I dessa gendertider, där könsgränser anses vara fluida, finns det några aktiviteter kvar som definierar könet. Kvinnan föder barn, medan transkvinnan avundsjukt ser på. Mannen byter bildäck.
Men i dessa dagar, då service är en mer betydande ekonomisk aktivitet än gammal tillverkningsindustri, har även däckbytet fallit offer för service.
Männen i Sverige kan därför delas in i två grupper. Den manliga gruppen består av män som har en egen röd domkraft från Biltema och står böjd, eller sitter på gatan eller tomten, för att skruva ut och in muttrarna när den byter sina däck under cirka en timmes tid, eller 30 minuter om det är svinkallt.
Servicegruppen, som är den jämställda gruppen, ty i den ingår även kvinnor, kör sin bil till en däckfirma, där firmans män byter däcken, och kanske to m förvarar däcken på ett sk däckhotell. Enligt sökning på internet kostar sådan service för ett däckbyte, där det ofta ingår balansering, mellan 300 och 700 kronor. Däckhotell kostar mellan 700 och 1200 kronor.
Om vi tar genomsnittet så är servicegruppen villig att avstå 500 beskattade kronor för bytet och 950 beskattade kronor för hotellet. Om en person med låg lön tjänar cirka 25000 kronor och har 32% i skatt, då är den villig att avstå 735 kronor, dvs 2,94% av en månadslön till däckbyte och 1397 kronor, dvs 5,59% av en månadslön till däckhotell. Motsvarande för den som tjänar 52000 kronor i månaden, med 50% skatt, är att däckbytet innebär att avstå 1000 kronor, dvs 1,92% av månadsinkomsten och för däckhotellet 1900 kronor, dvs 3,65% av inkomsten.
Männen som manifesterar sin manlighet har nästan 3% av inkomsten från däckbytet att spendera på annat och 5,6% om den avstår däckhotell, medan jämlikhetsmannen spenderar 1,9% respektive 3,6%. Timpengen för däckbytet är 500 kronor, dvs de tjänar lika mycket i timmen, men låginkomstaren tjänar procentuellt mer på att manifestera sin manlighet relativt den med högre lön. Det är därför mer sannolikt att manlighetsmanifestationen utförs av män med låga inkomster. Män med höga inkomster är mer sannolika i jämställdhetsgruppen, där kvinnorna dväljes. Då det ter sig absurt att lasta däcken man själv har bytt och köra till ett däckhotell, försöker nog den däckbytande låginkomsttagaren trycka in däcken i källaren eller källarförråden. Därmed har den sparat in 8,6% av en månadsinkomst genom sin manlighetsmanifestation. (den petige mumlar om utgiften för domkraften från Biltema, men med tanke på att den kostar 240 kronor och kan användas till annat är kostnaden ringa vid varje bilbyte)
Däckbyte kan därför förväntas att till viss del vara en klassfråga. Men överraskande nog har en undersökning utförd av Goodyear avslöjat att blott 11% av männen aldrig byter däck. Trots skillnaden i lönsamhet i att byta däck, tar mannen med högre inkomst någon gång tag i däcken. Kanske maskulinitetsnormen övertrumfar den ringa ekonomiska besparingen? Dock skall noteras att frågan gällde om man aldrig bytte däck. Således, har man bytt däck en gång, för 10 år sedan, tillhör man däckbytarna i undersökningen. Bättre hade självfallet varit att fråga om de alltid byter däck.
Samma undersökning antyder att däckbyte är en manifestation av maskulinitet. 42% av kvinnor uppger att de aldrig byter däck. Förvisso kan du då säga att 58% har någon gång bytt däck. Men precis som med höginkomsttagaren kan det ha skett en gång för tio år sedan.
Jag tror därför att däckbyte skiljer sig åt mellan de ekonomiska klasserna och könen. Serviceekonomin ser i förstone ut att ha brutit ner maskuliniteten kring däckbytet. Men med tanke på att de flesta däckbytare är män (jag har aldrig sett en kvinna när jag fått nya däck på en däckfirma), så är däckbytet sannolikt fortfarande en manlig manifestation.
Du kanske vill åberopa det tunga lyftet som kan finnas när man måste lyfta däcket med fälg på plats, som skäl för kvinnor att inte byta däck. Däck med fälg väger kanske 16-18 kilo. Men har du då aldrig sett en mor, inte blott lyfta upp, utan även bära på sin 4-årige strulande eller ömhetssökande son? En sådan väger kanske också 16 kilo. Kvinnor kan lyfta sin 4-årige son, men avstår att lyfta sitt däck.
Däckbytet, som nu är avklarat i hela Riket, är en manlig manifestation, fredad från all form av feminism. Gärna jämställdhet i Riksdagen och i styrelserna, men däckbytet är en manlig verksamhet.
Sven-Olof Yrjö Collin
Men i dessa dagar, då service är en mer betydande ekonomisk aktivitet än gammal tillverkningsindustri, har även däckbytet fallit offer för service.
Männen i Sverige kan därför delas in i två grupper. Den manliga gruppen består av män som har en egen röd domkraft från Biltema och står böjd, eller sitter på gatan eller tomten, för att skruva ut och in muttrarna när den byter sina däck under cirka en timmes tid, eller 30 minuter om det är svinkallt.
Servicegruppen, som är den jämställda gruppen, ty i den ingår även kvinnor, kör sin bil till en däckfirma, där firmans män byter däcken, och kanske to m förvarar däcken på ett sk däckhotell. Enligt sökning på internet kostar sådan service för ett däckbyte, där det ofta ingår balansering, mellan 300 och 700 kronor. Däckhotell kostar mellan 700 och 1200 kronor.
Om vi tar genomsnittet så är servicegruppen villig att avstå 500 beskattade kronor för bytet och 950 beskattade kronor för hotellet. Om en person med låg lön tjänar cirka 25000 kronor och har 32% i skatt, då är den villig att avstå 735 kronor, dvs 2,94% av en månadslön till däckbyte och 1397 kronor, dvs 5,59% av en månadslön till däckhotell. Motsvarande för den som tjänar 52000 kronor i månaden, med 50% skatt, är att däckbytet innebär att avstå 1000 kronor, dvs 1,92% av månadsinkomsten och för däckhotellet 1900 kronor, dvs 3,65% av inkomsten.
Männen som manifesterar sin manlighet har nästan 3% av inkomsten från däckbytet att spendera på annat och 5,6% om den avstår däckhotell, medan jämlikhetsmannen spenderar 1,9% respektive 3,6%. Timpengen för däckbytet är 500 kronor, dvs de tjänar lika mycket i timmen, men låginkomstaren tjänar procentuellt mer på att manifestera sin manlighet relativt den med högre lön. Det är därför mer sannolikt att manlighetsmanifestationen utförs av män med låga inkomster. Män med höga inkomster är mer sannolika i jämställdhetsgruppen, där kvinnorna dväljes. Då det ter sig absurt att lasta däcken man själv har bytt och köra till ett däckhotell, försöker nog den däckbytande låginkomsttagaren trycka in däcken i källaren eller källarförråden. Därmed har den sparat in 8,6% av en månadsinkomst genom sin manlighetsmanifestation. (den petige mumlar om utgiften för domkraften från Biltema, men med tanke på att den kostar 240 kronor och kan användas till annat är kostnaden ringa vid varje bilbyte)
Däckbyte kan därför förväntas att till viss del vara en klassfråga. Men överraskande nog har en undersökning utförd av Goodyear avslöjat att blott 11% av männen aldrig byter däck. Trots skillnaden i lönsamhet i att byta däck, tar mannen med högre inkomst någon gång tag i däcken. Kanske maskulinitetsnormen övertrumfar den ringa ekonomiska besparingen? Dock skall noteras att frågan gällde om man aldrig bytte däck. Således, har man bytt däck en gång, för 10 år sedan, tillhör man däckbytarna i undersökningen. Bättre hade självfallet varit att fråga om de alltid byter däck.
Samma undersökning antyder att däckbyte är en manifestation av maskulinitet. 42% av kvinnor uppger att de aldrig byter däck. Förvisso kan du då säga att 58% har någon gång bytt däck. Men precis som med höginkomsttagaren kan det ha skett en gång för tio år sedan.
Jag tror därför att däckbyte skiljer sig åt mellan de ekonomiska klasserna och könen. Serviceekonomin ser i förstone ut att ha brutit ner maskuliniteten kring däckbytet. Men med tanke på att de flesta däckbytare är män (jag har aldrig sett en kvinna när jag fått nya däck på en däckfirma), så är däckbytet sannolikt fortfarande en manlig manifestation.
Du kanske vill åberopa det tunga lyftet som kan finnas när man måste lyfta däcket med fälg på plats, som skäl för kvinnor att inte byta däck. Däck med fälg väger kanske 16-18 kilo. Men har du då aldrig sett en mor, inte blott lyfta upp, utan även bära på sin 4-årige strulande eller ömhetssökande son? En sådan väger kanske också 16 kilo. Kvinnor kan lyfta sin 4-årige son, men avstår att lyfta sitt däck.
Däckbytet, som nu är avklarat i hela Riket, är en manlig manifestation, fredad från all form av feminism. Gärna jämställdhet i Riksdagen och i styrelserna, men däckbytet är en manlig verksamhet.
Sven-Olof Yrjö Collin
RSS-flöde
