Människans samhälle regleras genom lagar och normer. Medan normer formas bland människorna, och traderas genom handlingar som sanktioneras eller belönas, utformas lagar av mänskliga organisationer, där de tidigare traderades oralt, medan de idag traderas skriftligt och upprätthålls genom sanktioner. Lagar och normer påverkar varandra, där t ex somliga normer blir lagar, medan lagar påverkar normerna.
Idag anser de flesta av oss att lagar blott kan utformas av institutioner som representerar folket, dvs lagar utformas och beslutas genom demokrati. De flesta lagar kan stiftas av en församling som representerar folket, medan speciella lagar, grundlagar, kräver att folket får en ny möjlighet att välja sina representanter, som därefter återigen, får ta ställning till lagförslaget. Dessa lagar upprätthålls och tolkas av en kader jurister, ytterst av domstolar, med visst inslag av folket, men i huvudsak av professionella jurister.
Eftersom lagar skall reglera människors agerande, är de sprungna ur folket och gillade av folket, genom den representativa demokratin. Det är den civilisatoriska lagen.
Sedan finns den barbariska lagen. Det är de lagar som hävdas av de som hävdar att lagar är för människan, men inte av människan. Det, att skilja människan från lagen, är det barbariska.
De främsta barbariska lagarna är de religiösa. Barbarerna antar existensen av en lagstiftare som inte är människa, men som trots det, ja, man kan t o m hävda att på grund av det faktum att den inte är människa, har den rätten att reglera människans handlingar. Denna lagstiftare har de gett namnet gud, vilket är en lagstiftare som är evig, har alltid funnits och kommer alltid att finnas. Det är en aktör som är visare än människan och har skapat lagar som är till gagn för människan, även om hon inte inser det.
Eftersom guden är både allsmäktig och allvetande, skapar den lagar, eller snarare, har den lagar som gäller för alla människor och i alla tider, dvs lagarna är oändliga i tid och rum, de är eviga. Barbarerna accepterar därför inte den civilisatoriska synen på att lagar kan vara olika i rummet, ty människans samhälle är olika, och att lagar kan förändras, ty människan och hennes samhälle förändras. Lagar är inte föränderliga för barbarerna, ty guden är inte föränderlig. Gudens lagar är grundlagarnas grundlag, den alltid oföränderliga lagen. Lagarna kräver inte heller människornas acceptans genom t ex demokrati. I den mån människorna inte accepterar gudens lagar, skall de straffas, ja, ytterst brännas på bål eller hängas, beroende på barbarernas inriktning. Barbarerna är därför totalitära, där människan är underkastad, inte sig själv, utan detta eviga väsen.
Men bland barbarerna finns det de som har ett visst mått av civilisation. De hävdar det totalitära, att lagarna förvisso är eviga och orubbliga, men lagarna från guden har traderats oralt och skriftlig, vilket skett genom människan, varför de blivit förvanskade av både tiden och människan. De är förvisso tidlösa, men p g a att de gått igenom människan, behöver de därför tolkas och översättas till den tid där människorna lever.
Det är förvisso en motsägelsefull, ja, rent ut sagt, en dum föreställning, ty varför har den allsmäktige behövt människor för att formulera sina lagar? Varför i herrans namn vände sig allah till mohammed och berättade om sina lagar, när allah visste att mohammed, som var illitterat, inte skulle kunna skriva ner dem? Som om guden, den som klarade av att skapa världen utan människans hjälp, plötsligt är i behov av människor för att få sina lagar spridda och nedtecknade?
Medan de civiliserade har en lagstiftande församling som utformar lagar, och en industri av tolkare och dömande, jurister och domstolar, har barbarerna skapat en motsvarande veritabel industri av tolkare av de eviga lagarna, där de främsta kallas profeter och präster.
Civilisation utmärks av att de civiliserade låter barbarerna hålla på, om söndagarna, i speciella lokaler, men att de p g a sin barbarism, får hållas där. Barbarerna utmärks av att de inte tolererar civilisation, ja, de kan t o m anse det korrekt att avliva de civiliserade.
Civilisationens tolerans av barbarerna bär emellertid på ett problem för civilisationen. Toleransen av barbarerna är ständigt ett hot mot civilisationen, då barbarerna inte tolererar civilisationen. Toleransen av barbarerna kan därför inte bli total, ty då går civilisationen under. Civilisationens svårighet ligger därför i att avgöra var gränsen för toleransen av barbarerna går. Om det måste vi ständigt debattera och reglera.
Den 13 augusti 2021
Sven-Olof Yrjö Collin
Idag anser de flesta av oss att lagar blott kan utformas av institutioner som representerar folket, dvs lagar utformas och beslutas genom demokrati. De flesta lagar kan stiftas av en församling som representerar folket, medan speciella lagar, grundlagar, kräver att folket får en ny möjlighet att välja sina representanter, som därefter återigen, får ta ställning till lagförslaget. Dessa lagar upprätthålls och tolkas av en kader jurister, ytterst av domstolar, med visst inslag av folket, men i huvudsak av professionella jurister.
Eftersom lagar skall reglera människors agerande, är de sprungna ur folket och gillade av folket, genom den representativa demokratin. Det är den civilisatoriska lagen.
Sedan finns den barbariska lagen. Det är de lagar som hävdas av de som hävdar att lagar är för människan, men inte av människan. Det, att skilja människan från lagen, är det barbariska.
De främsta barbariska lagarna är de religiösa. Barbarerna antar existensen av en lagstiftare som inte är människa, men som trots det, ja, man kan t o m hävda att på grund av det faktum att den inte är människa, har den rätten att reglera människans handlingar. Denna lagstiftare har de gett namnet gud, vilket är en lagstiftare som är evig, har alltid funnits och kommer alltid att finnas. Det är en aktör som är visare än människan och har skapat lagar som är till gagn för människan, även om hon inte inser det.
Eftersom guden är både allsmäktig och allvetande, skapar den lagar, eller snarare, har den lagar som gäller för alla människor och i alla tider, dvs lagarna är oändliga i tid och rum, de är eviga. Barbarerna accepterar därför inte den civilisatoriska synen på att lagar kan vara olika i rummet, ty människans samhälle är olika, och att lagar kan förändras, ty människan och hennes samhälle förändras. Lagar är inte föränderliga för barbarerna, ty guden är inte föränderlig. Gudens lagar är grundlagarnas grundlag, den alltid oföränderliga lagen. Lagarna kräver inte heller människornas acceptans genom t ex demokrati. I den mån människorna inte accepterar gudens lagar, skall de straffas, ja, ytterst brännas på bål eller hängas, beroende på barbarernas inriktning. Barbarerna är därför totalitära, där människan är underkastad, inte sig själv, utan detta eviga väsen.
Men bland barbarerna finns det de som har ett visst mått av civilisation. De hävdar det totalitära, att lagarna förvisso är eviga och orubbliga, men lagarna från guden har traderats oralt och skriftlig, vilket skett genom människan, varför de blivit förvanskade av både tiden och människan. De är förvisso tidlösa, men p g a att de gått igenom människan, behöver de därför tolkas och översättas till den tid där människorna lever.
Det är förvisso en motsägelsefull, ja, rent ut sagt, en dum föreställning, ty varför har den allsmäktige behövt människor för att formulera sina lagar? Varför i herrans namn vände sig allah till mohammed och berättade om sina lagar, när allah visste att mohammed, som var illitterat, inte skulle kunna skriva ner dem? Som om guden, den som klarade av att skapa världen utan människans hjälp, plötsligt är i behov av människor för att få sina lagar spridda och nedtecknade?
Medan de civiliserade har en lagstiftande församling som utformar lagar, och en industri av tolkare och dömande, jurister och domstolar, har barbarerna skapat en motsvarande veritabel industri av tolkare av de eviga lagarna, där de främsta kallas profeter och präster.
Civilisation utmärks av att de civiliserade låter barbarerna hålla på, om söndagarna, i speciella lokaler, men att de p g a sin barbarism, får hållas där. Barbarerna utmärks av att de inte tolererar civilisation, ja, de kan t o m anse det korrekt att avliva de civiliserade.
Civilisationens tolerans av barbarerna bär emellertid på ett problem för civilisationen. Toleransen av barbarerna är ständigt ett hot mot civilisationen, då barbarerna inte tolererar civilisationen. Toleransen av barbarerna kan därför inte bli total, ty då går civilisationen under. Civilisationens svårighet ligger därför i att avgöra var gränsen för toleransen av barbarerna går. Om det måste vi ständigt debattera och reglera.
Den 13 augusti 2021
Sven-Olof Yrjö Collin
RSS-flöde
