Men nej! Flaubert har fel. Eller, han har rätt, men blott i ett visst sammanhang. Blott i det tama, sterila sammanhang där bildning är förmågan att minnas och att återge fakta och utsagor.
Men bildning är ett ord med aktivitet, med rörelse. Det är något som bildas, som omformas, som ständigt rör sig, som ständigt förändras. Det är inte något statiskt, fast, som finns eller inte finns. Bildning är den ständiga rörelsen av tillblivelse, av formning.
Keramikern sitter med sin lerklump på drejskivan. Det är fakta. Men inget sker. Blott när keramikern låter lerklumpen rotera genom drejskivans rörelse, och för sina händer till lerklumpen, där leran, drejskivans roterande rörelse och keramikerns händer i formerande interaktion, bildas krukan. Bildning är tillblivelsen av krukan, som kräver leran och rörelsen, men också keramikerns förmåga att interagera med leran och dess rörelse.
Bildning är förmågan att använda och forma materialet, t ex Flauberts utsaga om bildning.
Akademisk utbildning borde vara att lära ut förmåga till bildning. En akademiskt utbildad person är en person som själv kan bilda sig, en människa i ständig tillblivelse. En bildad människa.
Som jag skrev ovan, bildning förutsätter material. I akademisk utbildning ges det materialet i huvudsak på de inledande betygen i ett ämne. I företagsekonomi, som är mitt ämne, lär sig studenten om kostnader, budgetar, redovisning. På de högre nivåerna lär sig studenten använda dessa begrepp genom kritisk reflektion kring dem, när de kan användas, närde är obsoleta, och även hur de kan utvecklas. Det är först genom den kritiska reflektionen som studenten manifesterar sig som en bildad ekonom.
Bildning är därför både existentiellt och oerhört praktiskt.
Den 2 maj 2022
Sven-Olof Yrjö Collin