Jag har aldrig träffat en akademisk lärare som tycker om examinationsmomentet i utbildningen. Det finns oftast ingen lust och glädje i det arbetsmomentet. Snarare rymmer det ofta besvikelse över att studenterna inte lärt sig mer och inte förstått mer.
Nu föreslår två debattörer, Johan Alvehus (professor på Institutionen för tjänstekunskap) och Eddy Nehls (lektor vid Avdelningen för företagsekonomi) att avskaffa examinationen, eftersom dagens teknik med mobiltelefon och AI öppnar för omfattande fusk och därmed gör examinationen svår (se länk nedan, tyvärr kunde jag inte läsa ursprungsartikeln eftersom den är otillgänglig för oss som inte prenumerera på DN).
Att bedöma kunskap och kompetens skall läggas på den potentiella arbetsgivaren. Det innebär att utbildningens förmåga att skapa kunskap som är intressant för en potentiell arbetsgivare, blir det kvitto studenten får av sin utbildning. Inget annat kvitto ges, t ex kandidatexamen eller magisterexamen. Den akademiska världens totala anpassning till praktikens omedelbara krav.
Deras förslag är onekligen tilltalande för examinationströtta lärare eftersom det innebär att överföra den svåra och tradiga examinationen till de som befinner sig ett led fram i kedjan, arbetsgivaren. Men jag förstår inte, kanske beroende på att jag inte haft tillgång till debattartikeln, hur det löser problemet med fusk via telefon och AI, eftersom även arbetsgivaren torde vara utsatt för den nya teknologin och dess fuskmöjligheter. Det verkar som om debattörerna tror att potentiella arbetsgivare har bättre förmåga att observera och värdera kunskaper, även under AI-risker.
Några av oss akademiker hävdar syrligt att examinationens försvagats, inte p g a fuskande studenter, utan p g a fuskande lärare och högskolor. Examinationen har på sina håll blivit något som högskolor tar lätt på, där genomströmningen, dvs antal godkända studenter, är viktigare än vilka kunskaper man godkänner. Som en student sade till mig, när jag frågade honom varför han valde att läsa sin magister i Lund istället för hos mig i Kristianstad: ”Det är bättre med väl godkänt från Lund på en uppsats som skulle gett underkänt hos dig i Kristianstad.” (se länk 2. Nedan för något liknande)
I reportaget hävdar Alvehus något som även det låter tilltalande för en lärare, att en positiv effekt av att ta bort examinationen är att läraren och främst studenten kan fokusera på lärandet och lärprocessen istället, där man får friare resonemang från studenten om den inte känner att den hela tiden blir bedömd.
Men examination har funktioner som är viktiga. Förvisso är det sant att examination blott innebär att man observerar studentens kunskap vid examinationstillfället, varför studentens faktiska kunskap, t ex vid ett anställningstillfälle, kan vara helt annan. Men det är ändock sannolikt att en godkänd student har mer kunskaper i ett ämne än en student som blivit underkänd eller som inte ens prövat sina kunskaper genom examination. Sedan vet vi förvisso att en godkänd student från en god högskola, har sannolikt mer kunskap än en godkänd student från en sämre högskola.
Examination har en certifieringsfunktion som visar att studenten vid examinationstillfället hade godkända kunskaper i ett ämne. Tänk dig vad förslaget om att lämna certifieringsfunktionen till mottagaren av studenten, arbetsgivaren, skulle innebära för t ex Volvo Car. Istället för alla dessa funktions- och kvalitets-tester som utförs i produktionen, skulle Volvo sätta samman en bil lite hur som helst, helt utan kvalitetskontroller, och skicka ut den till potentiella bilköpare, som får ansvaret och bördan att granska om bilen håller måttet. Rimligen kommer bilköparen t ex att kräva en lång prövotid av bilen, för att säkerställa att den har de funktioner den bör ha. Nej, certifieringsfunktionen avseende akademisk kunskap, görs nog bäst, eller jag kanske snarare måste skriva, borde göras bäst av akademiker på en högskola.
Examination har en viktig funktion inom högskolors utbildningsprogram p g a progressivitet, dvs att en kurs på högre nivå i systemet kan och skall bygga vidare på kunskaper som studenten fått från en annan lägre kurs. Även om högskolor idag har tappat en del i progressiviteten, både genom att införa masterutbildningar och avskaffa magisterutbildningar, och genom att ta bort förkunskapskrav till högre kurser, så försvinner mycket av en universitetsutbildnings värde om den inte är progressiv. Utan examination som säkerställer kunskap, kommer det att vara svårt att upprätthålla utbildningen på högre nivå. Alvehus förmodan om friare resonemang, innebär sannolikt resonemang som är fria från kunskap.
Examination har en motiverande funktion. Om man vet att man blir granskad, anstränger man sig mer för att inhämta och förstå kursens kunskapsinnehåll, speciellt när det gäller kurser som man inte är så intresserad av, men som man måste genomföra eftersom de ingår i programmet. Visst vill vi lärare ha studenter som brinner av iver att förkovra sig i ett ämne. Men jag får motvilligt medge att jag har stött på studenter som inte förtärdes av längtan att utforska budgetavvikelseanalysens vindlande gångar.
Examinationen har en sållande funktion, att de med mindre studiebegåvning sållas bort, och det sker redan vid den förta terminen i ett utbildningsprogram. Utan examination försvinner sållningsfunktionen, vilket innebär att personer som inte är ämnade till den specifika utbildningen p g a sämre studiebegåvning, håller sig kvar i programmet och både försämrar utbildningsmiljön och belastar programmets resurser. Nu kan man invända att när examinationen blir lättare och lättare, för att möjliggöra högre genomströmning och därmed bättre finansiering av utbildningen och mindre examinationsarbete för lata lärare, så har sållningsfunktionen redan idag eroderat. Sedan kan man förvisso också ifrågasätta om sållningen är ändamålsenlig, ty sållningen sker utifrån den akademiska utbildningens bedömning av studiebegåvning, medan framtida arbetsgivare kanske vill ha annan sållningsgrund, t ex social kompetens, flexibilitet, följsamhet o s v. Men den sållningsfunktionen kommer arbetsgivaren fortfarande att utföra, men som idag, utifrån de som klarat högskolans initiala sållning.
Slutligen kan debattörernas förslag användas på dem själva. De är anställda på högskolor, som även de kunde använda samma metod. När man idag anställer lektorer och, inte minst, professorer, används i stor utsträckning deras publikationer som avgörande urvalsgrund. Med tanke på att AI kan skriva artiklar och böcker, kan debattörernas meriter vara AI-genererade. Inför denna fuskmöjlighet bör högskolorna tillgripa samma metod som de arbetsgivare debattörerna riktar sig till, där högskolorna inte tillmäter deras meriter något högre värde, utan högskolorna gör en egen utvärdering av de sökandes kompetens. T ex, när Alvehus sökte tjänsten som professor, skulle man inte bry sig om hans publikationer, utan istället utvärdera hans verkliga artikelkompetens vid ansökningstillfället, t ex genom att ge honom en dag i låst rum, för att där, i ensamhet, göra ett artikelutkast med hjälp av en dator utan internetuppkoppling. Det artikelutkast han där presterar visar hans kompetens för artikelproduktion och skall avgöra om han kan anställas.
Jag hävdar att debattörernas förslag delvis redan är realiserat genom svag examination. AI ställer förvisso krav på examinationen, men lösningen är inte att undvika kraven genom att överge examinationen, eftersom man då förlorar så mycket av de funktioner som examinationen bär upp idag. Man bör istället stärka examinationen.
Sven-Olof Yrjö Collin
Länk 1.: https://www.svt.se/nyheter/lokalt/skane/forskare-slapp-ai-fusket-fritt-pa-universiteten
Länk 2.: https://www.svd.se/a/n6PnQ/hogskolor-tvingas-godkanna-examensarbeten
Nu föreslår två debattörer, Johan Alvehus (professor på Institutionen för tjänstekunskap) och Eddy Nehls (lektor vid Avdelningen för företagsekonomi) att avskaffa examinationen, eftersom dagens teknik med mobiltelefon och AI öppnar för omfattande fusk och därmed gör examinationen svår (se länk nedan, tyvärr kunde jag inte läsa ursprungsartikeln eftersom den är otillgänglig för oss som inte prenumerera på DN).
Att bedöma kunskap och kompetens skall läggas på den potentiella arbetsgivaren. Det innebär att utbildningens förmåga att skapa kunskap som är intressant för en potentiell arbetsgivare, blir det kvitto studenten får av sin utbildning. Inget annat kvitto ges, t ex kandidatexamen eller magisterexamen. Den akademiska världens totala anpassning till praktikens omedelbara krav.
Deras förslag är onekligen tilltalande för examinationströtta lärare eftersom det innebär att överföra den svåra och tradiga examinationen till de som befinner sig ett led fram i kedjan, arbetsgivaren. Men jag förstår inte, kanske beroende på att jag inte haft tillgång till debattartikeln, hur det löser problemet med fusk via telefon och AI, eftersom även arbetsgivaren torde vara utsatt för den nya teknologin och dess fuskmöjligheter. Det verkar som om debattörerna tror att potentiella arbetsgivare har bättre förmåga att observera och värdera kunskaper, även under AI-risker.
Några av oss akademiker hävdar syrligt att examinationens försvagats, inte p g a fuskande studenter, utan p g a fuskande lärare och högskolor. Examinationen har på sina håll blivit något som högskolor tar lätt på, där genomströmningen, dvs antal godkända studenter, är viktigare än vilka kunskaper man godkänner. Som en student sade till mig, när jag frågade honom varför han valde att läsa sin magister i Lund istället för hos mig i Kristianstad: ”Det är bättre med väl godkänt från Lund på en uppsats som skulle gett underkänt hos dig i Kristianstad.” (se länk 2. Nedan för något liknande)
I reportaget hävdar Alvehus något som även det låter tilltalande för en lärare, att en positiv effekt av att ta bort examinationen är att läraren och främst studenten kan fokusera på lärandet och lärprocessen istället, där man får friare resonemang från studenten om den inte känner att den hela tiden blir bedömd.
Men examination har funktioner som är viktiga. Förvisso är det sant att examination blott innebär att man observerar studentens kunskap vid examinationstillfället, varför studentens faktiska kunskap, t ex vid ett anställningstillfälle, kan vara helt annan. Men det är ändock sannolikt att en godkänd student har mer kunskaper i ett ämne än en student som blivit underkänd eller som inte ens prövat sina kunskaper genom examination. Sedan vet vi förvisso att en godkänd student från en god högskola, har sannolikt mer kunskap än en godkänd student från en sämre högskola.
Examination har en certifieringsfunktion som visar att studenten vid examinationstillfället hade godkända kunskaper i ett ämne. Tänk dig vad förslaget om att lämna certifieringsfunktionen till mottagaren av studenten, arbetsgivaren, skulle innebära för t ex Volvo Car. Istället för alla dessa funktions- och kvalitets-tester som utförs i produktionen, skulle Volvo sätta samman en bil lite hur som helst, helt utan kvalitetskontroller, och skicka ut den till potentiella bilköpare, som får ansvaret och bördan att granska om bilen håller måttet. Rimligen kommer bilköparen t ex att kräva en lång prövotid av bilen, för att säkerställa att den har de funktioner den bör ha. Nej, certifieringsfunktionen avseende akademisk kunskap, görs nog bäst, eller jag kanske snarare måste skriva, borde göras bäst av akademiker på en högskola.
Examination har en viktig funktion inom högskolors utbildningsprogram p g a progressivitet, dvs att en kurs på högre nivå i systemet kan och skall bygga vidare på kunskaper som studenten fått från en annan lägre kurs. Även om högskolor idag har tappat en del i progressiviteten, både genom att införa masterutbildningar och avskaffa magisterutbildningar, och genom att ta bort förkunskapskrav till högre kurser, så försvinner mycket av en universitetsutbildnings värde om den inte är progressiv. Utan examination som säkerställer kunskap, kommer det att vara svårt att upprätthålla utbildningen på högre nivå. Alvehus förmodan om friare resonemang, innebär sannolikt resonemang som är fria från kunskap.
Examination har en motiverande funktion. Om man vet att man blir granskad, anstränger man sig mer för att inhämta och förstå kursens kunskapsinnehåll, speciellt när det gäller kurser som man inte är så intresserad av, men som man måste genomföra eftersom de ingår i programmet. Visst vill vi lärare ha studenter som brinner av iver att förkovra sig i ett ämne. Men jag får motvilligt medge att jag har stött på studenter som inte förtärdes av längtan att utforska budgetavvikelseanalysens vindlande gångar.
Examinationen har en sållande funktion, att de med mindre studiebegåvning sållas bort, och det sker redan vid den förta terminen i ett utbildningsprogram. Utan examination försvinner sållningsfunktionen, vilket innebär att personer som inte är ämnade till den specifika utbildningen p g a sämre studiebegåvning, håller sig kvar i programmet och både försämrar utbildningsmiljön och belastar programmets resurser. Nu kan man invända att när examinationen blir lättare och lättare, för att möjliggöra högre genomströmning och därmed bättre finansiering av utbildningen och mindre examinationsarbete för lata lärare, så har sållningsfunktionen redan idag eroderat. Sedan kan man förvisso också ifrågasätta om sållningen är ändamålsenlig, ty sållningen sker utifrån den akademiska utbildningens bedömning av studiebegåvning, medan framtida arbetsgivare kanske vill ha annan sållningsgrund, t ex social kompetens, flexibilitet, följsamhet o s v. Men den sållningsfunktionen kommer arbetsgivaren fortfarande att utföra, men som idag, utifrån de som klarat högskolans initiala sållning.
Slutligen kan debattörernas förslag användas på dem själva. De är anställda på högskolor, som även de kunde använda samma metod. När man idag anställer lektorer och, inte minst, professorer, används i stor utsträckning deras publikationer som avgörande urvalsgrund. Med tanke på att AI kan skriva artiklar och böcker, kan debattörernas meriter vara AI-genererade. Inför denna fuskmöjlighet bör högskolorna tillgripa samma metod som de arbetsgivare debattörerna riktar sig till, där högskolorna inte tillmäter deras meriter något högre värde, utan högskolorna gör en egen utvärdering av de sökandes kompetens. T ex, när Alvehus sökte tjänsten som professor, skulle man inte bry sig om hans publikationer, utan istället utvärdera hans verkliga artikelkompetens vid ansökningstillfället, t ex genom att ge honom en dag i låst rum, för att där, i ensamhet, göra ett artikelutkast med hjälp av en dator utan internetuppkoppling. Det artikelutkast han där presterar visar hans kompetens för artikelproduktion och skall avgöra om han kan anställas.
Jag hävdar att debattörernas förslag delvis redan är realiserat genom svag examination. AI ställer förvisso krav på examinationen, men lösningen är inte att undvika kraven genom att överge examinationen, eftersom man då förlorar så mycket av de funktioner som examinationen bär upp idag. Man bör istället stärka examinationen.
Sven-Olof Yrjö Collin
Länk 1.: https://www.svt.se/nyheter/lokalt/skane/forskare-slapp-ai-fusket-fritt-pa-universiteten
Länk 2.: https://www.svd.se/a/n6PnQ/hogskolor-tvingas-godkanna-examensarbeten
RSS-flöde
