Jakob Schmid, Albert Scheithammer, Ernst Haeffner, Roland Freisler, Walter Roemer, Johann Reichhart. Läs de namnen igen. Kanske de agerade av övertygelse att det var det rätta att försvara den nazistiska regimen. Kanske de ansåg att det var rätt att agera ty det begärde nazisterna av dem. Kanske de agerade för att inte själva bli anklagade. Kanske de agerade av ren rädsla.
Om de agerade utifrån att det var rätt, då skall deras namn bäras vidare, ty då var de orättskaffens män och skall ihågkommas som sådana. Kanske de agerade utifrån rädsla. Då skall deras namn ihågkommas som ynkryggar.
Orättfärdiga eller ynkryggar var Jakob Schmid, Albert Scheithammer, Ernst Haeffner, Roland Freisler, Walter Roemer, Johann Reichhart.
Oavsett deras motiv för deltagande, deltog de i en process där man halshögg en ung flicka, som kämpade för sin övertygelse med fredliga medel.
Jag har en moralisk strid med mig själv på denna blogg, där jag oftast undviker att namnge folk när de agerar på ett sätt som jag kritiserar. Ibland klarar jag inte av anonymiseringen, när jag inte kan stå emot kravet att var och en står för sitt agerande, stolt eller med ursäkt. När jag anonymiserar går jag emot mitt eget krav på människan, att ta ansvar för sitt agerande, med namn och heder.
Den mest hemska upplevelse jag haft i mitt liv var avskedet från Högskolan Kristianstad. Du har säkert läst dig trött på allt mitt skrivande om det. Där har jag, tror jag och egentligen också hoppas, undvikit namngivning i mycket stor utsträckning. Alltför stor utsträckning. Någon gång har jag inte klarat anonymiseringen. Ty jag antar att alla inblandade gjorde det med reflektion och, antingen med övertygelse att det var rätt, eller för att undkomma sanktioner. Men de gjorde det och borde därför stå med sitt namn som delansvariga i processen. Och därmed beredda att försvara sitt agerande. Antingen för att det var rätt, eller för att de ville undkomma risker för sanktioner.
Jag utgår egentligen från att alla inblandade såg deras agerande som nödvändigt för att bygga en mycket god ekonomutbildning, där mitt deltagande innebar en så kraftfull försämring av utbildningen att mitt avskiljande var nödvändigt. Därför skulle samtliga gärna se uppradningen av sina namn, likt Jakob Schmid, Albert Scheithammer, Ernst Haeffner, Roland Freisler, Walter Roemer, Johann Reichhart.
Medan jag säger som Scholl, så som hon sade i domstolen: ” Was wir schreiben und sagen, das denken alle... nur haben sie nicht den Mut es auszusprechen” [”Vad vi har skrivit det tycker ju ni alla andra också, ni har bara inte modet att säga det”]
Och som hon lär ha sagt som sina sista ord: ”So ein schöner, sonniger Tag, und ich muss gehen ... Was macht mein Tod aus, wenn durch uns Tausende von Menschen geweckt und zum Handeln angeregt ...” [“En sådan vacker solig dag och jag måste gå ... Vad betyder min död när vi väcker tusentals människor och inspirerar dem att agera ...”].
Jag minns inte om 1 juni 2018 var en solig dag. Jag hoppas det, ty då delar jag en likhet med Fröken Scholl.
Den 28 augusti 2021
Sven-Olof Yrjö Collin