Min fråga är om man bör belägga dessa bostadsföreningar med ett samhälleligt ansvar, likt det som dagens storföretag har, det som kallas företagens samhälleliga ansvar (corporate social responsibility). Ett uttryck i detta ansvar är att företagen t ex inte skall använda sig av underleverantörer som inte är samhälleligt acceptabla, t ex avseende barnarbete, lönepolicy och skatter. Ett företag må inte använda en underleverantör som t ex är kronisk skattesmitare. Gör de inte rätt för sig gentemot staten, skall de inte vara underleverantörer.
Överfört på bostadsrättsföreningar innebär det att föreningarna bör kontrollera de butiker de hyr ut till avseende om de t ex har goda anställningsvillkor för de butiksanställda, om de betalar sina skatter och om de deltar i kriminell verksamhet, t ex svarta pengar.
Låt mig framföra misstanken att mången förening inte granskar sina butiker avseende deras korrekthet i att följa samhällets värderingar och lagar. Kanske p g a att den verksamheten, att granska butikerna, skulle förbruka resurser och därmed minska vinsten av butikerna, och för att det skulle skrämma iväg potentiella butiksinnehavare, och därmed minska möjligheten att hyra ut till butiker.
Jag har sett mången undersökning av företagens villighet till att ta sitt samhälleliga ansvar genom att granska sina affärskontakter. Däremot har jag ännu inte stött på en undersökning som granskar bostadsrättsföreningarna.
Frågan man dock måste ställa är om det är företagens, och därmed bostadsrättsföreningarnas uppgift att säkerställa att andra företag är goda samhällsdeltagare? Är det inte statens uppgift, främst polisens uppgift, att granska företagen och deras laglydighet och uppfyllande av samhälleliga normer? Vad sker i ett samhälle om man lägger moraliska förpliktelser på företagen, att fullgöra det som är en statlig uppgift? Det riskerar ju att bli ett samhälle av angiveri, där envar bevakar alla andra. En angiverikultur känd från totalitära stater.
Å andra sidan, vad blir det för samhälle där organisationer ges rätt till, inte omoraliskt agerande, utan amoraliskt agerande, där staten skall in i minsta del finnas för att säkerställa en samhällsmoral? Varje individ, varje grupp, varje organisation finns i samhället och har därmed ett ansvar för samhället. Vill du ha ett samhälle utan stöld, skall du inte själv begå stöld, du skall inte köpa av en person där du har grundad anledning att tro att tinget är stöldgods, och du kanske inte ens skall ha vänner som är tjuvar.
Därför kan man anse att även bostadsrättsföreningar bör ha ett samhällsansvar. Som de kan ta genom att t ex enbart hyra ut sina ytor till goda aktörer i samhället.
Men…om detta är ett rimligt krav, bör inte det kravet också gälla de andra medlemmarna i föreningen, dvs de som har bostadsrätt? Om så, då bör en bostadsrättsföreningen företa en personkontroll, så att den inte upplåter en bostad åt en person som det finns grundad anledning tro att den bryter mot samhällets lagar och normer.
Det som ser ut som en rimlig princip, blir strax en orimlig princip om den görs till en blind princip, dvs om den görs till princip.
Den 29 november 2020
Sven-Olof Collin