Även om vi tror oss kunna framföra bilen i 130 km/h och har en mycket potent bil, får vi böja oss för hastighetsbegränsningarna och köra i 90 km/h, i alla fall där det finns hastighetskameror eller sannolikhet för polisiär övervakning.
Oavsett hur lite pengar du har, får du inte ta en liter mjölk i matvarubutiken och lämna butiken utan att betala för den.
Vi är reglerade i samhället.
Men dessa regleringar är utanpå. De går inte in i individen. De reglerar inte det som är du, utan blott dina handlingar. Där inne finns t ex dina åsikter och dina värderingar. De är dina och dem får du ha. Ja, du får t o m yttra dem, förutsatt de inte vanärar en namngiven person eller utgör hets mot folkgrupp.
Yttrandefriheten, vari ingår religionsfriheten, innebär att staten inte reglerar ditt inre. Det får du ha oanfrätt av staten. Det är din frihets mark. Där är du kung. Ingen har rätt att ingripa i ditt inre. Och det inre får du yttra och visa upp.
Dock! Undantag finns idag.
Språket trodde du att det var ditt. Ja, du är inte dummare än att du inser att det är intersubjektivt, ty annars hade ingen begripit vad den andra sade. Men det är fortfarande ditt, det är subjektivt. Det är dina ord, som när det gäller yttrandefriheten, är dina och ingen har rätt att ingripa mot dina ord. Ingen har rätt att hyscha dig.
Men så är det inte. I dagens woke-kultur och cancelkultur tar sig folk friheten att inskränka det som du trodde var ditt, språket. Likt alla totalitäras dröm, ingriper det i ditt inre. Det tar sig in i dig och kräver att du behärskas redan i ditt inre.
Du får inte säga negerboll. Rätt ord är chokladboll. Så är det, utan pardon. Samhället rymmer många, många ordpoliser som vaktar över ditt språk. Likt Gestapos tusen ögon och Stasis alla öron, finns ordpoliserna överallt, kanske t o m i din egen familj.
Så penetreras människan. Så erövrar det totalitära människan.
Det fnyses åt dem som protesterar mot negerbollsförbudet. De är ofta, som jag, vita äldre sk gubbar (vilket är en pejorativ term som, olikt neger, är tillåten och vida spridd) som anses vara hänsynslösa mot svarta människor, som kollektivt sägs uppleva sig förnedrade av uttrycket negerboll. I solidaritet med kollektivet de svarta människorna, skall man inte, dvs det är inte fråga om att man inte bör, utan här gäller kommandot, skall man inte använda ordet negerboll.
I en understreckare skriver Christane Lahusen ”Människor som har ett begränsat handlingsutrymme och en underordnad ställning i yrkeslivet avvisar gärna en progressiv språkpolitik.” ( https://www.svd.se/a/APaMrj/varfor-vill-de-infora-diktatur-i-tyskland)
Hon hävdar således att det är redan kuvade människor som griper det sista strået för frihet, det de trodde var deras, deras eget språk, och motsätter sig att även bli kuvad i sitt språk. Mot det står de fria människorna som i sin absoluta förnuftighet anammar en progressiv inkluderande språkpolitik. Det är en intressant och motsägelsefull utsaga då den innebär att en progressiv inkluderande språkpolitik exkluderar de med ” ett begränsat handlingsutrymme och en underordnad ställning i yrkeslivet”. Den progressiva språkpolitiken är inkluderande på en sida, men starkt exkluderande på en annan sida. Ja, kanske det är dess egentliga syfte, att exkludera kuvade människor, och skapa signaler av social acceptans genom språket? De tidigare dialekterna, som föste in människor i grupper av bildade och oborstade, ersätts nu av ord som signalerar progressiv eller kuvad. Således har ordet progressiv blivit synonymt med exkluderande av de kuvade, att ytterligare kuva de kuvade, och där språkbruket är totalitärt. Således, en progressiv inkluderande språkpolitik är totalitär och förtryckande av de redan kuvade.
Det icke-totalitära alternativet är att man bör använda chokladboll och att användandet helt och enbart ligger hos individen. Likt användandet av termerna religiös, vidskeplig eller hällörad, vilka är tre termer som inte, i alla fall än, har det sociala stigma kring sig som negerbollen har, utan som kan användas utan att någon i sällskapet säger hysch, eller att man betecknas som gammal sur gubbe om man använder ett av dem.
Således, jag tror att vi som reagerar negativt på förbuden att använda neger och zigenare, inte alls är de kuvade utan att vi är de som vänder sig mot det totalitära. Vi som inte böjer rygg för den yttre makten utan anser att det är vi, som självständigt tänkande och agerande individer, väljer vårt språk. Vi är inte socialt inkapabla, ty vi hör och respekterar ordet bör, men vi ryggar tillbaka för det totalitära ordet skall.
Mot det totalitära säger jag därför: Rör inte mitt språk!
Den X
Sven-Olof Yrjö Collin