Det sägs att Förintelsen är en sådan anmärkningsvärd händelse i mänsklighetens historia att den inte går att relatera till något. Man skall inte heller relatera Förintelsen till något, ty då reducerar man den och dess outsägliga ondska. Förintelsen är i en kategori för sig själv.
Någon kan invända att det är ett judiskt knep för att legitimera Israel och allt vad den staten företar sig. Inför Förintelsens outsägliga ondska får Israel medges att agera på ett sätt som ingen annan stat medges. Den invändningen belastas inte sällan med epitetet antisemitisk, och avförs därmed från den civiliserade debatten.
Men man kan anföra ett kognitivt argument. Vill man förstå fenomenet A måste det antingen liknas vid något eller stå i kontrast till något. Vi kan helt enkelt inte tänka på A, om vi inte kan relatera det till något, antingen något liknande A, eller dess motsats, icke-A.
Förintelsen innebar att nazisterna lyfte ut judarna från mänskligheten och gjorde dem till en grupp som stod utanför mänskligheten. Genom att inte tillhöra mänskligheten hade de inte heller rättigheten till existens varför denna grupp skulle förgöras. Judarna var en negation som skulle förgöras.
Detta drag, omänskliggörandet av judarna, i motivet till Förintelsen kan vi känna igen hos andra ideologier.
Holodomor var en liknande händelse, där främst ukrainarna, och bland dem främst kulakerna, dvs de självägande bönder i Ukraina, lyftes ut från mänskligheten och skulle förintas. Kulakerna förintades som klass, inte genom att deras ägande förintades och de därmed förintades som klass, utan att människorna i klassen kulaker förintades. Det var ett omänskliggörande av de ukrainska bönderna.
De kristnas oerhörda engagemang i att förfölja de som inte var som dem, dvs de som betecknades som hedningar och avgudadyrkare, innebar att avskilja hedningarna från mänskligheten och därmed gav de kristna rätten att förfölja dem, bränna deras böcker och deras heliga monument, och även att bränna dem. Det innebar ett omänsklighetsgörande av hedningarna.
Muslimernas härjningar, som fortsätter in i våra dagar, har också draget av omänsklighetsgörande. Muslimernas heliga texter är rika på avskiljande av icke-muslimer från mänskligheten, från de som har rätten att existera. Omänskliggörandet av icke-muslimer ger motiv till att förvägra icke-muslimer rätten till liv.
Judarnas egna böcker, där de i Moseböckerna beskriver hur Moses folk fördriver och förintar människorna som bor i det land som Jahve gett judarna, följer samma omänsklighetsgörande av icke-judar. De som inte ingått förbundet med Jahve har ingen rätt att leva på det markområde som deras gud avisat dem och gett till dem. Judendomen omänskliggör icke-judarna.
Kommunisterna, där de ryska kommunisterna låg bakom Holodomor, har främst identifierat kapitalisterna, men även klassen bourgeoisien, som en grupp som står mot revolutionen och det klasslösa samhället. Medan marxismen pekar ut kapitalisterna som en produktionsklass, som därför kan försvinna om klassens bas, den privata egendomen, upphör, tog kommunisterna till tanken som användes om kulakerna, att klassen kan blott försvinna, inte om dess produktionsbas försvann, utan genom att individerna i klassen avskildes från mänskligheten och avrättades. Jag har själv, med förvåning och med obehag, lyssnat på kommunisterna i min studentkorridor, som hävdade att den svenska kapitalismen kan blott försvinna om kapitalisterna skjuts.
Jag hävdar således att omänskliggörandet, som var en kraft i Förintelsen, kan återfinnas i andra ideologier, med samma effekt som i Förintelsen, att motivera till att de grupper som omänskliggörs kan och skall dödas, dvs förintas.
Förintelsen går således att relativisera. Det förringar på intet sätt Förintelsen. Precis tvärtom, relativiseringen lyfter upp dess outsägliga ondska som ett fenomen som kan skönjas i andra, liknande totalitära ideologier som har ett grundläggande drag, att omänskliggöra en eller flera speciella grupper.
Den 23 oktober 2024
Sven-Olof Yrjö Collin
Någon kan invända att det är ett judiskt knep för att legitimera Israel och allt vad den staten företar sig. Inför Förintelsens outsägliga ondska får Israel medges att agera på ett sätt som ingen annan stat medges. Den invändningen belastas inte sällan med epitetet antisemitisk, och avförs därmed från den civiliserade debatten.
Men man kan anföra ett kognitivt argument. Vill man förstå fenomenet A måste det antingen liknas vid något eller stå i kontrast till något. Vi kan helt enkelt inte tänka på A, om vi inte kan relatera det till något, antingen något liknande A, eller dess motsats, icke-A.
Förintelsen innebar att nazisterna lyfte ut judarna från mänskligheten och gjorde dem till en grupp som stod utanför mänskligheten. Genom att inte tillhöra mänskligheten hade de inte heller rättigheten till existens varför denna grupp skulle förgöras. Judarna var en negation som skulle förgöras.
Detta drag, omänskliggörandet av judarna, i motivet till Förintelsen kan vi känna igen hos andra ideologier.
Holodomor var en liknande händelse, där främst ukrainarna, och bland dem främst kulakerna, dvs de självägande bönder i Ukraina, lyftes ut från mänskligheten och skulle förintas. Kulakerna förintades som klass, inte genom att deras ägande förintades och de därmed förintades som klass, utan att människorna i klassen kulaker förintades. Det var ett omänskliggörande av de ukrainska bönderna.
De kristnas oerhörda engagemang i att förfölja de som inte var som dem, dvs de som betecknades som hedningar och avgudadyrkare, innebar att avskilja hedningarna från mänskligheten och därmed gav de kristna rätten att förfölja dem, bränna deras böcker och deras heliga monument, och även att bränna dem. Det innebar ett omänsklighetsgörande av hedningarna.
Muslimernas härjningar, som fortsätter in i våra dagar, har också draget av omänsklighetsgörande. Muslimernas heliga texter är rika på avskiljande av icke-muslimer från mänskligheten, från de som har rätten att existera. Omänskliggörandet av icke-muslimer ger motiv till att förvägra icke-muslimer rätten till liv.
Judarnas egna böcker, där de i Moseböckerna beskriver hur Moses folk fördriver och förintar människorna som bor i det land som Jahve gett judarna, följer samma omänsklighetsgörande av icke-judar. De som inte ingått förbundet med Jahve har ingen rätt att leva på det markområde som deras gud avisat dem och gett till dem. Judendomen omänskliggör icke-judarna.
Kommunisterna, där de ryska kommunisterna låg bakom Holodomor, har främst identifierat kapitalisterna, men även klassen bourgeoisien, som en grupp som står mot revolutionen och det klasslösa samhället. Medan marxismen pekar ut kapitalisterna som en produktionsklass, som därför kan försvinna om klassens bas, den privata egendomen, upphör, tog kommunisterna till tanken som användes om kulakerna, att klassen kan blott försvinna, inte om dess produktionsbas försvann, utan genom att individerna i klassen avskildes från mänskligheten och avrättades. Jag har själv, med förvåning och med obehag, lyssnat på kommunisterna i min studentkorridor, som hävdade att den svenska kapitalismen kan blott försvinna om kapitalisterna skjuts.
Jag hävdar således att omänskliggörandet, som var en kraft i Förintelsen, kan återfinnas i andra ideologier, med samma effekt som i Förintelsen, att motivera till att de grupper som omänskliggörs kan och skall dödas, dvs förintas.
Förintelsen går således att relativisera. Det förringar på intet sätt Förintelsen. Precis tvärtom, relativiseringen lyfter upp dess outsägliga ondska som ett fenomen som kan skönjas i andra, liknande totalitära ideologier som har ett grundläggande drag, att omänskliggöra en eller flera speciella grupper.
Den 23 oktober 2024
Sven-Olof Yrjö Collin
RSS-flöde
