Jesus: ’Min Gud, min Gud, varför har du övergett mig?’ Detta står i Matteus 27:46 och i Markus 15:34. Det är en uppgiven, ganska trist utsaga som säger att Guds egen son, det sista han gjorde, var att tvivla på sin fader och hans avsikter.
Men det finns ett annat bud på Jesus sista ord.
’Fader, i dina händer befaller jag min ande’. Detta står i Lukas 23:46. Det är en varm och vilande utsaga, med fullt och varmt förtroende för sin fader.
Men, som om det inte räckte med två olika bud på Jesus sista ord, finns det ytterligare ett bud på Jesu sista ord.
’Det är fullbordat’. Detta hävdar Johannes 19:30. En nöjd utsaga då Jesus projekt inte bara är avslutat, utan faktiskt också fullbordat.
Det är onekligen märkligt att profetens sista ord, som borde vara mycket betydelsefulla, finns i tre versioner. En version får två röster, men det är också det minst trösterika uttrycket. Sedan finns två andra uttryck, som är mer positiva för religionen, men som uttrycker två olika saker, och definitivt skiljer sig från det första, något trista, uttrycket. Vad kan förklara denna skillnad, denna stigande förtröstan i de sista orden?
De två evangelierna som har samma sista ord, är de äldsta. Matteus skrevs omkring 85 e.kr., men det finns indikationer på att det fanns redan i någon version kring 40-45 e.kr. Markus skrevs omkring 70 e.kr. Det andra sista ordet finns i Lukas, som skrevs kring 95 e.kr och det tredje sista ordet finns i Johannes, som skrevs kring år 100 e.kr. Till saken hör att namnen på evangelierna inte fanns vid den tiden utan adderades skönsmässigt av kyrkofäderna ytterligare 100 år senare. Således har de äldsta skrifterna en mer nedslående ton hos Jesus sista ord, medan de något nyare har en mer positiv anda. Detta kan bero på att kristendomens skapare, Paulus, skrev sina brev och predikade sin kristendom cirka 50-64 e.kr, och de kanske inte var kända när Matteus och Markus evangelier kom till. Lukas evangelium anses ha skrivits av en följeslagare till Paulus, varför Paulus tankar och ambitioner kunde påverka Lukas, varför Jesus sista ord var en för religionen mer hoppfull avslutningsfras. Johannes evangelium skrevs förmodligen i Efesos, där Paulus hade verkat, varför Paulus kristendom vad känd och sannolikt påverkade skrivaren/skrivarna till Johannes evangelium till att ge en sista fras fylld med framtid för den nya religionen som fullbordades genom Jesu död.
Vi kan konstatera att
1.) Jesus sista ord vet vi inte eftersom det finns tre förslag;
2.) utvecklingen, från förtvivlans uppgivenhet i det första uttrycket, till fullbordans förnöjsamhet i det sista uttrycket, med en utveckling som tycks följa Paulus, och därmed spekulativt hållas för sant att Paulus påverkat utvecklingen av det sista ordet, för att bättre kunna stämma med en religion i utveckling.
Slutsatsen är att Jesu sista ord är ett hitte-på, av människor långt efter att Jesus uttalade sina sista ord, i avsikt att utveckla en av Paulus påhittad religion, som förvisso kan ha beröringspunkter med den historiske Jesus, men som sannerligen inte är skapad av Jesus. Inte ens hans sista ord är hans.
Slutsatsen ansluter väl till den allmänna insikten som gäller i många andra sammanhang för kristendomen, att namnet på religionen är fel, ty om skaparen av religionen skall ge namn åt religionen, skall den ha namnet Paulusdomen.
Sven-Olof Yrjö Collin
RSS-flöde