Nazisterna etablerade en diktatur i Tyskland. Det vet du. Sannolikt vet du också att det skedde efter att nazisterna erövrat kanslerposten, som gavs till Hitler, nazisternas ledare, den 30 januari 1933, efter valet.
Är du ytterligare bildad vet du också att diktaturen förvisso började att etableras efter valet, men att den starka repressionen kom en månad senare, efter att Riksdagens hus brunnit upp. Nazisterna utnyttjade skickligt branden till att omedelbart förfölja meningsmotståndare, och till att förmå Riksdagen att rösta för en grundlagsförändring som gav nazisterna makten att införa lagar utan Riksdagens godkännande.
Det ser därför ut som om nazisterna utnyttjade demokratin till att införa diktaturen.
Men, detta är blott delvis korrekt, ty den auktoritära staten hade börjat etableras tidigare, och utan nazisternas ingripande. (se referens nedan)
Den 4:e februari 1933 antog presidenten Hindenburg antog en förordning som innebar t ex att kommunisterna fick mötesförbud, vänstertidningar förbjöds. Men den var inte den nya naziregimens påhitt utan hade förberetts under von Papens tid som kansler.
Den 5:e mars var det återigen val i Tyskland. Röstdeltagandet var mycket stort, cirka 90%. Nu fick nazisterna 44%, medan Socialdemokraterna fick oförändrat 18,3% och KPD, kommunistpartiet backade och fick blott 12%. Kanske nazisterna fick nästan egen majoritet för att så många anslöt sig till nazisterna, dvs en flockmentalitet. Nazisternas mak förstärktes således genom ett val där folket hade möjlighet att förinta nazisterna, men de gjorde tvärtom.
När den nya riksdagen samlades fanns kvalificerad majoritet för fullmaktslagen, vilket gav regeringen rätt att stifta lagar, utan hänsyn till vare sig riksdagen eller konstitutionen. Till detta beslut krävdes nazistpartiet och de övriga borgerliga partierna. Därmed var demokratins dagar all, avskaffad genom ett ..nåväl … demokratiskt beslut.
Medan Hitler fick makt genom val och riksdagsbeslut, så fanns före honom strömningar som skapat en auktoritär stat som möjliggjorde vägen till diktaturen.
Franz von Papen, som gillades av Hindenburg, blev rikskansler den 1 juni 1932. Han ersatte Heinrich Brüning, gemenligt kallad hungerkanslern p g a sin hårda politik, och som förlorat Hindenburgs gillande p g a att han bannlyste SA. von Papen skapade en regering med många aristokrater, vilket gillades av Hindenburg. Han lät upphäva bannlysningen av SA, för att säkra nazisternas stöd i riksdagen, med effekt att SD fortsatte sin tidigare våldsvåg. Dock gäller det att minnas att nazisterna inte ensamma stod för det fascistiska våldet. Kommunisterna stod också för mycket våld i samhället. T ex i juli 1932 dog 38 nazister och 28 kommunister i våldsvågen.
Den 20 juli 1932, i det som kallats den ’preussiska kuppen’ agerade von Papen auktoritärt genom att avsätta den socialdemokratiska delstatsregeringen i Preussen och tog över regerandet av Preussen.
Den 3 december 1932 beslöt Hindenburg att byta ut von Papen och sätta in Kurt von Schleicher som kansler och låta honom bilda en tämligen opolitisk regering, med medlemmar utan partitillhörighet. Göring, som blivit utsedd till talman i Riksdagen, lät nazisterna skapa oordning i riksdagen, sannolikt för att underminera regeringen, men även riksdagen som institution. Von Paper gillade inte von Schleicher, utan intrigerade mot honom. Det var von Papen som talade väl om Hitler inför Hindenburg, och som därmed kanske undanröjde Hindenburgs tvivel på den österrikiske korpralen. Med resultat att Hindenburg satte in Hitler som rikskansler och von Papen som vice-kansler, där von Papen hade uppgiften att hantera Hitler. Något han helt misslyckades med.
Men allt detta hade grundlagts redan 1930, där president Hindenbrug utnyttjade undantagsförordningar och tillsatte ett presidentkabinett. Därefter sköttes mycken styrning via presidentdekret och inte via Riksdagens beslut. Således, den institution som Hitler utnyttjade 1933 för att skapa sin diktatur, hade redan tre år innan förlorat sin styrka genom presidentens och hans hantlangares agerande.
Grunden för demonteringen av demokratin började förvisso genom depressionen 1929. Men tog politisk fart vid ingången av 30-talet, utan egentlig initiativkraft från nazisterna. Det var högerkrafterna och de konservativa krafterna som intrigerade mot demokratin, med president Hindenburg i spetsen. Nazisterna hade förstånd, men också tur, att kunna surfa på det auktoritära styrets framväxt, som skedde med stort bistånd av presidenten Hindenburg och von Papen.
Således! Diktaturen realiserades av Hitler, Goebbels och Göring, men marken beredes av Hindenburg och von Papen m fl högerfolk. Utan dessa hade kanske Hitler, nazismen och katastrofen kanske aldrig hänt.
Sven-Olof Yrjö Collin
Referens: Harald Jähner, Hisnande tider. Livet i Tyskland 1918-1933.
Är du ytterligare bildad vet du också att diktaturen förvisso började att etableras efter valet, men att den starka repressionen kom en månad senare, efter att Riksdagens hus brunnit upp. Nazisterna utnyttjade skickligt branden till att omedelbart förfölja meningsmotståndare, och till att förmå Riksdagen att rösta för en grundlagsförändring som gav nazisterna makten att införa lagar utan Riksdagens godkännande.
Det ser därför ut som om nazisterna utnyttjade demokratin till att införa diktaturen.
Men, detta är blott delvis korrekt, ty den auktoritära staten hade börjat etableras tidigare, och utan nazisternas ingripande. (se referens nedan)
Den 4:e februari 1933 antog presidenten Hindenburg antog en förordning som innebar t ex att kommunisterna fick mötesförbud, vänstertidningar förbjöds. Men den var inte den nya naziregimens påhitt utan hade förberetts under von Papens tid som kansler.
Den 5:e mars var det återigen val i Tyskland. Röstdeltagandet var mycket stort, cirka 90%. Nu fick nazisterna 44%, medan Socialdemokraterna fick oförändrat 18,3% och KPD, kommunistpartiet backade och fick blott 12%. Kanske nazisterna fick nästan egen majoritet för att så många anslöt sig till nazisterna, dvs en flockmentalitet. Nazisternas mak förstärktes således genom ett val där folket hade möjlighet att förinta nazisterna, men de gjorde tvärtom.
När den nya riksdagen samlades fanns kvalificerad majoritet för fullmaktslagen, vilket gav regeringen rätt att stifta lagar, utan hänsyn till vare sig riksdagen eller konstitutionen. Till detta beslut krävdes nazistpartiet och de övriga borgerliga partierna. Därmed var demokratins dagar all, avskaffad genom ett ..nåväl … demokratiskt beslut.
Medan Hitler fick makt genom val och riksdagsbeslut, så fanns före honom strömningar som skapat en auktoritär stat som möjliggjorde vägen till diktaturen.
Franz von Papen, som gillades av Hindenburg, blev rikskansler den 1 juni 1932. Han ersatte Heinrich Brüning, gemenligt kallad hungerkanslern p g a sin hårda politik, och som förlorat Hindenburgs gillande p g a att han bannlyste SA. von Papen skapade en regering med många aristokrater, vilket gillades av Hindenburg. Han lät upphäva bannlysningen av SA, för att säkra nazisternas stöd i riksdagen, med effekt att SD fortsatte sin tidigare våldsvåg. Dock gäller det att minnas att nazisterna inte ensamma stod för det fascistiska våldet. Kommunisterna stod också för mycket våld i samhället. T ex i juli 1932 dog 38 nazister och 28 kommunister i våldsvågen.
Den 20 juli 1932, i det som kallats den ’preussiska kuppen’ agerade von Papen auktoritärt genom att avsätta den socialdemokratiska delstatsregeringen i Preussen och tog över regerandet av Preussen.
Den 3 december 1932 beslöt Hindenburg att byta ut von Papen och sätta in Kurt von Schleicher som kansler och låta honom bilda en tämligen opolitisk regering, med medlemmar utan partitillhörighet. Göring, som blivit utsedd till talman i Riksdagen, lät nazisterna skapa oordning i riksdagen, sannolikt för att underminera regeringen, men även riksdagen som institution. Von Paper gillade inte von Schleicher, utan intrigerade mot honom. Det var von Papen som talade väl om Hitler inför Hindenburg, och som därmed kanske undanröjde Hindenburgs tvivel på den österrikiske korpralen. Med resultat att Hindenburg satte in Hitler som rikskansler och von Papen som vice-kansler, där von Papen hade uppgiften att hantera Hitler. Något han helt misslyckades med.
Men allt detta hade grundlagts redan 1930, där president Hindenbrug utnyttjade undantagsförordningar och tillsatte ett presidentkabinett. Därefter sköttes mycken styrning via presidentdekret och inte via Riksdagens beslut. Således, den institution som Hitler utnyttjade 1933 för att skapa sin diktatur, hade redan tre år innan förlorat sin styrka genom presidentens och hans hantlangares agerande.
Grunden för demonteringen av demokratin började förvisso genom depressionen 1929. Men tog politisk fart vid ingången av 30-talet, utan egentlig initiativkraft från nazisterna. Det var högerkrafterna och de konservativa krafterna som intrigerade mot demokratin, med president Hindenburg i spetsen. Nazisterna hade förstånd, men också tur, att kunna surfa på det auktoritära styrets framväxt, som skedde med stort bistånd av presidenten Hindenburg och von Papen.
Således! Diktaturen realiserades av Hitler, Goebbels och Göring, men marken beredes av Hindenburg och von Papen m fl högerfolk. Utan dessa hade kanske Hitler, nazismen och katastrofen kanske aldrig hänt.
Sven-Olof Yrjö Collin
Referens: Harald Jähner, Hisnande tider. Livet i Tyskland 1918-1933.
RSS-flöde
