Förra året satsade Malmö kommun okänt antal kronor på att anställa tre skolungdomar som under några sommarveckor fick i uppgift att städa undan lösa föremål från 16 av Malmös skolor. Man hävdar att 350 000 kvadratmeter skolyta genomsökts och städats. Bortåt 150 sopsäckar med 2,5 ton stenar och annat material samlades upp.
Något mer än ett år senare hävdar man att det gett resultat på omfattningen av skadegörelse. Från 550 anmälda skadegörelser till 376, och från kostnader för skadegörelse från 2 miljoner kronor till 1,5 miljoner.
https://www.svt.se/nyheter/lokalt/skane/ungdomar-samlade-sten-pa-lovet-sparade-en-halv-miljon-at-malmo-stad
Man tror sig således kunna hävda att de direkta skadekostnaderna har gått ner. Men till denna direkta kostnadseffekt skall läggas behaget av en städad skolgård och, inte minst, behaget av att slippa se och uppleva skadegörelse.
Det har hävdats att kommuner, inte minst Malmö, har stora spenderbyxor, där de är mer intresserade av att bränna pengar på stora projekt, men mindre intresserade av att visa upp konkreta, helst beräkningsbara effekter av de stora projekten. Lars Åberg har i en mängd böcker beskrivit detta som en ’godhetens projektindustri’ i Malmö.
Detta lilla projekt, blott tre ungdomar, det lilla agerandet, plocka upp skräp, den lilla kostnaden, sannolikt under 100 000 kronor, har gett färre skaderapporter, lägre skadekostnader, finare skolgård och mindre obehag av skadegörelse. Den direkta ekonomiska effekten torde vara lägre skadekostnader på 500 000 kr. Om man drar bort projektets kostnad, som kanske var 100 000 kr, har man fått en ren ekonomisk vinst från projektet på 400 000 kronor. Lägg därtill till behaget av en ren skolgård och mindre skadegörelse.
Jag vet inte hur förberedelserna till detta projekt såg ut. Men kanske de gjorde en kalkyl. Förväntade lägre kostnader av skadegörelse minus projektets kostnader, varvid de fann att det sannolikt kunde bli en ekonomisk vinst. Då gjorde man ett rationellt projekt, utan flum och hitte-på, utan godhetens påhitt och legitimerande dynamiska effekter som inte kan preciseras. Ett projekt som kunde bedömas i efterhand med konkreta siffror, med konkreta pengar kvar i kassan.
Så skall rationella projekt bedrivas.
I morgon berättar jag om dess motsats, de irrationella projekten vars förutsättning var att man inte gjorde en rationell kalkyl.
Den 14 november 2024
Sven-Olof Yrjö Collin
Något mer än ett år senare hävdar man att det gett resultat på omfattningen av skadegörelse. Från 550 anmälda skadegörelser till 376, och från kostnader för skadegörelse från 2 miljoner kronor till 1,5 miljoner.
https://www.svt.se/nyheter/lokalt/skane/ungdomar-samlade-sten-pa-lovet-sparade-en-halv-miljon-at-malmo-stad
Man tror sig således kunna hävda att de direkta skadekostnaderna har gått ner. Men till denna direkta kostnadseffekt skall läggas behaget av en städad skolgård och, inte minst, behaget av att slippa se och uppleva skadegörelse.
Det har hävdats att kommuner, inte minst Malmö, har stora spenderbyxor, där de är mer intresserade av att bränna pengar på stora projekt, men mindre intresserade av att visa upp konkreta, helst beräkningsbara effekter av de stora projekten. Lars Åberg har i en mängd böcker beskrivit detta som en ’godhetens projektindustri’ i Malmö.
Detta lilla projekt, blott tre ungdomar, det lilla agerandet, plocka upp skräp, den lilla kostnaden, sannolikt under 100 000 kronor, har gett färre skaderapporter, lägre skadekostnader, finare skolgård och mindre obehag av skadegörelse. Den direkta ekonomiska effekten torde vara lägre skadekostnader på 500 000 kr. Om man drar bort projektets kostnad, som kanske var 100 000 kr, har man fått en ren ekonomisk vinst från projektet på 400 000 kronor. Lägg därtill till behaget av en ren skolgård och mindre skadegörelse.
Jag vet inte hur förberedelserna till detta projekt såg ut. Men kanske de gjorde en kalkyl. Förväntade lägre kostnader av skadegörelse minus projektets kostnader, varvid de fann att det sannolikt kunde bli en ekonomisk vinst. Då gjorde man ett rationellt projekt, utan flum och hitte-på, utan godhetens påhitt och legitimerande dynamiska effekter som inte kan preciseras. Ett projekt som kunde bedömas i efterhand med konkreta siffror, med konkreta pengar kvar i kassan.
Så skall rationella projekt bedrivas.
I morgon berättar jag om dess motsats, de irrationella projekten vars förutsättning var att man inte gjorde en rationell kalkyl.
Den 14 november 2024
Sven-Olof Yrjö Collin
RSS-flöde
