​Bilder från Pride berättar vem som deltar i Pride.
https://tv.aftonbladet.se/video/345539/har-firas-stockholm-pride-2022-antligen-faar-vi-fira-karleken-igen

I Aftonbladets video ser vi berömda kändisar, militärer, politiker, människor med vit och svart hudfärg, och människor som lever ut, med klädsel och rörelser, en sexualitet, eller med bättre ord, en erotik.

Frågan är nu, kan videon berätta mer, genom att man studerar det som INTE finns där? Är frånvaron i bilderna data som kan användas för att säga något om Pride?

Problemet med frånvaro är att betraktaren avgör vilken frånvaro som skall observeras. Jag är hängiven kritik av totalitära och förtryckande ideströmningar. Därför ser jag en viss frånvaro. Jag ser frånvaron av kvinnor i hijab och män med kippa. Det kan förklaras, menar jag, av dessa religioners motstånd mot att acceptera homosexualitet.

Men är frånvaron av företrädare för de semitiska religionerna data som kan användas för att t ex dra slutsatsen att Pride har ett mångfaldsproblem, då Pride inte innefattar dessa grupper?

Ett liknande fall av data som frånvaro är kvinnlig representation i styrelser. Där kan man konstatera att kvinnor är frånvarande relativt dess representation i samhället. Men denna frånvaro är inte bestämd av observatören, som i mitt fall med de semitiska företrädarna, ty det som observeras är könens närvaro, och könen, de fysiska, är två, varför mängden är begränsad till två.

Videon begränsar också observationerna genom att endast visa på synliga attribut, som hudfärg och hårbeklädnad. Vad vi inte ser, varför vi inte heller kan se dess närvaro och frånvaro är t ex klass. Har Pride ett mångfaldsproblem avseende klasstillhörighet, t ex med misstanken att det är medelklassen, och inte överklassen eller arbetarklassen, som dansar på gatorna?

När mängden av kategorier inte är bestämd, som t ex med könets två grupper, blir noterande av frånvaro driven av observatörens politiska intresse i att notera vissa gruppers frånvaro, och kan bortse, då mängden inte är begränsad, från andra gruppers frånvaro.

Vi kan helt enkelt inte se den totala frånvaron, varför hävdande av frånvaro alltid är utslag av ett politiskt intresse. Frånvaro är således inte intresselös data, utan intressestyrd data.

​Den X
Sven-Olof Yrjö Collin

​Talmängden 1 till 10 består av 1 och 2.
Är det en riktig, korrekt, sann utsaga?

Det är korrekt att talmängden 1 till 10 innehåller talen 1 och 2. Men utsagan måste betecknas som falsk, ty den utesluter talen 3 till 10, som också ingår i talmängden. Utsagan är, på grund av att den är så oerhört ofullständig, inte sann. Därmed måste den sägas vara falsk.

Men, det riktigt intressanta är att fråga sig varför talen 3 till 10 är uteslutna i utsagan.

I en osignerad ledartext skriver Expressen att Pride behövs så innerligt eftersom ”Det finns fortfarande närmare 70 länder där homosexualitet är förbjudet, varav tio där det är belagt med dödsstraff. Trots att länderna i Norden tillhör några av de mest hbtq-vänliga i världen finns här såväl nazister som islamister som vill tvinga tillbaka hbtq-personer in i garderoben igen.”
https://www.expressen.se/ledare/darfor-ar-prideparaden-mycket-mer-an-en-folkfest/

Är detta korrekta utsagor? Ja, de är lika korrekta som min inledande utsaga. Men därför måste de därför betraktas som falska, trots att de innehåller helt sanna delar, eftersom de utelämnar alltför stor del av det som är sanningen.

Expressen hänvisar till det sanna, att homosexualitet är förbjudet i länder. Expressen undviker däremot att berätta att dessa till största delen består av länder som är muslimska.

De pekar ut nazister och islamister, men undviker att peka ut de som nog tillhör den signifikant större gruppen som motsätter sig acceptans av homosexualitet, som många judar, kristna, muslimer och högerfolk.

Det kan inte vara okänt för Expressen, som vanligtvis är en tidning med visst förtroende, om än lågt, då det är en kvällstidning, att judar, kristna och muslimer, dvs de som tillhör de semitiska monoteistiska religionerna, tar avstånd från homosexualitet. Så, varför ta ut en liten delmängd av de som hotar HBTQI-jämställdhet? Och om man tar ut en delmängd, varför ta ut just en specifik mindre del och inte ta med en betydligt större del, t ex många av de som tillhör de semitiska monoteistiska religionerna?

Kanske Expressen inte vill pådyvla alla religiösa en attityd som en del av de religiösa har? Men, om man vill undvika den generaliseringen, hade Expressen kunnat skriva att hotet mot HBTQI kommer från grupper hos nazister, muslimer, kristna, islamister, judar och högerextrema. Den utsagan hade varit sann då den omfattar betydligt fler av de som vi vet vänder sig mot HBTQI.

Som jag numer skrivit en del om i denna blogg, så finns det vissa grupper som är accepterade slagpåsar i samhället, vartill hör islamister, men absolut inte muslimer, vartill hör nazister, men absolut inte konservativa högerfolk. Judar och kristna är helt undantagna från kritik. Inte ens en subgrupp av judar och kristna är legitima slagpåsar i samhället. Minns Kristallnatten och glöm Bartolomeinatten och Deir Yassin-massakern.

Religionerna som sådana, är den samhälleliga blinda fläcken, det onämnbara, det heliga som inte kan beröras, inte uttalas. Det är det verksamma religionsförtrycket i dagens samhälle.

​Den 10 augusti 2022
Sven-Olof Yrjö Collin

​På Österlen breder odlingarna av tobak ut sig. I Kivik har precis en ny producentlokal gjorts klar, där ett tjugotal personer, som precis kommit hem från Kuba, skall rulla cigarrer av tobaken, som sedan skall saluföras, både som lokalproducerade i södra Sverige, och som exklusiva Kivik-cigarrer i resten av världen. De kommer att ha ett samarbete med en närliggande sprittillverkare, Brösarps Livsvatten, som gjort sin speciella Eau-de-vie, Brösarps vie, baserad på druvan Trebbiano, från de numer rika vinodlingarna på Brösarps backar, de som tidigare blott betades av får.

På Kristianstadsslätten breder majsodlingarna ut sig, där jordbrukarna hävdar att de måste odla majs, eftersom deras traditionella odlingar av raps idag fått hård konkurrens från de ökande odlingarna av raps så långt norrut ut som t o m i Närke.

Det är för närvarande hårda krav från de som tidigare bott mycket kustnära, och som idag inte kan bo kvar i sina hus, p g a vattenhöjningen. Det är hårda politiska strider, där vänstern utmärker sig med att säga att de besuttna nu får betala för sin tidigare lyxtillvaro. Vattennära blev så när att en del hus nu är i vatten. Medan hus som tidigare låg längre från vattnet, nu är vattennära.

Vad är dåligt med dessa nyheter?

Jo, de är nyheter som kan uppstå vid klimatförändring.

Det som glöms bort i diskussionen om klimatförändringen är att förändringen har sina fördelar och sina nackdelar. I nyheterna tas blott det negativa upp, att det blir för varmt på sina ställen, att det blir dramatiskt väder på sina ställen. Tas nyheter upp som hade kunnat vara positiva, som t ex att odla mer majs och tobak i Skåne, framställs det som reaktion på att andra nu kan odla de traditionella skånska grödorna.

Men klimatförändring är just bara förändring, med förändring som i vissa perspektiv och vissas intressen är antingen negativa eller positiva, eller kanske också helt utan påverkan. Men det som medför förändring, kräver anpassning, vilket alltid är både arbetsamt och riskabelt. Det konservativa, det bestående, det orörliga, det oföränderliga, är alltid det mest behagliga, att idag är som igår, och imorgon blir som idag.  

Jag hävdar inte att vi inte skall beakta klimatförändringen. Snarare hävdar jag att vi skall vara så smarta vi kan vara i vår naturpåverkan. Jordens uppvärmning kan vara god eller dålig, men den del som avser människans påverkan är framför allt skapad av obegåvat användande av resurser. Därför skall vi sträva, inte efter att minska klimatpåverkan, utan att använda resurser på så smart sätt som möjligt, där onekligen det cirkulära, dvs återbruket, är det smartaste, och sannolikt, det som ger mindre klimatpåverkan är bäst. Att bränna olja, som förgås, är inte det smartaste sättet. Kanske just idag, det som vi får finna oss i att göra, men i framtiden förefaller t ex vindens återkommande kraft vara den som är bäst för att driva fram våra fordon. Med bieffekt, kanske, att den globala uppvärmningen som skapas av människan, minskar.

Men, varen kritiska, och se att global uppvärmning inte är negativ, ty den har positiva och negativa effekter, på olika platser och för olika individer.

​Den 9 augusti 2022
Sven-Olof Yrjö Collin 

Rappakalja uttrycks och publiceras. Att det finns dumma människor som pratar och skriver rappakalja, det vet vi, ja vi har sådana i vår vänkrets. Och kanske även i spegeln. Men varför sprids rappakalja?

Se på följande tre exempel.

Evin Incir, som är socialdemokratisk politiker i EU, skriver om högerextremismen och rasismen.
https://www.expressen.se/debatt/sluta-normalisera-hogerextremism/

Hon berättar om kvinnan som knuffade ner en man på järnvägsspåret, där hon senare motiverade knuffen med att han var svart. Kvinnan föreföll dock inte vara fullblodsrasist, utan snarare psykiskt sjuk. Mot det anför Evin, helt korrekt, att ideologin i sig kan motivera galningar till galna dåd. Vi känner onekligen igen det från många muslimska terrordåd, där terroristen ansetts ha haft psykiska problem.

Men inget i hennes artikel tar upp den muslimska terrorn. Ingenting. För henne finns blott högerextremism. Istället skriver hon att SD slänger ur sig bl a islamofobi.

Hon nämner den kvinnan som knuffade ner en man på järnvägsspåret, som undgick att dödas av det framrusandetåget eftersom han räddades av andra. Men hon skriver inte om det muslimska terrordådet på Drottninggatan 2017, som mördade fem personer, varav en flicka på 11 år. Att så aktivt undvika ett faktum, som pekar på samma sak, hur mörka ideologier kan ta tag i vansinniga och förmå dem att agera vansinnigt, gör hennes artikel till ren rappakalja.

Det anmärkningsvärda är inte att Evin skriver rappakalja. Det anmärkningsvärda är att denna rappakalja trycks i en stor tidning.

Sarah Delshad, som enligt undertecknandet är journalist och grundare av Muslimska kvinnor, skriver angående debatten om moskéer och deras bristande acceptans av HBTQI, där hon menar att islam är en religion som accepterar, fullt ut alla som är något av HBTQI, med hänvisning till guden.
https://www.expressen.se/kultur/ide/nar-ska-svenska-moskeer-oppna-famnen-for-alla-/

”…den allsmäktige aldrig skulle förtrycka någon del av sin skapelse. Gud är allenarådande och allvetande – och skapar givetvis liv i mångfald, pluralism och olika nyanser, vilket är någonting att respektera, vörda och ära som muslim.” och fortsätter senare i artikeln ”När allt kommer till kritan är Gud kärlek och Gud är alltid störst. Det innebär i praktiken att inget som existerar kan vara ett misstag utifrån Guds oändliga och visa skapelse.” Bomben som dödade 4-åriga Liza i Ukraina existerade och dödade Liza. En akt av gud. Myggorna som bär parasiten som ger malaria, som dödar 100 000-tals barn varje år, existerar. En akt av gud. Bomber och myggor existerar och är därför hänförliga till den älskade guden.

Detta är rappakalja. Återigen, inte anmärkningsvärt att personer, förvridna i sitt förnuft av en religiös hänförelse, skriver rappakalja. Det anmärkningsvärda är att det trycks.  

Det tredje exemplet rör ett uttalande av Jomsfors, SD:s partisekreterare, som kallade islam för en avskyvärd ideologi. Då sade Moderaternas partiordförande, Kristersson ”Att kalla världsreligionen islam med 1,8 miljarder utövare för ’avskyvärd’ är helt enkelt avskyvärt”
https://www.svd.se/a/mB3424/kristersson-om-sd-uttalande-om-islam-avskyvart

Innebär det att samma avskyvärdhet kommer om man kallar nazismen avskyvärd, som ju hade många miljoner medlemmar och än fler anhängare? Innebär det att samma avskyvärdhet kommer om man kallar kommunismen för avskyvärd, som ju hade många miljoner medlemmar och kanske minst lika många anhängare? Blir kritik av ideologi ogiltig, ja t o m avskyvärd, om ideologin har tillräckligt många anhängare?

Partiordförandens uttalande är rappakalja. Återigen, inte konstigt att människor förfaller till dumheter och uttalar rappakalja, men varför sprids den genom att tryckas?

Dumheter, ja rappakalja, kan få stor spridning. Varför?

Det gemensamma för de olika rappakaljorna är att de ansluter till värderingar som hålls högt idag. Högerextrema kan angripas med rappakalja, medan islam och dess rappakalja undviks, ja, t o m skyddas. Förbehållslöst, utan tanke. Utan förnuft. Utan kritisk betraktelse. Utan den enkla tanke som krävs för att visa på att utsagorna är blott och enbart rappakalja.

Det är monumental, ja, t o m pyramidal dumhet.

Eller så är det inte en rappakalja som visar upp dumhet, utan en rappakalja som medvetet sprids, dvs en smarthet, för att gömma undan, för att dölja.

Rappakalja kan vara en politisk strategi. I mörkrets tjänst.

​Den 8 augusti 2022
Sven-Olof Yrjö Collin

Plikt är ett krav på individen som individen, genom sitt förnuft och moral, lägger på sig själv. Plikt är därför ett uttryck för människans frihet, att regera över sig själv.

Skyldighet är ett krav på individen som samhället, som kan vara staten, kulturen eller en grupp, ålägger individen. Skyldighet är därför en underordning, en ofrihet, där samhället regerar individen.

Termen värnplikt är därför ett felaktigt ord, eftersom det borde heta värnskyldighet, ty det är en skyldighet som är definierad och begärd av staten. Individen kan själv komma fram till att landet skall värnas, varför värnskyldigheten kan vara en värnplikt för individen. Men som sådan är värnplikten en värnskyldighet.

Detsamma gäller skolplikten. Det är också ett krav på individen som härstammat från staten, inte från individen. Därförär det korrekta uttrycket skolskyldigheten.

Plikt är något individen väljer att underkasta sig, medan skyldighet är något andra väljer, som individen skall underkasta sig.

Den demokratiske socialistens mantra, ’Gör din plikt, kräv din rätt’ är därför otydlig, ty det framgår inte om det är plikt eller skyldighet. Eftersom socialisten är demokratisk, avser plikten i uttrycket, de skyldigheter som den demokratiska organisationen har beslutat om som skyldigheter. Den demokratiske socialisten låter sig underkastats de skyldigheter som demokratin beslutat om. I den mån den inte finner dem acceptabla, försöker socialisten, med demokratins medel, förändra dem.

Det korrekta uttrycket borde därför vara: Gör dina skyldigheter, kräv dina rättigheter.

Men så är det inte. Ty, den demokratiska socialisten definieras genom viljan att agera demokratiskt. Ja, den viljan är en plikt som socialisten väljer. Därför antar den demokratiske socialisten plikten att göra sina skyldigheter, som demokratin har angett. Skyldigheterna är förvisso pålagda av den demokratiske organisationen, men socialisten har valt, som plikt, att följa de skyldigheterna. När individen inte längre betraktar skyldigheterna som en plikt, utan blott som skyldigheter av staten givna, då är det inte längre en plikt. Då kan individen fortfarande ha skyldigheterna, men nu finns de p g a t ex statens våldsmonopol, belöningar som kommer av att följa skyldigheterna, eller social press.

Därför gäller fortfarande mantrat: Gör din plikt, kräv din rätt, vilket uttrycker den demokratiske socialistens frihet.

​Den 7 augusti 2022
Sven-Olof Yrjö Collin

​Feminister kämpar för kvinnors och mäns jämställda förhållanden. Vi som anser det självklart med jämställdhet är därmed tillsammans med feministerna. Några jämställdhetsfrågor är jämt på tapeten ja, somliga blir t o m uttryckta i lagstiftningen.

De börsnoterade aktiebolagen skall ha jämställda styrelser. Medan Norge och EU valt lagstiftningsvägen, har Sverige valt en hård institutionell press på bolagen att ha jämställda styrelser.

Tidigare etablerades jämställdhet i Riksdagen och det finns liknande press på de kommunala och landstingspolitiska organen att ha jämställda församlingar.

1960 vigdes de första kvinnliga prästerna i den svenska protestantiska kyrkan. Samma tryck på jämställdhet finns, märkligt nog, inte på judiska församlingar att ha kvinnliga rabbiner eller att muslimska församlingar skall ha kvinnliga imamer.

Här ser vi första tecknet på att jämställdhet inte är en allmän värdering, som omfattar alla. Och man frågar sig, varför ett selektivt tryck av jämställdhet?

Men jämställdhet är skriande frånvarande i andra sektorer än judiska och muslimska församlingar. I förskolan finns bortåt 95 % kvinnor anställda, dvs blott 5% anställda män. Här finns en nästan lika skriande ojämställdhet som i muslimska och judiska organisationer.

Varför är förskola, muslimska och judiska organisationer undantagna från kravet på jämställdhet? Det könsmässiga förtrycket, den könsmässiga diskrimineringen tycks vara aktuell och uthängd i vissa organisationer, men frånvarande i andra.

Varför denna selektiva blindhet för könsförtrycket? Varför selektiv jämställdhet?

Jag har tidigare förklarat den selektiva blindheten med att det är medelklassens kvinnor, och män, som kämpar mot diskriminering i de positioner som ambitiösa kvinnor kan vara intresserade av. Styrelseplatser skall vara för bägge könen, lika mycket, medan medelklassen är nöjda med att deras barn blott är med kvinnor på dagarna, och därmed får lära sig att kvinnor tar hand om barn, genom att det är den könskategorien som de träffar på i förskolan.

Men kan den klassmässiga förklaringen också förklara varför några av de religiösa organisationerna är selektivt undantagna från kravet på jämställdhet?

Kanske någon anför religionsfrihet som argument för att inte utöva press eller lagstiftning på de religiösa organisationerna. Det är sannolikt en delförklaring, ty något så groteskt som skändning av unga pojkars kroppar accepteras, i ett i övrigt upplyst och frihetligt Sverige, genom att omskärelse accepteras, just under religionsfrihetens tanke. Kan man acceptera kroppslig stympning, kan man acceptera ojämställdhet.

Den uppåtsträvande medelklassen och religionsfriheten innebär att jämställdhet är en selektiv värdering i Sverige. Förtryck må ske, så länge den inte påverkar den uppåtstigande medelklassen eller de vidskepliga.

Slutsatsen av dessa två inlägg om förtrycket i Sverige är att Sverige inte är ett solidariskt samhälle.

​Den 6 augusti 2022
Sven-Olof Yrjö Collin.

​I dagens inlägg och i morgondagens inlägg undersöker jag det selektiva förtrycket i Sverige, och når slutsatsen att Sverige inte är ett solidariskt samhälle som värnar de svaga. Jag börjar med skillnaden i omsorg om HBTQI-personer och personer som är förtryckta genom skamkulturen. I morgon visar jag på jämställdhetsvärderingens selektivitet.

Många av oss ansluter till PRIDEs värdering, dvs sexuellt likaberättigande. Heterosexuell eller homosexuell, spelar ingen roll. Vill du gå omkring som man eller kvinna, ja, det spelar ingen roll.

PRIDE samlar många till demonstrationer och organisationer deltar i demonstrationerna, t o m statliga sådana, som Linnéuniversitetet och Försvarsmakten.

Emellertid, hur stort och omfattande är det förtryck som man kämpar mot? Finns det annat förtryck som ligger i skuggan, som få bryr sig om, men som kanske är likvärdigt? Om så, varför?

Enligt studier identifierar sig ungefär 2-3% i Sverige som icke-heterosexuella och 0,4% är eller har haft transerfarenhet. Med en befolkning på 10 000 000 personer, innebär det att antalet människor som PRIDE kämpar för, de som erfar ett utanförskap eller oacceptans i samhället genom sin sexuella identitet, är maximalt 340 000 människor.
https://www.folkhalsomyndigheten.se/pubreader/pdfview/display/71752?browserprint=1

Det finns uppskattning som säger att 5,6% av flickorna och 4% av pojkarna i årskurs 2 i gymnasiet är utsatta för sk hedersförtryck, det som borde kallas för skamförtryck. I en annan undersökning fanns indikationer på att 6,6% av kvinnor och 3,8% av män i åldersgruppen 16-25 år var utsatta för skamförtryck, vilket skulle motsvara 70 000 individer i den åldersgruppen. Man uppskattar antalet könsstympade flickor och kvinnor till 38 000 personer.

Det är svårt att få en god uppfattning om antalet individer som är utsatta för skamförtryck. Kanske så många som 240 000 unga människor är utsatta för skamförtryck. Hur många människor totalt, har jag inte lyckats få information om.
https://www.hedersfortryck.se/hedersrelaterat-vald-och-fortryck/arenden-i-sverige/

Jag tror att antalet som påverkas och som är utsatta för skamkulturens förtryck är ungefär lika med antalet HBTQI-personer.

Jag har inte sett på Försvarsmaktens annonser, att de självklart kämpar för allas lika värde, även de som är förtryckta av skamkulturen. På Linnéuniversitetet är biblioteket HBTQ-certifierat, men, vad jag vet, inte skamkulturcertifierad. Inga flaggor hissas på kommunhus som uttrycker stöd för de som är utsatta för skamkulturen. Ja, blott någon gång finns demonstrationer, där vi påminns om Fadimes öde, sannolikt organiserat av GAPF, Glöm Aldrig Pela och Fadime.

Det finns således starkt ljus på HBTQI, medan skamkulturen ligger i ett dunkelt ljus. Varför väcks människors solidaritet när det gäller icke-heterosexuella människor, medan de som är ohyggligt utsatta, speciellt unga flickor och kvinnor, lämnas åt sitt öde, utan flaggor och medkännande demonstrationer?

Är det för att sexuellt likaberättigande är tämligen enkelt att ta ställning för, och är egentligen okontroversiellt, förutom i extrema grupper? När det gäller skamkulturen kommer det in farligt gods, som etnicitet och religion, varför det kan vara mer socialt kostbart att ta ställning för de förtryckta flickorna. Det innebär ju indirekt en kritik och ett ställningstagande mot kulturer, speciellt invandrade kulturer, och mot religioner, speciellt islam. Vilka bägge två är curlade i det offentliga Sverige idag.

Jag tror att det är en kombination av behaget i det okontroversiella, samtidigt som man undviker att riskera att hamna i samma fack som de främlingskritiska, där SD och än värre organisationer dväljes, vilket kan medföra betydande sociala kostnader.

Detta fenomen är således ett fenomen av medlöperi!

Jag har tidigare skrivit om att de farligaste i samhället kan vara medlöparna, de som följer strömmen. I PRIDE ser vi medlöparna, inkluderat Linneuniversitetet och Försvarsmakten, som vänder ryggen åt ett minst lika stort förtryck, skamkulturen, som drabbar kanske de än mer utsatta i samhället, flickor och unga kvinnor i skamkulturens grepp.   

Sverige vänder sin rygg åt dessa flickor och unga kvinnor.

Dessa flickor och unga kvinnor är dubbelt förtryckta, ty de är underkastade skamkulturen och osedda av Sverige.

​Den 5 augusti 2022
Sven-Olof Yrjö Collin

​Falcone citeras på denna sida, där han hävdar att den som alltid böjer sitt huvud, dör varje gång, medan den som står rak, blott dör en gång. Det är pliktens attityd han för fram. Att stå rak och stå upp för sina ideal, och inte låta sig böjas, oaktad omständighet.

Som Jane Eyre uttrycker det, när hon, om hon ger efter från en av sina principer och därmed får den man hon eftertraktar, fortfarande håller kvar sin princip: ” Laws and principles are not for times when there is no temptation; they are for such moments as this, when body and soul rise in mutiny against their rigour; stringent are they; inviolate they shall be. If at my individual convenience I might break them, what would be their worth? “ (Brontë 1994:314)

Detta är den kantianska pliktmoralen, att människan, under förnuft och frihet, väljer en princip, som hon sedan lever efter, även i situationer då effekten av att bryta principen hade varit fördelaktig för individen. Hade Jane gett efter för sina böljande känslor, hade hon förvisso vunnit mannen hon älskade och samvaron med honom, men hon hade för alltid burit på insikten att hennes principer inte är principer utan råd som kan antas för stunden eller förkastas.

Varje gång hon gick förbi en spegel, hade hon fått vända sig bort, för att inte se den svekfulla. Hon hade levt med sin kärlek, och han med henne, men med en spegelbild hon föraktade.

Kan man då inte säga att pliktmoralen är egoistisk? Falcone håller sig med principer som innebär att medan han lever, omges han av personer som dör varje gång de böjer sig, där de senare böjer sig, kanske för att uppnå något, inte blott för dem själva, utan för andra? Som i Janes fall, att mannen skulle få leva lycklig med henne?

En indikation på pliktmoralens egoism framkommer tidigare i boken om Jane Eyre. När hon är liten uppstår en situation där hon ombedes tiga och lämna rummet. Men hon står sturskt kvar och säger sanningen, en hård och fördömande sanningen om sin styvmor. Med resultat att hon blir sänd till en fruktansvärd inackorderingsskola.  

Men när hon står där, och har sagt de hårda orden, skriver hon följande om sin upplevelse: “Ere I had finished this reply, my soul began to expand, to exult, with the strangest sense of freedom, of triumph, I ever felt” (Brontë 1994:39).

Hon realiserade sin princip, att säga sanningen. Gott så. Men genom att realisera sin princip fick hon också en lustkänsla, en känsla av frihet. Friheten är det centrala i Kant’s moralfilosofi, ty det är genom den dubbla förmågan, förmåga att ställa upp principer och förmåga att hålla principer, som människan manifesterar sin frihet. Ja, som jag tolkar Kant, så är det genom dessa två förmågor, förmåga till principer, den som kommer genom Förnuftet, och förmåga att leva efter principer, den som kommer genom viljan, som vi förstår att människan är fri. Vi kan inte visa att människan är fri på ett direkt sätt. Blott indirekt, genom dessa två förmågor, kan vi förstå och inse att människan är fri.

För Jane var det en berusande känsla att erfara sin frihet. Känslan av frihet gav henne stort behag. Trots att effekten för henne var fyllt med stort obehag. Men moralfilosofin är deontologisk, dvs den bortser från effekterna. Det är inte effekten av hennes handling, som ger behag, utan att hon är förmögen att agera efter sin princip.

Således ger pliktmoralen behag, och kan därför sägas vara egoistisk, trots att den framstår som principiell, utan hänvisning till individens behag.

Plikten kan därför sägas vara med behag, för den som följer plikten, medan den för andra, men även för individen på andra sätt, kan innebära stort obehag. Jag dör blott en gång, medan andra och kanske jag själv också, dör.

Är därför plikten ett djupt egoistiskt agerande, men som döljs av ett draperi av högtstående principiellt agerande?  

​Den 4 augusti 2022
Sven-Olof Yrjö Collin 

Sverige har många arbetslösa kvinnor från invandrargrupper. Samtidigt startar nu bärsäsongen, varvid en hoper bärplockare tas in från andra länder, där det sägs mestadels bestå av Thailändare.

Varför träffar inte arbetskraftsutbudet av arbetslösa invandrarkvinnor i Sverige på efterfrågan av bärplockare i Sverige? Det tycks som om arbetsmarknaden i Sverige inte fungerar. Eller så är det just det den gör.

En förklaring att utbud inte möter efterfrågan kan vara att utbudet inte nappar på efterfrågan, dvs utbudet är inte ett utbud.

Bärplockning är säsongsarbete och ger bara ersättning för någon månad. Arbetssökande önskar mer långsiktigt arbete, varför de inte erbjuder sitt arbete till bärplockarföretagen.

Trycket för att ta ett säsongsarbete kan vara lågt, t ex att kvinnan inte riskerar att förlora sina sociala förmåner om hon inte tar anvisat arbete. Människor utan plikten att göra rätt för sig, bjuder inte ut sin arbetskraft.

Bärplockning äger rum långt från bebyggda trakter, varför man måste åka iväg och stanna på en plats som inte är ens hem. Invandrarkvinnor kommer inte sällan från primitiva muslimska kulturer där kvinnan är starkt hänvisad till hemmet och att tjänstgöra där, varför hon inte kan resa långt från hemmet. Till detta kan komma att kvinnor kan ha begränsad rörlighet i det offentliga rummet utan manligt sällskap.

En annan förklaring till att utbud och efterfrågan inte möts, kan vara att efterfrågan inte nappar på utbudet, dvs det finns ingen efterfrågan.

Utan något annat än min fördom, framför jag hypotesen att arbetsmoralen är lägre bland muslimska, speciellt arabiska människor, än asiater, oaktat religion. Jag har pratat med en arbetsgivare till säsongsarbetare som inte överväger att anställa, vare sig dessa invandrargrupper eller ens svenskar, ty de sjukskriver sig efter första dagen, eller så går de helt sonika hem när det passar dem, eftersom de skall laga mat till familjen. Folk från Polen och Ukraina arbetar däremot dag och natt. Asiater är också kända för sin arbetsvillighet, vilket kan vara förklaringen att efterfrågan finns på dem, och inte de arbetslösa svenska, vare sig de är svenskar eller invandrare.

Ett sätt att se till att efterfrågan och utbud möts är att man skulle kunna tvinga dessa arbetslösa kvinnor upp i bärskogarna genom att undanhålla sociala förmåner. Det är också en politik som framförts, att det måste löna sig att arbeta. Om man gör det mindre attraktivt att vara arbetslös och mer attraktivt att arbeta, eller helt enkelt gör det mycket kostsamt att vara arbetslös, då tvingas utbudet ut på marknaden.

Men ett utbud på marknaden är ingen matchning, ty det krävs också efterfrågan. Vilken verksamhet är villig att vara efterfrågan och anställa de arbetslösa kvinnorna, då kostnaderna kanske är högre än värdet av deras arbete?

Kanske det bisarra fenomenet med thailändska bärplockare samtidigt som vi har en oerhörd arbetslöshet bland invandrarkvinnor är ett problem utan lösning?

​Den 3 augusti 2022
Sven-Olof Yrjö Collin

​En varas innehållsförteckning avser att informera om produktens innehåll. Det är rimligt, för att inte säga nödvändigt, att en vara har en innehållsförteckning, så att konsumenten kan se vad den köper, och så att den kan undvika att köpa en produkt som innehåller vad konsumenten inte önskar.

Men så är det inte. Eller vänligare uttryckt, ’så är det, ofta’. Med tillägget, ’dock inte alltid’.

Livsmedelsverket beslöt i mars att företag kan byta ut ingredienser i produkter, utan att märkningen, dvs innehållsförteckningen görs om, om bytet föranleds av händelser i omvärlden som är svåra att förutse. Livsmedelsverket har således skapat en sorts innehållsförteckningens force majeure.

Ukrainakriget innebar ett kraftigt bortfall av solrosolja, vilket tillsammans med några andra händelser, har inneburit att tillverkare av kakor och chips har börjar använda palmolja i sin produktion. Palmolja är något som man försökt undkomma då produktionen av palmolja inte anses vara hållbar, både för att den förbrukar regnskog och för att människorna på plantagerna har mycket dåliga arbetsvillkor.

Producenterna som nu använder palmolja behöver dock inte informera via innehållsförteckningen över detta innehåll, så länge de har gamla, förtryckta förpackningar, som anger solrosolja, kvar.

Ja, det låter väl rimligt och t o m hållbart, att inte tvingas kasta alla förtryckta förpackningar, som ligger på lagret, när något oförutsett inträffar?

Men, ingår det inte i hållbarhetsbegreppet och i hållbarhetsambitionerna att man skall tala sanning? Eller är hållbarhet, likt Danielssons utsaga om den moderna världen, bara sannolik: ”Tala alltid sanning, barn, sa våra föräldrar till oss. Det får vi inte säga till våra barn utan vi måste lära dom att alltid tala sannolikt.”  

Men en innehållsförteckning behöver inte vara sannolik. Den kan vara sann. Lika mycket som producenter kan lagra förpackningar, kan de lagra många andra insatsvaror, som t ex olja. Man kan därför ha så mycket olja i lagret, så att oljelagret och förpackningarna följer varandra i tiden. Visst kan det vara så att det är högre kostnad i ett oljelager än i ett förpackningslagret, men den kostnaden vill man ta, för att försäkra sig om att informationen till konsumenten är korrekt och går att lita på. Sanningen har ett pris.

Ett annat alternativ är att man har en extra del processen, i slutet, där en extra lapp sätts på, som ger den korrekta innehållsförteckningen. Även det höjer kostnaderna för en korrekt innehållsförteckning. Sanningen har ett pris. Sannolikheten är billigare.

Vad vi nu har, är en villighet att acceptera att kostnaderna i produktionsprocessen tillåts påverka sanningen i innehållsförteckningen. Sanningen har ett pris, en kostnad som sannolikheten inte har! Och sanning avgör vilken tillit vi kan ha till produkten. Ju lägre sanning, ju lägre tillit.

Vi får därmed följande matematiska formel
Produkttillit = - kostnad för ingredienslager

Det vill säga, ju mer kostnader för att lagra produktens ingredienser går upp, ju lägre tillit till produkten finns det anledning att ha.

Ja, i den sannolika världen gäller Holla Bandoola Bands fråga: Vem kan man lita på?  
https://www.youtube.com/watch?v=vUFOFaj9CTU

​Den 2 augusti 2022
Sven-Olof Yrjö Collin

​I en uppsättning videos får vi se hur en person, klädd som en buske, tar ett steg fram och skrämmer människor. Det är roligt att se, ty först reagerar människorna snabbt med att skrika och hoppa eller springa undan. Sedan, när de förstår att de blivit lurade, skrattar de gott, åt sig själva och situationen. Och alla med dem. Inte minst jag.

Jag har tittat på en hel del sådana, där jag gör observationen att de som gör filmen tycks inrikta sig på unga kvinnor, som hoppar rejält och skriker högt, och många springer bort från busken. En annan observation är att personerna, när de blir skrämda, åkallar gud (oh, my god). En tredje observation är att de, när de börjar skratta, sätter sin hand framför munnen. En fjärde observation är att kvinnor, även om de är överrepresenterade i klippen, är de som reagerar starkast.

Vi människor tycks tycka om att bli skrämda, och tycker än mer om att titta på andra, när de blir skrämda. Men blott om det är uppenbart att det inte fanns skäl att bli skrämd.
Men i det klipp jag vill att du ser början på, skriker kvinnan till, varpå mannen tycks bli varse faran, och springer snabbt flera steg bort.
https://www.facebook.com/watch?v=704986500582636

Hans agerande påminner mig om den centrala scenen i filmen Turist. En snölavin kommer stormandes. Panik utbryter. Mannen i familjen överger sin familj och springer själv in i skydd, medan kvinnan i familjen tar tag i sina barn och håller samman dem. När lavinen är över kommer mannen tillbaka, till den isande tystnaden som kommer av insikten att mannen svek, både sin kvinna och sina barn.
https://www.youtube.com/watch?v=Z78kfXw3l1s

En flyende man, från kvinnor och från sina barn, är ett brott mot det som framstår som en norm, att mannen skyddar kvinnor och barn. Det är den norm som idag är lag i Ukraina, att män i stridbar ålder, som har färre än två barn, får inte lämna landet, utan vara beredd att rycka in, till landets försvar. Kvinnor i sina krafts åldrar, trots att de kan göra mycket nytta, ja, t o m i stridande trupp, får däremot lämna landet.

Normer kan sitta olika hårt i människan. När Titanic sjönk, kunde människorna ta sig tid och fundera över sitt agerande. Där hade kvinnor och barn överlägsen sannolikhet att överleva, delvis p g a normen, kvinnor och barn först.

Men när faran är omedelbar, är reaktionen kanske helt fysisk, helt styrd av generna, utan inblandning av normers tanke. Mannen rusar iväg, från den gröna busken och från lavinen, för att rädda sig själv, för att rädda sig som genuppsättning. Han bryter starkt mot normen, att mannen skyddar kvinna och barn. Kvinnan värnar sina barn, och tycks därmed följa normen att man skall skydda sina barn.

Men kvinnan och mannen kanske följer sina gener? Kvinnans gener säger till kvinnan att noga vaka över sina barn, ty de bär hennes gener och hon kan blott skapa, kanske maximalt ett 20-tal barn. Varje barn är därför viktigt för kvinnans gener. Medan mannen flyr hals över huvud, där generna är väl medvetna att mannen med enkelhet kan skapa, beroende på sexuellt tillgängliga kvinnor, ett tusental barn. Varje enskilt barn är därför av ganska ringa intresse för mannen. Däremot kunde man ifrågasätta varför mannen inte drog med sig kvinnan i sin flykt, ty hon har ju bevisligen varit förmögen att ge honom två barn, och kan därför vara värd en investering, dvs att mannen drar med sig kvinnan till skyddet, men lämnar barnen.

Men kan man egentligen kritisera den flyende mannen i det första klippet? Vad han gör är ju att verka i det helt jämställda samhället, där var och en tar hand om sig själva, och absolut inte har en fördom om att kvinnor skulle ha ett speciellt skyddsvärde relativt andra, t ex en själv?

Är inte normen, kvinnor först, oerhört sexistisk i dagens samhälle? Om feminism är att tas på allvar, oaktat kön, och att ta vara på sig själv, utan patriarkalt beskydd, då bör den flyende mannen betecknas som sann feminist.

Mannen i lavinklippet agerar däremot biologiskt när han genom sitt agerande säger till kvinnan att ta hand om barnen, ty de ankommer henne mer än honom.

Men, det finns en tredje förklaring till agerande, som kommer till mig när jag tänker på en möjlig situation. Jag, 65 år och sannolikt fertil, går i de liguriska bergen med min fru, som är 67 år och sannolikt steril. Vi möter en varg som gör utfall mot oss. Vad gör jag? Biologiskt flyr jag, ty min fru kan inte ge mig fler reproduktioner av mina gener. Socialt, dvs med den sexistiska normen, stannar jag och försvarar min fru, ty en man försvarar kvinnan. Men den tredje förklaringen innebär att jag agerar som om jag följde den sociala normen att försvara en kvinna. Men vad gör jag, är att jag försvarar den människa jag älskar.  

I de två videoklippen fanns inte en så stark kärlek att den gjorde att mannen skyddade och försvarade kvinnan och barnen.

Således, i människan finns en ständig interaktion mellan gener, normer och själens kärlek.

​Den 1 augusti 2022
Sven-Olof Yrjö Collin