Kritiker skriver att detta är New Public Management (NPM) i all sin prydno. Jag är inte så kunnig på NPM, men jag betvivlar att denna utvärdering är ett uttryck för NPM. Det är snarare en triumf av en ålderstigen weberiansk byråkratitanke.
Det är viktigt att notera att granskningen inte avser den operativa verksamheten, dvs forskning, utbildning och samverkan. Den avser inte heller granskning av högskolans producerade effektivitet, t ex att de lyckas skapa goda akademiker i sina utbildningar. Granskningen avser blott en granskning av en del av högskolans administration, den som skall upprätthålla ett kvalitetsstyrningssystem. Notera, återigen, att man inte studerar effektiviteten i styrsystemet, utan blott själva produktionen av styrningen. Man studerar hur systemet ser ut, inte hur det fungerar eller vilka effekter det har.
Man brukar dela in styrmekanismer utifrån vad de fokuserar, om det är förutsättningen för verksamheten, vilket kallas premisskontroll, om det är procedurer och rutiner i verksamheten, vilket är byråkratisk kontroll, eller om det är resultatet av verksamheten.
Förra gången staten utvärderade, hade de ett system som var inriktat i huvudsak på resultatkontroll, där man granskade studenters examinerade uppsatser, och premisskontroll, där man främst granskade mängden professorer, docenter och doktorer i verksamheten.
Idag granskar man blott byråkratin, och blott en del av byråkratin, dvs vilka regler och rutiner man har avseende kvalité. I vilken mån dessa används i den operativa verksamheten granskas inte, vad jag förstått,. Ej heller om det finns ett samband mellan kvalitetssäkringssystemet och faktisk kvalitet. Och, för att understryka det viktigaste, UKÄ granskar inte högskolornas effektivitet, dvs grad av måluppfyllnad.
Det är oerhört oambitiöst av UKÄ att tillgripa byråkratisk kontroll. Resultatkontroll är förvisso svår att genomföra, men inte omöjlig. I slutändan är inte högskolan till för att producera byråkratiska rutiner, utan goda studenter, god forskning och samverkan.
Men, och det är kanske här kritikerna kan anses ha rätt, UKÄ följer det moderna aktstycket, så väl gestaltat via värdegrunder, att det är viktigare att framstå som att göra rätt, än att göra rätt. Sken framför verklighet. Ja, det är snarare postmodernismens mantra vi ser här, där gestaltningen slår realiteten. Universiteten, förutom Linköping, har lärt sig läxan. Likt en Potemkin bygger de godkända högskolorna upp kulisser av rutiner och system, som lugnar staten. Vad som däremot sker bakom kulisserna, ja, här får vi vara mer ursäktande gentemot Katarina den Stora, som faktiskt trodde att det var som det såg ut att vara. Staten däremot, den VET, att den inte vet vilka effekter på högskolornas effektivitet de granskade systemen har.
Statens granskning ger signalen till högskolorna att det viktiga för staten är inte att de är effektiva i sin huvuduppgift, utan att de har förmåga att bygga byråkrati. Det innebär att rationella högskolor lägger resurser på att bygga och underhålla dessa system. Därmed ger man mindre resurser till verksamheten, för att producera kritiska studenter, framgångsrik forskning och god samverkan. Till detta kommer att dessa kvalitetsstyrningssystem tenderar att öka lärarnas administrativa börda, då saker skall administreras, blanketter skall fyllas i, utvärderingar skall göras. Därmed förbrukas mer av de resurser som kommer verksamheten till del, för att försörja systemen, istället för att driva verksamheten.
Jag tror att två utfall är möjliga. Duktiga högskolor är duktiga på allt, varför verksamheten inte tar så mycket stryk av kvalitetssystemsgranskningen. I detta utfall påverkar UKÄ inte verksamheten nämnvärt, vare sig positivt eller negativt. Det andra utfallet är att mindre duktiga högskolor lägger ner mer resurser på systemet, och mindre på verksamheten, varför UKÄ:s granskning minskar verksamhetens möjligheter till effektivitet, men upprätthåller effektiviteten i att producera ett kvalitetssäkringssystem. Således är min prediktion att UKÄ:s granskning, i värsta fall, leder till en lägre effektivitet i högskolans operativa verksamhet, medan den i det bästa fallet, inte påverkar högskolornas operativa verksamhet.
Med tanke på att UKÄ:s granskning kostar en hel del, och att den leder till sämre eller inget utfall, så är UKÄ:s aktivitet skatteslöseri, med potential att försämra högskolors effektivitet.
Det går att undersöka, det vi skattebetalare betalar för, goda studenter, forskning och samverkan. UKÄ är ett lättjefullt statligt organ som förslösar skattepengar på en sak, som tyvärr inte är meningslös, utan kontraproduktiv för det som borde vara dess syfte.
Den 29 oktober 2021
Sven-Olof Yrjö Collin