Det finns livsåskådningar, för att nu inte använda det belastade ordet religioner, som hävdar att människan realiserar sig genom asketiskt leverne, ja, t o m genom att leva som eremit.
Askes är att avhålla sig från t ex mat, eller vissa typer av mat, från sexuellt umgänge. Askes är att negera kroppsliga behov. Men till askes räknas också avhållsamhet från t ex tal, men också den mest extrema formen, eremitens totala avhållsamhet från sociala kontakter. Askes är därför en avhållsamhet från många mänskliga behov. Men inte alla.
Askes förutsätter en stark vilja, som kan möjliggöra avhållsamheten. Således innebär askes inte avhållsamhet från vilja, utan tvärtom, askes är bland de starkaste formerna av vilja.
Askes är också en stark form av egoism, den som vi med engelskt uttryck kallar ’I, me and myself’. Trots livsåskådningarnas intygande att det är motsatsen, att asketen når det gudomliga genom att inte vara knuten till det jordiska, är askesen en avgränsning av individen och en vandring in i individen, där asketen skära av alla relationer med yttervärlden, materiella och sociala. Det är onekligen ett absurt hävdande att asketen når det gudomliga genom att ta avstånd från och vända sig bort från allt det som gudomen skapat.
Askesens filosofi är på ett sätt intressant, ty man kan fråga sig vem som finns och som agerar när jaget lever i världen. Är det ett internt, avskilt och autonomt jag, eller är det ett jag som påverkas, ja, kanske t o m definieras genom omgivningen, dvs ett heteronomt jag? Nog har du någon gång köpt något som du senare undrar varför du köpte? Var det verkligen du, ditt interna jag som köpte saken, eller var det saken som fick dig att köpa saken?
Ett starkt bevis på människans heteronomi, att hon är beroende av sin omgivning, ja, att hon t o m skapas av omgivningen och därför knappt har ett jag, är, lustigt och paradoxalt nog, religionerna, de som hävdar hennes oberoende genom askes. Religioner tenderar att vara geografiskt lokaliserade. Muslimer är mest frekventa i muslimska länder och kristna i kristna länder. Hade människorna varit autonoma, oberoende av omgivningen likt asketen, hade de varit slumpmässigt fördelade mellan länder och det hade knappast funnits muslimska eller kristna länder. Med tanke på att det finns så många kristna i kristna länder, kan man knappast med någon förnuftsmässig hederlighet hävda att individerna självständigt har valt kristendomen. Människorna har varit kärl som religionen har fyllt.
Människorna är också kärl som kulturen fyller. Jag har en del beteenden som betecknas som svenska. Jag har knappast, utifrån en gedigen genomgång av världens kulturer, fattat det autonoma beslutet att anta en kulturell identitet som svensk. Precis som man föds in i religioner, föds man in i kulturer. Det är innebörden i faktumet att människan är social. Därmed också sagt att till människans natur hör att hon är heteronom… men blott i viss grad.
Asketen och eremiten söker friheten genom att avsäga sig en grundläggande del av sin mänsklighet, sitt sociala vara. Den tror att den blir fri genom att avsäga sig delar av sin mänsklighet. Asketens frihet består i att den är halv.
Den tyska filosofiska idealisten Immanuel Kant, anvisade en annan väg till friheten, förnuftets väg. Autonomin, dvs friheten, nås genom att reflektera, kritisera, lära sig och diskutera. Fri blir den genom att lära känna sina gränser, inte genom att begränsa sig. Autonomin kommer genom viljan och förmågan att tänka, genom att ha modet att tänka själv, sapere aude, att ha modet att använda sitt förnuft.
Kant slöt sig sannerligen inte till sig själv. Han stängde inte in sig i sin studerkammare. Han tog inte avstånd från det sociala. Tvärtom. Han lär ha varit en sällskapsintensiv man. Han kommunicerade och debatterade livligt. Han vände inte det sociala ryggen, utan var en aktiv del i det sociala.
Asketen, och än mer, eremiten, visar på sin ofrihet genom att avsäga sig delar av det mänskliga och reducerar sig till att vara ett egoistiskt knippe av vilja.
Sven-Olof Yrjö Collin
Askes är att avhålla sig från t ex mat, eller vissa typer av mat, från sexuellt umgänge. Askes är att negera kroppsliga behov. Men till askes räknas också avhållsamhet från t ex tal, men också den mest extrema formen, eremitens totala avhållsamhet från sociala kontakter. Askes är därför en avhållsamhet från många mänskliga behov. Men inte alla.
Askes förutsätter en stark vilja, som kan möjliggöra avhållsamheten. Således innebär askes inte avhållsamhet från vilja, utan tvärtom, askes är bland de starkaste formerna av vilja.
Askes är också en stark form av egoism, den som vi med engelskt uttryck kallar ’I, me and myself’. Trots livsåskådningarnas intygande att det är motsatsen, att asketen når det gudomliga genom att inte vara knuten till det jordiska, är askesen en avgränsning av individen och en vandring in i individen, där asketen skära av alla relationer med yttervärlden, materiella och sociala. Det är onekligen ett absurt hävdande att asketen når det gudomliga genom att ta avstånd från och vända sig bort från allt det som gudomen skapat.
Askesens filosofi är på ett sätt intressant, ty man kan fråga sig vem som finns och som agerar när jaget lever i världen. Är det ett internt, avskilt och autonomt jag, eller är det ett jag som påverkas, ja, kanske t o m definieras genom omgivningen, dvs ett heteronomt jag? Nog har du någon gång köpt något som du senare undrar varför du köpte? Var det verkligen du, ditt interna jag som köpte saken, eller var det saken som fick dig att köpa saken?
Ett starkt bevis på människans heteronomi, att hon är beroende av sin omgivning, ja, att hon t o m skapas av omgivningen och därför knappt har ett jag, är, lustigt och paradoxalt nog, religionerna, de som hävdar hennes oberoende genom askes. Religioner tenderar att vara geografiskt lokaliserade. Muslimer är mest frekventa i muslimska länder och kristna i kristna länder. Hade människorna varit autonoma, oberoende av omgivningen likt asketen, hade de varit slumpmässigt fördelade mellan länder och det hade knappast funnits muslimska eller kristna länder. Med tanke på att det finns så många kristna i kristna länder, kan man knappast med någon förnuftsmässig hederlighet hävda att individerna självständigt har valt kristendomen. Människorna har varit kärl som religionen har fyllt.
Människorna är också kärl som kulturen fyller. Jag har en del beteenden som betecknas som svenska. Jag har knappast, utifrån en gedigen genomgång av världens kulturer, fattat det autonoma beslutet att anta en kulturell identitet som svensk. Precis som man föds in i religioner, föds man in i kulturer. Det är innebörden i faktumet att människan är social. Därmed också sagt att till människans natur hör att hon är heteronom… men blott i viss grad.
Asketen och eremiten söker friheten genom att avsäga sig en grundläggande del av sin mänsklighet, sitt sociala vara. Den tror att den blir fri genom att avsäga sig delar av sin mänsklighet. Asketens frihet består i att den är halv.
Den tyska filosofiska idealisten Immanuel Kant, anvisade en annan väg till friheten, förnuftets väg. Autonomin, dvs friheten, nås genom att reflektera, kritisera, lära sig och diskutera. Fri blir den genom att lära känna sina gränser, inte genom att begränsa sig. Autonomin kommer genom viljan och förmågan att tänka, genom att ha modet att tänka själv, sapere aude, att ha modet att använda sitt förnuft.
Kant slöt sig sannerligen inte till sig själv. Han stängde inte in sig i sin studerkammare. Han tog inte avstånd från det sociala. Tvärtom. Han lär ha varit en sällskapsintensiv man. Han kommunicerade och debatterade livligt. Han vände inte det sociala ryggen, utan var en aktiv del i det sociala.
Asketen, och än mer, eremiten, visar på sin ofrihet genom att avsäga sig delar av det mänskliga och reducerar sig till att vara ett egoistiskt knippe av vilja.
Sven-Olof Yrjö Collin
RSS-flöde
