Pride och sexuellt likaberättigande har tagit sig in i den Svenska kyrkan. De flesta ser inget anmärkningsvärt i det då rimligen en kristen borde acceptera kärlek, i alla fall ömsesidig, och snart också mellan många samtidigt.
Det finns de som inte tycker om den kristna kyrkans helomvändning, då det faktiskt går emot Bibeln, som både hbtq:arna och hbtq-motståndarna anser är helig.
Den som söker, skall finna. Kristna föredrar att söka i Nya testamentet, eftersom Gamla testamentet har en våldsam, dömande och hjärtlös gud.
Så, vad säger skaparen av kristendomen, Paulus? I sitt brev till romarna (sannolikt skrivet kring 57-58 e.kr) skriver han:
”Ty Guds vrede uppenbarar sig från himmelen över all ogudaktighet och orättfärdighet hos människor som i orättfärdighet undertrycka sanningen.” (1:18)
Inför detta ohyggliga griper guden in i världen:
”Därför prisgav Gud dem i deras hjärtans begärelser åt orenhet, så att de med varandra skändade sina kroppar.” (1:24)
Gud straffar dem således genom att prisge dem åt orenhet:
”Fördenskull gav Gud dem till pris åt skamliga lustar: deras kvinnor utbytte det naturliga umgänget mot ett onaturligt; sammalunda övergåvo ock männen det naturliga umgänget med kvinnan och upptändes i lusta till varandra och bedrevo styggelse, man med man. Så fingo de på sig själva uppbära sin villas tillbörliga lön.” (1:26-27)
Men att straffa dem med homosexualitet var inte tillräckligt för guden, utan guden hade ett sista straff redo:
”Och fastän de väl veta vad Gud har stadgat såsom rätt, att nämligen de som handla så förtjäna döden…”
Hos Paulus är således de orättfärdigas första straff, att uppfyllas av homosexuella lustar, och därefter kommer det straff som fastställdes i Gamla Testamentet, t ex i 3 Mos. 18:22, dvs döden.
Svenska kyrkans nuvarande agerande har således intet stöd i deras heliga skrift. De vänder sig mot det som så ofta står i Paulus brev. De vänder sig mot Sanningen!
De moderna kristna har emellertid ett försvar. De anför att texten skall ses i sitt historiska sammanhang, att det skall kontextualiseras. Att kontextualisera innebär att relativisera. Paulus fördömande av homosexualitet är inte en absolut sanning utan en relativ sanning som skall knytas till hans tid.
Men de kristnas krav på att text skall kontextualiseras måtte innebära att all text skriven av människan skall relativiseras. Det innebär att gudens röst genom människorna är relativ. Den varierar. Då sade gud ett, nu säger gud något annat. Gud är således inte Sanningen över all tid, utan är sann för ögonblicket.
Det finns ett ord för detta beteende, för allt detta relativiserande: Opportunism.
De kristna och deras gud är således unkna opportunister.
Sven-Olof Yrjö Collin
Det finns de som inte tycker om den kristna kyrkans helomvändning, då det faktiskt går emot Bibeln, som både hbtq:arna och hbtq-motståndarna anser är helig.
Den som söker, skall finna. Kristna föredrar att söka i Nya testamentet, eftersom Gamla testamentet har en våldsam, dömande och hjärtlös gud.
Så, vad säger skaparen av kristendomen, Paulus? I sitt brev till romarna (sannolikt skrivet kring 57-58 e.kr) skriver han:
”Ty Guds vrede uppenbarar sig från himmelen över all ogudaktighet och orättfärdighet hos människor som i orättfärdighet undertrycka sanningen.” (1:18)
Inför detta ohyggliga griper guden in i världen:
”Därför prisgav Gud dem i deras hjärtans begärelser åt orenhet, så att de med varandra skändade sina kroppar.” (1:24)
Gud straffar dem således genom att prisge dem åt orenhet:
”Fördenskull gav Gud dem till pris åt skamliga lustar: deras kvinnor utbytte det naturliga umgänget mot ett onaturligt; sammalunda övergåvo ock männen det naturliga umgänget med kvinnan och upptändes i lusta till varandra och bedrevo styggelse, man med man. Så fingo de på sig själva uppbära sin villas tillbörliga lön.” (1:26-27)
Men att straffa dem med homosexualitet var inte tillräckligt för guden, utan guden hade ett sista straff redo:
”Och fastän de väl veta vad Gud har stadgat såsom rätt, att nämligen de som handla så förtjäna döden…”
Hos Paulus är således de orättfärdigas första straff, att uppfyllas av homosexuella lustar, och därefter kommer det straff som fastställdes i Gamla Testamentet, t ex i 3 Mos. 18:22, dvs döden.
Svenska kyrkans nuvarande agerande har således intet stöd i deras heliga skrift. De vänder sig mot det som så ofta står i Paulus brev. De vänder sig mot Sanningen!
De moderna kristna har emellertid ett försvar. De anför att texten skall ses i sitt historiska sammanhang, att det skall kontextualiseras. Att kontextualisera innebär att relativisera. Paulus fördömande av homosexualitet är inte en absolut sanning utan en relativ sanning som skall knytas till hans tid.
Men de kristnas krav på att text skall kontextualiseras måtte innebära att all text skriven av människan skall relativiseras. Det innebär att gudens röst genom människorna är relativ. Den varierar. Då sade gud ett, nu säger gud något annat. Gud är således inte Sanningen över all tid, utan är sann för ögonblicket.
Det finns ett ord för detta beteende, för allt detta relativiserande: Opportunism.
De kristna och deras gud är således unkna opportunister.
Sven-Olof Yrjö Collin
RSS-flöde
