Den goda tanken med att ha frivilligorganisationer som utför läxhjälp har försvunnit under oket av invandrarnas korruption. Tre föreningar, Rajo kulturförening, Rinkeby föräldraförening och Sveriges unga och vuxen academy, samtliga drivna av invandrare, har blivit polisanmälda för svindleri. Dessa och andra svindlerier kring läxhjälpspengar har lett till att staten inte ger pengar för läxhjälp till frivilligorganisationer.
Svensk modern historia rymmer ett stort inslag av frivilligorganisationernas arbete. Staten befrämjade den vägen och gav pengar till frivilligrörelsen, eftersom den tjänade demokratin, folket och staten väl.
Många av oss har gått på en studiecirkel eller varit med i en idrottsförening som delvis varit finansierad av staten.
Svindleri och allmän laglöshet har förvisso alltid funnits, långt innan invandrarna kom med i leken. En liten innovativ grupp, som bodde på samma studentkorridor som jag, organiserade en studiecirkel kring någon sorts mathållning, minns inte vilken, vilket innebar att de en gång i veckan, under 10 veckor, fick sin middag betald. Det är onekligen på gränsen till svindel.
Jag var med i en politisk ungdomsförening, där medlemsantalet och möten renderade kommunalt stöd. Vi gjorde som de flesta andra, kanske överdrev några mötens kvalitetsinnehåll och var långsamma med att gallra bort de som inte längre var medlemmar. Detta var ett accepterat svindleri, som kunde hålla upp föreningen någorlunda ekonomiskt och hålla nere medlemsavgifterna.
Själv satt jag ordförande på ett styrelsemöte i en annan förening, där det i det offentliga protokollet står att vi diskuterade föreningens strategi, vilket förvisso var sant, men inte så upplysande, som om det stått vad vi verkligen diskuterade, om föreningen skulle bli helt vit. Som mången fattig förening tar man ibland till metoder som innebär någon form av svindel, speciellt undvikande av skatt. Vi diskuterade länge, ty att till viss del bedra staten på skatt, innebar att vi agerade fel moraliskt och att vi kunde, om det kom ut, förlora kommunala bidrag, eller i alla fall komma i dålig dager gentemot kommunen. Å andra sidan kunde de som arbetade på föreningen, i form av lärare och inte frivilliga, få hyfsad lön, och vi kunde hålla medlemsavgifter och andra avgifter nere. Svindleriet genom svarta pengar var således motiverat, inte individuellt, utan utifrån föreningen och dess medlemmar.
Dessa svindlerier i föreningarna gjordes i omtanke om föreningen, inte för enskilda individer. De motiverades som omsorg om föreningen, det gemensamma.
Svindleriet som uppdagats i invandrarföreningarna har inte varit ägnat åt att stärkta föreningen och dess verksamhet, utan har varit för personlig vinning. Och det har varit omfattande.
Det lagomliga svindleriet, som görs för föreningens skull, har alla känt till och har varit, i stort sett, accepterat, om än bekymmersamt. Det svindleri som är omfattande och som görs för att individuellt berika, är inte socialt accepterat.
Invandrarna har inte förstått att svindleri görs i liten omfattning och för föreningens skull. Därför avslutades läxhjälpen.
Invandrarnas egoism och klanorientering, med följd att statens förtroende gentemot frivilligorganisationerna minskar, hotar den statliga finansieringen av folkrörelserna. Möjligen kan en ytterligare orsak läggas till som förklaring hur denna del av den svenska demokratin har eroderat. Det har kanske varit prestige att ge pengar till invandrarorganisationer, samtidigt som att agera kontrollerande vore att vara rasist. Det är således de ’goda’ som köpt sig godhet genom att försnilla statens resurser och undergräva den delen av demokratin som frivilligrörelserna stått på. De ’goda’ har varit de onda.
Den 15 mars 2023
Sven-Olof Yrjö Collin
Svensk modern historia rymmer ett stort inslag av frivilligorganisationernas arbete. Staten befrämjade den vägen och gav pengar till frivilligrörelsen, eftersom den tjänade demokratin, folket och staten väl.
Många av oss har gått på en studiecirkel eller varit med i en idrottsförening som delvis varit finansierad av staten.
Svindleri och allmän laglöshet har förvisso alltid funnits, långt innan invandrarna kom med i leken. En liten innovativ grupp, som bodde på samma studentkorridor som jag, organiserade en studiecirkel kring någon sorts mathållning, minns inte vilken, vilket innebar att de en gång i veckan, under 10 veckor, fick sin middag betald. Det är onekligen på gränsen till svindel.
Jag var med i en politisk ungdomsförening, där medlemsantalet och möten renderade kommunalt stöd. Vi gjorde som de flesta andra, kanske överdrev några mötens kvalitetsinnehåll och var långsamma med att gallra bort de som inte längre var medlemmar. Detta var ett accepterat svindleri, som kunde hålla upp föreningen någorlunda ekonomiskt och hålla nere medlemsavgifterna.
Själv satt jag ordförande på ett styrelsemöte i en annan förening, där det i det offentliga protokollet står att vi diskuterade föreningens strategi, vilket förvisso var sant, men inte så upplysande, som om det stått vad vi verkligen diskuterade, om föreningen skulle bli helt vit. Som mången fattig förening tar man ibland till metoder som innebär någon form av svindel, speciellt undvikande av skatt. Vi diskuterade länge, ty att till viss del bedra staten på skatt, innebar att vi agerade fel moraliskt och att vi kunde, om det kom ut, förlora kommunala bidrag, eller i alla fall komma i dålig dager gentemot kommunen. Å andra sidan kunde de som arbetade på föreningen, i form av lärare och inte frivilliga, få hyfsad lön, och vi kunde hålla medlemsavgifter och andra avgifter nere. Svindleriet genom svarta pengar var således motiverat, inte individuellt, utan utifrån föreningen och dess medlemmar.
Dessa svindlerier i föreningarna gjordes i omtanke om föreningen, inte för enskilda individer. De motiverades som omsorg om föreningen, det gemensamma.
Svindleriet som uppdagats i invandrarföreningarna har inte varit ägnat åt att stärkta föreningen och dess verksamhet, utan har varit för personlig vinning. Och det har varit omfattande.
Det lagomliga svindleriet, som görs för föreningens skull, har alla känt till och har varit, i stort sett, accepterat, om än bekymmersamt. Det svindleri som är omfattande och som görs för att individuellt berika, är inte socialt accepterat.
Invandrarna har inte förstått att svindleri görs i liten omfattning och för föreningens skull. Därför avslutades läxhjälpen.
Invandrarnas egoism och klanorientering, med följd att statens förtroende gentemot frivilligorganisationerna minskar, hotar den statliga finansieringen av folkrörelserna. Möjligen kan en ytterligare orsak läggas till som förklaring hur denna del av den svenska demokratin har eroderat. Det har kanske varit prestige att ge pengar till invandrarorganisationer, samtidigt som att agera kontrollerande vore att vara rasist. Det är således de ’goda’ som köpt sig godhet genom att försnilla statens resurser och undergräva den delen av demokratin som frivilligrörelserna stått på. De ’goda’ har varit de onda.
Den 15 mars 2023
Sven-Olof Yrjö Collin
RSS Feed
