Nalin Baksi, tidigare socialdemokratisk riksdagsledamot, hävdar i en debattartikel (https://www.expressen.se/kultur/ide/varfor-gor-du-inget-at-islamismen-ebba/) att debattörer och politiker måste skilja mellan religionen islam och islamism. Islamism är extremister, med ”… en totalitär ideologi som vill begränsa människors och i synnerhet kvinnors frihet”. Mot denna extremism står religionen islam: ”För mig står religionen islam för fred, tolerans och humanism” Hon säger att hon tillhör de ”muslimer som tror på demokrati, rättvisa och frihet som universella mänskliga värderingar.”
Nalin gör detsamma som kommunisterna tvingades till under den tid det fanns reellt existerande kommunism i några länder. Då tvättade de kommunismen ren genom att antingen säga att det var en falsk kommunism som tillämpades, eller att historiska omständigheter tvingade kommunistiska stater till agerande som var horribla.
Nalins karakteristik av islam kan utvärderas teologiskt, genom att analysera dess heliga skrifter. Då kan man finna stöd för Nalins ståndpunkt, men än mer finner man stöd för islamisternas ståndpunkter.
Viktigare är att granska hur islam ter sig när islam tillämpas, dvs att granska det reellt existerande islam. Finner man i länder där islam är dominerande fred, tolerans, humanism, demokrati, rättvisa och frihet, då har Nalin rätt i sitt påstående att islamisterna är en ynklig minoritet som feltolkat islam som religion.
En nederländsk forskare, Ruud Koopmans, verksam som professor vid Humboldt-universitetet i Berlin, har under många år och i många olika undersökningar, granskat islams tillämpning och har sammanfattat sina och andras resultat i boken ’Islams forfaldne hus: De relgiøse årsager till ufrihed, stagnation og vold’.
Han visar hur livaktig islam var under några hundra år, där det var muslimer som räddade vårt grekiska arv från de kristnas förstörelse, med sina bokbål och förföljelse av fritänkare. Men kring 1000-talet stelnade islam, gick inte igenom en reformation som den kristna religionen gjorde, och anpassade sig inte till den vetenskapliga revolutionen och Upplysningen. Under de senaste 50 åren har islam ytterligare stelnat och antagit en fundamentalistisk form och tillämpning.
Idag karakteriseras de flesta länder där islam är dominerande av social och ekonomisk underutveckling. De är inte demokratiska och de är tyngda, både socialt och ekonomiskt, av islams kvinnoapartheid, så groteskt manifesterad i Afghanistan, där flickor och kvinnor är förbjudna att utbilda sig. I många muslimska länder finns inte den religionsfrihet som muslimer ständigt åberopar när de lever i profana länder. Många muslimska länder är idag både judenfrei och kristenfria. I 23 muslimska länder är det förbjudet att lämna islam, varav i 12 länder är det förenat med dödsstraff. Och så vidare..
Nalins påståenden om vad islam är finner inget stöd i vetenskapliga undersökningar. Hennes påståenden om islams förträfflighet är lika felaktiga och förljugna som kommunisternas var om kommunismen.
I ett profant och demokratiskt samhälle måste islam tolereras, så som andra totalitära läror, som judendom, kristendom, nazism och kommunism måste tolereras. Det innebär att människor får ha sina tankar och får föra dem till torget. Men samtidigt måste det fria samhället disciplinera och begränsa deras tillämpning, på det att vårt samhälle skall få behålla det vi kämpat oss till, fred, tolerans och demokrati.
Sven-Olof Yrjö Collin