En sång som tillkommit under den konstnärliga friheten, som sjunger ut hjärtats bitterhet, används numer i politiska sammanhang. Oaktat vilka ord som föregår sången, legitimeras här, på en politisk arena och inte en konstnärlig, ett dödligt våld.
https://petterssonsblogg.se/2018/07/08/fis-inlagg-i-hatdebatten-de-javlarnas-ska-skjutas/
 
(Konstnärens sång kan höras här: https://www.youtube.com/watch?v=CtpLvfnDKtI )

Det är det politiska partiet Fi, som här sjunger ut.

Att besjunga våldet är inte en tillfällighet, något man råkade göra, en oaktsamhet, en obetänksamhet. Det är inte främmande för partiet Fi, då de tidigare, med talkör, har uppmanat att slita sönder män i stycken: https://www.youtube.com/watch?v=KQQQqSXeE4U

Det är förvisso inte anmärkningsvärt med våldsutsagor för Fi:s partiledare Schyman, som ju har sin ideologiska ungdom i en våldsförhärligande politisk rörelse, kommunismen. På slutet av 60-talet och under 70-talet fanns en viss acceptans för våldsamma uttryck. Men inte i seriösa, politiska arenor, utan i källarlokaler, hos medelklassens akademikerungar på universiteten.

Att detta våldsförhärligande nu dyker upp hos ett parti som ställer upp i riksdagsvalet, och som erkänns som seriöst av statens TV-kanal, SVT, är ett uttryck för det samhällsklimat som idag finns i Sverige. Ett hårt, fränt, oresonligt och blint klimat.

Notera att Fi är det enda rasistiska partiet som får större eget utrymme med sina idéer, trots att det är det enda uttalat rasistiska partiet som jag känner till. Fi hävdar att de är anti-rasister som står mot Sverigedemokraternas rasism. Men medan Sverigedemokraterna aldrig pratar i termer av ras, dvs hudfärg och genetik, så gör Fi det genom att anse att kategorin ’vita män’ är en meningsfull kategori. Det är en stinkande rasism som har blivit normaliserad genom Fi och deras akademiska motsvarighet. Bittert får nynazisterna åse hur deras motståndare lyckas med det som de inte lyckas med, att normalisera rasismen.

Den grupp som normaliserar rasismen, och som nu normaliserar våldet genom att besjunga våldet, är Fi.

Därför skall Fi utläsas: Fascistiskt Initiativ.

​Öllsjö den 11 juli 2018

I en intervju stormar han mot vinstbegränsningen i skolor. Han säger ”Det gäller att stå upp för den fria företagsamheten” och tillägger att ”Vinst för mig är ett kvitto på att man använt pengarna på ett bra sätt.”
https://www.svd.se/vi-borjar-na-en-punkt-dar-vi-organiserar-oss-battre

Johan Andersson är VD på Mellby gård, som kontrolleras av Rune Andersson, legendarisk företagsledare som grundlade sin förmögenhet på sin yrkesskicklighet när den sk pilotskolan blev populär, dvs att även företagsledare skulle få del i det värde de skapade. Mellby gård kontrollerar Academia, en skolkoncern. Johan är en av Rune Anderssons barn.
 
Johans värdering av vinsten, som kvitto på korrekt agerande, är det nyliberala mantrat, att företag har ett ansvar, vinsten, medan samhället, både civilsamhället och staten, har ansvaret att ställa upp stängsel för företagarna, ty de är utan gräns. Det är inte en moralisk bedömning som avgör om ett företag har agerat rätt. Det är vinsten. Hållbarhet, normer, företagets sociala ansvar, mänskliga rättigheter, utgör sådana marknadsförutsättningar, varinom företagaren agerar och maximerar vinsten. Själv har de ingen annan moral än vinsten. 

Således, om eleverna lär sig något i skolan är sekundärt, och upp för köparen av produkterna, föräldrarna och staten, var och en för sig, att granska. Det är just detta som har varit vänsterns kritik av friskolorna och anledningen till att de nu föreslår vinstbegränsingar. Mellby Gårds VD bekräftar således vänsterns kritik, att Academias mål är vinst och inte kunskap.

Vad betyder då Fri företagsamhet? Ja, det betyder friheten att själv få besluta när fria marknadsförutsättningar skall gälla och när de inte skall gälla. Det finns de som blandar samman fri företagsamhet med fri konkurrens. Mellby gård visar att man inte skall blanda samman de begreppen. Fri företagsamhet innebär att företagaren fritt skall bestämma, inte marknaden, när det är möjligt.

På produktmarknaden råder tämligen fri konkurrens i skolverksamheten. Envar som önskar och som kan uppfylla kraven som staten ställer, kan skapa en skola. Det är en hög grad av fri konkurrens.

Men på företagssidan råder ingen fri konkurrens. Där råder monopolet, det som kallas privat äganderätt. Denna rätt ger ägarna rätt att fritt tillsätta och avsätta bolagets VD. Det finns ingen fri konkurrens om VD:skapet. Där avgörs inte platsen av fri konkurrens. Därför är Johan VD på Mellby gård, ty han är sonen till grundaren av Mellby gård.

Ingen nu dödlig människa skall inbilla mig att det t ex fanns 20 dugliga konkurrenter om VD:skapet, och däribland råkar Rune Anderssons son befinna sig. Och i hård konkurrens visade det sig att Rune Anderssons son drog längsta strået.

Samtidigt är det också tämligen självklart att Johan sannerligen inte är en odugling, ty då hade han sannolikt inte blivit Vd. Men i grunden är det inte Fri Företagsamhet i bemärkelsen fri konkurrens, utan nepotism, som styr VD:skapet.

Detta innebär på inget sätt att jag förringar nepotismens betydelse för en produktiv verksamhet. Nepotism har många fördelar i en kapitalistisk ekonomi och även i en marknadsekonomi. Men nepotism är inte fri konkurrens.

Fri Företagsamhet innebär således en salig blandning av konkurrens och monopol, där det Fria innebär att man väljer själv vad som skall vara konkurrens och vad som skall vara monopol.

Det är således Blandekonomi med grund i privategendomen. Precis som det finns Blandekonomi med grund i staten, vilket brukar förfäktas av vänstern, eller i alla fall av socialdemokratin.

Johan är därför som vilken politiker som helst. Det är en fråga om vilja, inte om princip, inte om rätt, inte om moral. Utan om vilja, där man använder höga ord som passar en själv och gärna fördunklar, för att vinna sina fördelar. Precis som vilken politiker som helst.
Inget fel i det. Absolut inte. Men för allt i världen, påstå inte att det är klargörande. Det är fördunklande.

​Krakow den 10 juli 2018 

Veidekke är ett skandinaviskt bygg och fastighetsbolag, med huvudkontor i Oslo. Det befinner sig således i byggbranschen, vilket en bransch som är så tyngd av kriminalitet och oetiskt agerande att vi t o m har ett speciellt skatteavdrag som skall reducera kriminaliteten i branschen. Det heter ROT-avdraget och har numer mest som funktion att minska mängden svarta pengar i branschen.

Veidekke bjöd in till debatt i Almedalen om svarta pengar i byggbranschen. Det var ett gott initiativ då svarta pengar innebär att kejsaren inte får vad som ankommer honom. Svarta pengar är ju ett angrepp på den rätt som staten har att oss beskatta. Svarta pengar är en kränkning av en rätt som vi gett staten. Samtidigt innebär svarta pengar också att företaget som tar emot svarta pengar ges en konkurrensfördel genom ett lägre pris.

Veidekke anlitade Özz Nujen och Alexandra Pascalidou att hantera och leda debatten. Därmed tog de tydlig ställning i det som kallas företagens sociala ansvar, corporate social responsibility på utrikiska.

Nujen har funnits befinna sig oerhört nära svarta pengar då hans egendom har renoverats med svarta pengar. Vad jag vet har han inte beslagits med att själv ha gjort utbetalningar med svarta pengar. Han har inte blivit fälld i domstol. Men hans egendom har förändrats med svarta pengar, varför hans händer är gråa. Han befinner sig i ett grått område.
Han anlitas av Veidekke som moderator i debatten. Vad säger det om arrangörerna, Veidekke?

Pascalidou är en ertappad plagiatör. Hon har genom eget agerande visat sig brista i respekt för en rättighet, en immateriell rättighet, att författare äger sina texter, och skall erkännas som ägare genom att citeras och refereras. Hon har emellertid inte lagsökts, vad jag vet, varför hon legalt inte är skyldig till brott. Men hon befinner sig i ett grått område.
Hon anlitas av Veidekke som moderator i debatten. Vad säger det om arrangörerna, Veidekke?       

Milton Friedman, som fick Sveriges Riksbanks pris i ekonomisk vetenskap till Alfred Nobels minne, monetarist och nyliberal, hävdade att ett företag har blott en plikt, att inom lagen maximera vinsten till aktieägarna. Alla aktiviteter som expanderade företagets ansvar, t ex socialt ansvar, var att orättfärdigt beskatta aktieägarna. Skall något ges till sociala aktiviteter, så är det aktieägarna som skall ge av de pengar som kommer från det profitmaximerande företagets avkastning.

Nujen och Pascalidou har inte fällts för sina aktiviteter, men befinner sig i ett grått fält, som vi kan kalla ett moraliskt fält. De kanske har följt lagen, men de har agerat på ett sätt som kan ses som moraliskt tvivelaktigt.

Veidekke tycks därmed ansluta sig, genom att anlita Nujen och Pascalidou, till en Friedmansk logik, att allt är rätt, så länge det är inom lagens ram. Orätt är blott det som befinner sig utanför lagens ram. Moral har ingen betydelse, blott statens lagar har betydelse. Den som inte är dömd, är ren. I deras värld är man antingen vit eller svart. Grått finns inte på deras skala. Moral är ovidkommande. Genom att anlita två individer som är moraliskt belastade, men inte rättsligt belastade, säger de att svarta pengar blott är en fråga om lagen.

Det kunde ha skapat en debatt om företags och individers moraliska ansvar. Men vad jag sett i den offentliga debatten, är det blott de främlingskritiska/fientliga som uppmärksammat Veidekkes agerande ( https://samnytt.se/ozz-nujen-modererar-debatt-om-svarta-pengar-i-byggbranschen/ ). Dessa är sannolikt mer drivna av individernas etniska bakgrund, än vad Veidekkes agerande säger om företags sociala ansvar.

Det tycks därmed som om den samhälleliga debattens logik som vi idag erfar, har lett till att debatten om Veidekkes ställningstagande uteblivit, då andra inte vill riskera att komma i närhet av de främlingskritiska/fientliga.

Vi har idag en polarisering som leder till att vita, tysta hål i den offentliga debatten skapas. Det tycks omöjligt att ta upp debatten om vad Veidekkes val av moderatorer innebär, eftersom man då riskerar att komma in i främlingsfientlighetens fält. Hade det varit två blonda individer, med efternamn som Svensson och Olsson, hade offentligheten kanske debatterat den signal av moral som valet av moderatorer innebär.

Men nu är det tyst. Förutom hos en bloggare som åtnjuter arbetsbefrielse.  

Öllsjö den 9 juli 2018

Jesus predikade med metaforer. Han berättade historier som inte var sanna som empiriska händelser, men som bar en sanningens insikt. Sådana är metaforernas makt. Medan vi inser att de inte är sanna som historisk berättelse, inser vi berättelsens sanning.
 
Genom den känsla metaforen skapar, och med den logik som finns i metaforen, inser vi en sanning, som inte ligger i berättelsen som sådan, utan i dess budskap.

En metafor fungerar som en god teori. Ty en teori är ju inte sann, då den aldrig finns som manifestation i sin helhet och i sin enkelhet. Styrkan i en teori, dess sanning, finns i att den bortser från obetydligheter, för att lyfta upp det väsentliga. En god teori är den som förenklar, som får oss att se och inse. Likt en god metafor.

Sagan om Ragnar och hans död i ormgropen behöver inte vara sann. Kanske den är sann, kanske inte. Men det är inte viktigt. Den historiska sanningen är inte det viktiga. Det är inte dess funktion. Det är inte dess betydelse.  
https://www.youtube.com/watch?v=0M-VtE1AO1w

Betydelsen är istället metaforisk. Sagan är metaforisk. Den berättar om hämnden. Att den som skadar Ragnar, skadar hans söner och döttrar, hans hustru, hans folk. Och när de får veta om Ragnars död, kommer de att hämnas. Skadan på Ragnar kommer åter till den som skadar. Grisarna grymtar när de får veta. Och de kommer att återkomma till den som skadar Ragnar.

I sagan återkommer de med den skada som hör till sagan. Våldet.

Men betydelsen i sagan, inser alla som inser metaforen, är inte våldet, utan skadans återkomst. Så som Ragnar skadas, skall skadaren skadas. Det är hämndens logik som berättas i sagan. Inte våldets logik. Utan hämndens logik. Våldets funktion är enbart där för att tydliggöra, för att rensa bort tillfälligheter och obetydligheter. Med våldet i sagan blir hämndens logik så uppenbar, så tydlig.

I Lukasevangeliet (15:11-32) berättas Jesu saga om den förlorade sonens återkomst. Här slaktas den gödda kalven. Ingen som inser metaforens kraft, tror att man måste slakta en gödd kalv när någon som tidigare vänt dig ryggen, återkommer. Alla som inser metaforens kraft förstår att sagan handlar om kärleken man bär när den förlorade återkommer.

De grymtande grisarna hämnas. I sagan sker hämnden genom att de ristar blodörn. Ingen nu levande tror att sagan berättar att hämnden skall ske genom att rista blodörn. Hämnden sker genom de medel som finns tillgängliga för grisarna.

Om skadan mot galten består i att galten kastas ut från hagen, då kanske grisarna hämnas genom att själva lämna hagen.

​Öllsjö den 8 juli 2018

Ali Esbati, riksdagsman i Vänsterpartiet, skrev på twitter att det fanns många män med nazistiskt utseende i Visby.
 
Thomas Gür håller sammankomst i Visby, varpå kyrkoherden finner diskussionen så besvärande att han omöjliggör sammanslutningen genom att sätta igång kyrkklockorna

Fotbollsspelaren som utsattes för en hatstorm på internet, där det senare visade sig att det inte var en hatstorm av individer, utan av ett fåtal maskiner som skapade hatstormen.

Tyckare, som vanligtvis är rimligt seriösa, stormar mot att SVT, i vad SVT kallar faktakollen, har visat att Förintelsen har skett, samt att gasen som användes var Zyklon B. Tyckarna anser att anförande av den kunskapen legitimerar nazisternas ifrågasättande.

Det huvudlösa publicerandet av namn som misstänkliggjordes som våldtäktsmän under #metoo-stormen, har nu granskats av Uppdrag Granskning och blivit fälld av Pressens Opinionsnämnd.

Allt detta har liknelser med pöbeln, den huvudlösa stormen av individer, som tappat sin moral och ansluter sig till ett gäng framspringande andra, ledda av en föreställning vars sanningshalt är fullständigt betydelselös.

Att det är möjligt att uttala sig så fördomsfullt om mäns utseende, att de liknas vid nazister, är ofattbart. Att en kyrkoherde tar till gamla trick för att tysta människor är ofattbart. Att en hatstorm inte granskades, innan den togs som intäkt för en utbredd rasism är ofattbart. Att tyckare stormar mot, inte för kunskap, är ofattbart. Att #metoo slog om till omoralisk publicering är inte bara ofattbart, utan tragiskt för sakens skull.

Men allt detta är de tecken som jag idag finner, som talar för att vi idag lever i en starkt ideologiserad värld, och i en värld där pöbelvälde har lätt för att uppstå och för att existera. Det minner om andra tider, som vi alla lovat oss, inte skulle komma tillbaka.

I allt detta framstår fakta och kunskap som sekundärt. Det viktiga är att vilja, inte att veta. Det viktiga är en fördomsfull mans tro hur nazister ser ut. Det viktiga är tyckares tro att deras vetande är vetande.

Det värsta är egentligen protesten mot SVT:s faktakoll. Att slå fast kunskap måste vara viktigt. Att slå fast kunskap när den ifrågasätts är inte att legitimera ifrågasättandet, utan att visa på kunskapen. Att någon överhuvudtaget kritiserar den som för kunskapen till torget är dagens gissel. Pöbeln av tyckare kritiserade, inte de som ifrågasatte, utan framför allt, de som förde kunskapen till torget. Som om pöbeln inte vill ha kunskap. Vi vet ju redan. Eller snarare, vi känner redan vad som är sant eller falskt. Och på andra sidan står en grupp och känner.

Därför var det något paradoxalt att när debatten om nedtystandet av fakta om Förintelsen (sic) höll på, tog vetenskapspersoner upp den rakt motsatta tråden, och hävdade behovet att faktabaserat politiskt beslutsfattande (https://www.aftonbladet.se/debatt/a/EonL9o/grunda-era-beslut-pafakta-politiker).

Jag noterade också det riktigt lustiga, att pöbeltyckarna stormade mot kunskapsredovisningen i Visby. Själv har jag under många år kunnat hävda att Visby brandskattades av Valdemar Atterdag 1361. Men kunskapen, den som pöbeltyckarna viftar bort och anser går skumma ärenden, säger att det är sannolikt så att denna brandskattning inte ägt rum. Historien om brandskattningen sägs komma fram på 1600-talet, en tidsfördröjning lika stor som med evangelierna, och därav reducerar deras trovärdighet högst ansenligt.

Hade vi haft pöbeltyckarnas kunskapssyn, hade vi aldrig upptäckt att brandskattningen aldrig inträffade. Därför skall vi i namn av kunskap, alltid ifrågasätta sanningar och söka efter sanningar. Därför är kravet på att inte faktagranska en kunskapsfientlig syn som går skumma ärenden.

Vi måste veta.

Krakow den 7 juli 2018

Organisationers redovisning är inriktad på ekonomiska värden. Det kommer sannolikt från redovisningens ursprung, att det var ett sätt att hålla ordning på pengarna, på varulager och på dess värde. Och inte minst, att notera hur mycket kapital som investerats i verksamheten och vem som investerat kapitalet. Effektivitet för dessa organisationer var det ekonomiska överskottet.

Men idag finns organisationer som inte främst är intresserade av de ekonomiska värdena, utan av kvaliteten på den produkt eller tjänst de producerar. De består också av resurser som inte så lätt, likt ett varulager eller en maskin, låter sig beräknas i pengar. Men precis som ett företags balansräkning kan representera företagets förmåga att vara effektivt, kan de här organisationernas resursuppsättning påverka deras förmåga att realisera sitt mål.  

Sådana organisationer jag här avser har emellertid inte en balansräkning som beskriver deras viktigaste resurser. En högskola skall producera vetenskaplig kunskap, kvalificerade studenter och påverka samhället genom sin kunskapsproduktion. Till sitt förfogande har de förvisso resurser som kan beskrivas med pengar, som datorer och lokaler. Men deras främsta resurs är deras lärarlag och deras administrativ personal.

En högskola har emellertid ingen balansräkning som återger den resurs som främst skapar värdet, personalen. Men de hade kunnat ha det.

En högskola hade kunnat beskriva sina resurser med akademisk personal, dvs forskarutbildad personal, professorer, docenter och doktorer; potentiell akademisk personal, dvs doktorander; och lärare, dvs ej forskarutbildad eller underkastad forskarutbildning. Likt företagens räkenskaper kunde en förändring i resurserna mellan åren, återges som en förstärkning eller försvagning av kapitalet, dvs kompetensen.

Om en organisation förlorar, som exempel, 88% av sin professorskapacitet, 59% av sin docentkapacitet, 50% av sin doktorskapacitet, och 33% av personal i forskarutbildning, då är organisationen oerhört försvagad. Ja, i de kommersiella företagens värld skulle sådan kapitalförlust sannolikt tvinga företaget att upprätta en kontrollbalansräkning eller att omedelbart tvingats göra en nyemission för att få in kapital. Med en trovärdig balansräkning kommer ansvarsutmätande. Förlorar balansräkningen värde dramatiskt, då vidtas åtgärder. Då agerar huvudmannen, den som äger balansräkningen.  

Så inte i en kompetensorganisation. Speciellt inte i en organisation där produkten eller tjänsten är svår att mäta, eller aldrig mäts. Likt högskolor, där produktens värde sällan mäts. Senast högskolornas värde observerades i Sverige var i början av 2010-talet. Eller där huvudmannen är otydlig, ja, t o m osynlig. 

Om det hade varit så att organisationens tjänst eller produkt vore tämligen likgiltig, hade det inte varit så allvarligt. Men högskolor har ansvar för ungdomens livsinvestering, deras akademiska utbildning. De har ansvar för en mycket stor del av Rikets forskningsmedel, speciellt den som tillhör grundforskning och fri forskning.

Att inte ständigt värdera deras produkt och tjänst, att inte ständigt observera deras kapital, dvs kompetensen, och att inte med kraft agera när balansräkningen kollapsar, är ett svek gentemot hushållningens princip och mot samhällets berättigade krav på att väl hantera resurserna, och att väl utveckla framtidens samhälle, dvs ungdomarna.

Därför skall högskolornas kapital redovisas och utvärderas, och deras produkter och tjänster skall utvärderas. Och åtgärder vidtas vid förfall, medan applåder och belöningar utdelas vid framgång.

​Krakow den  6 juli 2018

I dagarna debatteras publiceringar som avsetts vara skämt, men som utan problem kan tolkas som våldshot, dock inte verksamt idag, men i en framtid. Extremhögern har fantiserat om en omvänd Nürnbergrättegång i Sverige, som skall hållas i Finspång. Likt Nürnbergrättegångens moraliska haveri, kan de anklagade dömas till döden, men olikt Nürnbergrättegång, skall de som döms för landsförräderi hängas i lyktstolpar. Denna absurda och hemska fantasi får nu spridning genom att individer refererar till Finspång, t ex har en medarbetare på ETC och vänsterpartist fått erbjudande att gå förbi i kön i Finspång. Det är inte roligt. Det är ett politiskt hot. 
https://www.etc.se/inrikes/hogerdebattor-delade-mordhot-mot-fi-ledaren

Men denna verksamhet har pågått länge. Inte hos högerextremisterna, utan i andra extremistgrupper. Som t ex hos de som tillhör islam.

Som ateist vet jag redan idag vad som väntar mig när islam tar makten. Varje muslim, som ju definieras av att vara troende inom islam, är en potentiell mördare, och utgör för mig ett mordhot. De bär på boken som utan skämtets draperi uttalar hot mot människor som mig.

Ty så här skriver muslimerna i den bok som är given av gud och som människan inte kan ändra:
I 4:55 står att för mig gäller: ”Helvetets högt flammande eld är het nog”. Sedan följer: ”Vi skall låta dem som påstår att Våra budskap är lögn brinna i denna eld - i den takt som deras hud förbränns, skall Vi ersätta den med ny hud, så att de får pröva straffet helt och fullt. ”
18:29 skaldar:” För de orättfärdiga har Vi en eld i beredskap [vars flammor] skall omsluta dem liksom tältduken [omsluter invånarna i ett tält]; och om de ber att få [stilla sin törst] skall de få dricka vatten hett som smält koppar, som bränner deras ansikten.”

Om dessa vidriga ord säger överslätande muslimer och teologer att ’de är tagna utanför sin kontext’, ’man skall tolka och förstå innebörden i orden, inte ta dem som de står’.

Idag kan vi, nåja, några av oss i alla fall, inte skratta åt det, ty det är aldrig roligt att bli mordhotad. Men vi kan lägga det åt sidan eftersom sammanhanget, kontexten för närvarande inte är sådan att orden skulle börja leva. Men det behövs blott en Himmler vid makten, för att kontexten skall ändras och referensen görs inte längre till platsen efter döden, utan elden refererar till en likvideringsanstalt, förslagsvis i Finspång, där ateister bränns ihjäl. Ett islamitiskt krematorium. Och de som står där och bränner oss ateister kan hänvisa till koranen, 18:29, ty så står det skrivet. Eld skall förgöra oss.

Således, alla dessa ord som står i texter som inte får ändras, utgör potentiella hot, ty omständigheterna kan ändras. ’Kontexten’ kan ändras. Snart står muslimer där och tuggar koranen på annat vis än idag. De tuggar det som står där och definierar nu en annan kontext. Då upprättas krematorier i Finspång. Som bränner ateister. Ty så är det skrivet.

Den outgrundliga frågan är varför samhället inte kan acceptera den groteska humorn hos extremhögern, men sväljer och t o m accepterar att de groteska hoten i religiösa texter står där, utan debatt, utan kritik, utan fördömelse. Ja, inte ens reducerar deras oerhördhet likt extremhögern genom att påstå att de är skämt.

I totalitära religioners namn låter allt sig sägas. Det är inte blygsamma ord, utanför sin kontext. Alla människor som dödats i dessa religioners namn är mitt bevis på ordens mordiska halt.

Landsförrädare kallar högerextremisterna de som kallas orena, hedningar, orättfärdiga, gudlösa av de religiösa. Finspång är inget skämt. Finspång finns i varje synagoga, kyrka och moské, och bland högerextremisterna.

​Öllsjö den 5 juli 2018

”Dessvärre känner många universitetslärare att de riskerar repressalier om de framför kritik, vilket kan kosta dem karriären.” (s. 13) Detta upprörande citat finns i denna bok: http://academicrightswatch.se/wp-content/uploads/2018/06/Kejsarens-nya-kl%C3%A4der-Adamson-Rauhut.pdf

Hur är det möjligt att någon kan skriva och låta publicera en sådan gemen, svepande lögn? Skulle väl vi i Sverige inte vara fasta i vår yttrandefrihet och meddelarfrihet?

Lägg därtill till att den gemena lögnen inte handlar om ett privat företag. Ja, inte ens om en vanlig statlig myndighet, utan om en akademi! I en akademi är kritik som syre är i luften, en fullständigt naturlig ingrediens. Och så som syret är för människan, är kritik en oundgänglig förutsättning för akademin.  

Finns det någon, på någon högskola eller universitet, som ens tänker tanken att tysta någon? Självfallet inte. En absurd tanke, så absurd att den hart när inte ens kan tänkas.

Jag skall nu anstränga mig det yttersta för att göra det som är hart när omöjligt att tänka, och än mer omöjligt att skriva. Omöjligheten i sig, bevisar det jag vill visa, att boken är fylld med gemena lögner. Jag försöker nu göra det omöjliga, att skriva det otänkbara:” På agendan till program-mötet imorgon, onsdag finns en punkt om omröstning bland lärarna i gruppen om deras inställning till Y samt huruvida ni ska arbeta enligt detta eller inte. Vi vill uppmärksamma dig på att detta inte är något som program-inriktningen kan ta beslut om. Du har inte heller rätt att avkräva några ställningstaganden från enskilda medarbetare. Därmed ska programpunkten strykas.”

Absurt. Omöjligt, Blott i en vilt fantiserande hjärna, som läst den ovanstående gement lögnaktiga boken, kan något sådant skrivas. Det av mig påhittade, under största möda, är så overkligt att dess overklighet är så overklig att det inte ens kan framstå som en overklig verklighet.

Som om leninismens princip, att fattade beslut inte må kritiseras, ifrågasättas, förändras, skulle kunna vara tänkbar i Sverige.

Istället är det så att författarna, kända gnällspikar sedan tidigare, bara öser ur sig förakt för de duktig, engagerade ledarna, som gör sitt yttersta för att bygga fantastiska högskolor i Sverige. Vem vet, kanske deras giftiga lögner är uttryck för deras egna misslyckanden? Ty blott en misslyckad kan vara så bitter och ha en vilja att förgifta och trycka till och förakta ett sådant engagemang som idag utförs och visas på högskolor och universitet.

Men! Vi är alla tillbedjare av yttrandefriheten, så vi accepterar tryckning och spridning av den gement lögnaktiga boken. Samtidigt som vi dock rekommenderar folk att istället för att dricka deras lögnaktiga gift, ägna sin energi åt att förstärka de redan så starka högskolorna. Ty styrka kommer inte genom kritik likt de gemena lögnerna i boken, utan genom att lojalt arbeta för arbetsgivaren.

​Öllsjö den 3 juli 2018

En mycket kortlivad rektor vid Hkr formulerade den frågan. Han hann inte göra något åt saken förrän han fick lämna högskolan.

Frågan gnager. Varför finns inte en världsledande högskola i Sverige? (jag använder uttrycket högskola och inkluderar där både de läroanstalter som har rätt att ge doktorsexamen, och därför kallas universitet, och högskolor, som saknar generell rätt att ge doktorsexamen) Saknas lärare som kan skapa en världsledande högskola? Saknas finansiella medel för att finansiera en sådan skola? Saknas akademiska ledare som kan leda högskolorna? Saknas styrsystem för att skapa en världsledande högskola? Finns det andra hinder för att skapa en världsledande högskola?

Människor saknas inte. Jag tror mig vara i stånd att utifrån mitt nätverk kunna komponera ett akademiskt lag som skulle ge avancerad utbildning och, om inte världsledande, så i alla fall Europaledande forskning i företagsekonomi.

De är emellertid fördelade på olika högskolor. Några i Lund, i Halmstad, Kristianstad, Göteborg, Umeå, Uppsala, Stockholm, Gävle m fl platser. Är vi då utsatta för Gauss-kurvans tyranni? Akademikerna är som alla andra, normalfördelade. Det finns en svans till höger om puckeln, den som jag skulle vilja se på en plats. Det finns en svans till vänster, den som kanske ingen skulle vilja se på en läroanstalt. Och sedan finns puckeln. Där majoriteten finns.

Men puckeln behöver inte vara ett problem. Puckeln kan dras till höger, mot den högra svansen. Vad krävs för att dra puckeln till höger?

1. Det måste finnas ’föredöme’ i den högra svansen. De anvisar riktningen för puckeln rörelse.
2. Det måste finnas ’dragare’ i den högra svansen som är villiga och som har förmågan att dra puckeln åt höger. Solitärer, som är duktiga, men som inte interagerar med puckelns individer, är av intet värde.
3. Det måste finnas en akademisk kultur som uttrycker viljan att dra och att följa dragningen åt den högra svansen.
4. Det måste finnas akademiska ledare som företräder den akademiska kulturen. De behöver nödvändigtvis inte tillhöra den högra svansen, men de måste företräda riktningen, att dra alla till den högra svansen.
5. Det måste finnas ett belöningssystem som befrämjar puckelns dragning åt den högra svansen genom att befrämja de som drar sig åt den högra svansen, och befrämja ’dragarna’ i sitt dragande.
6. Det måste finnas ett understödjande system, t ex av vidareutbildning, som drar puckeln åt höger. Med vidareutbildning avses förvisso kurser, men även andra former av aktiviteter som ger vidareutbildning, t ex konferensdeltagande, deltagande i framstående lärares kurser, deltagande i framstående forskares forskningsprojekt.
7. Det måste finnas avskiljande, dvs att man kan avskilja de som inte reagerar positivt på dragningen åt den högra svansen. Avskiljande kan ske genom uppsägning och omplacering, eller genom att de ovilliga ges betydelselösa platser och inte tillåts påverka verksamheten.

Jag uttrycker alla dessa som ’måsten’, dvs som nödvändiga element för att skapa en världsledande skola. Men som tränad forskare ställer man frågan, om något ’måste’ är så starkt att det kan vara orsak till de andra ’måsten’. Kan något ’måste’ blott vara en effekt av ett annat ’måste’, som förvisso är nödvändigt för att få effekten, den goda högskolan, men som kan uppstå, eller som uppstår som konsekvens av något av de andra ’måsten’.

Min erfarenhet, som ju då inte är generell utan högst arbiträr, är att av alla ’måsten’ finns två ’måsten’ som är mer ’måsten’ än de andra ’måsten’. Dragare och akademiska ledare är de ’måsten’ som kan skapa de andra ’måsten’, och därmed skapa uppsättningen av alla 7 ’måsten’.

Om detta är korrekt, innebär det att avsaknad av världsledande högskolor beror främst på avsaknad av akademiska ledare och dragare.

Men, jag har ju mitt nätverk av personer, där många uppfyller kriteriet på att vara dragare. Somliga agerar som dragare. Andra förhindras i sitt dragande. Därmed kanske det finns en mer dominant förklaring till avsaknaden, de akademiska ledarna.

Om detta är korrekt, varför arbetar inte de akademiska ledarna för att etablera de ’måsten’ som krävs?

En mycket mörk, och kanske helt oriktig spekulation, är att högskolorna leds, inte av akademiska ledare, utan av puckeln. I landet av konsensus och jantelagen, väljs akademiska chefer, inte för att de är akademiska ledare, utan för att de ger lugn och ro till puckeln.

De som befinner sig i den högra svansen är så duktiga att de kan överleva i nästan alla system, om än med klagomål på att inte bli uppmärksammade och hyllade. Men med deras höga kursutvärderingar och deras många publikationer med många citeringar, får de existera på högskolorna, men inte som föredöme eller som dragare, utan som solitärer.

Låt mig avsluta med en enkel, tillfällig observation. I mina kursutvärderingar har jag alltid bett studenterna bedöma varje lärare på kursen. Jag har sedan redovisat studenternas bedömning publikt, i ett officiellt dokument. Jag har kritiserats för detta tilltag. Det har ansetts ’hänga ut’ lärare. Det har ansetts vara att befrämja popularitetstävlingar av lärare. I en kurs jag nyligen deltagit i, fanns varje lärare med för studenterna att bedöma i kursutvärderingen. Men utfallet redovisades inte publikt. Ingen lärare fick veta vad de andra lärarna fick för omdöme av studenterna. Det redovisades inte i lärarkollegiet, utan blott individuellt till varje lärare.

Detta är att låta puckeln, eller t o m låta den vänstra svansen styra informationen. Och därmed vad som uppmärksammas och vad som får styreffekt. Detta kan vara en liten, men ändock orsak till att vi inte har högskolor som är lika framgångsrika som våra lastbilsföretag.
Ve och fasa, tänk om det är den vänstra puckeln som styr?
​
Öllsjö den 2 juli 2018

Du går genom spärren på tunnelbanan. Bakom dig lägger du märke till att en individ glider mellan spärrarna, de som du öppnat med ditt kort. Du förstår att individen plankar.

Vad gör du?

1. Det är var människas rätt att planka, och de som gör så, har sina skäl, som inte du har rätt att ifrågasätta. Du gör ingenting
2. Ingen har rätt att planka och inte göra rätt för sig. Det är transportföretagets plikt att se till att passagerarna gör rätt för sig. Du gör ingenting.
3. Man skall göra rätt för sig. Ingen får lov att planka. Det är min skyldighet att påtala och i mån av möjlighet, att förhindra att någon exploaterar vårt samhälle. Jag agerar.

En individ plankar bakom en person. Personen väljer att agera, kanske med motiv som i nummer 3. Personen vänder sig om och försöker stoppa plankaren. Plankaren säger sig känna sig angripen och går själv till upprepade angrepp, slår av personen glasögonen och försöker trampa på dem.

Bägge anmäler den andre. Just idag ser det ut som om det är plankaren som blir dragen inför rätten p g a sina våldsamheter mot den andre personen.

I mina ögon gör personen rätt som försöker hindra plankaren. Vi behöver och vi måste vara delaktiga i att skapa vårt samhälle. Det är fel att planka och personen påtalade detta. Plankarens agerande, så som det återges i både tidning och Förundersökningsprotokoll, bör lagsökas. Våld skall inte lönas, utan bestraffas. Staten måste säga till.

Om det nu inte hade varit för att en av personer är en högprofilig person, med massmedia delvis bakom sig, och med en bunt personer som ser agerandet i ett helt annat ljus. Om det inte hade varit för rasismen och främlingsfientligheten i Sverige.

Plankaren och våldsutövaren var Victoria Kawesa, en person med hög profil, som har varit partiledare i Feministiskt Initiativ. Hon, och hennes anhängare, noterar att personen som agerade var en vit man. Den noteringen är rasismen i händelsen.
https://www.expressen.se/nyheter/forra-fi-partiledaren-atalas-for-misshandel-/

Vem personen är som försöker hindra plankaren, vet jag inte. Men han får indirekt stöd av de som gärna ser Kawesa ytterligare dras i smuts och vanära, då hon nyligen fälldes i domstol för plagiat. Det är de främlingsfientliga, där det också dväljes rasister.

Scenen är given. Detta är Sverige idag. Det blir ny-rasisterna mot de främlingsfientliga.

Visst hade han rasistiska motiv att agera mot plankaren, ty hade det varit en ung blond kvinna, hade hon fått ett varmt leende och inte en knuff från den vite mannen. Så skaldar ny-rasisterna, de som noterar att den agerande personen är en vit man.

De andra betonar Kawesas offerkofta och hennes höga profil, här uttryckt genom hennes våld.

Men det viktiga som jag ser, är just alternativ 3. Att vi vågar agera för vårt samhälle. Att vi inte underdånigt ser på när människors agerande raserar det samhälle vi vill ha, eller att vi irriterat väntar på att en organisation eller att staten skall agera.

Måhända har jag fel, då jag inte vet personens grund för sitt agerande, men det jag ser är en person som agerar mot något orätt. Jag stöder hans agerande fullt ut. Och förbannar plankarens agerande, oaktat kön, längd, hudfärg och t o m religion. Fel är fel, om än utfört av rasifierade personer.

I civilsamhället är vi alla medproducenter. Det blir som vi gör det. 

​Öllsjö den 1 juli 2018