Som ansvarig för examensarbetena för civilekonomerna vid Linnéuniversitetet blev jag aldrig ifrågasatt av de akademiska administratörerna. Efter att ha slutat på Linnéuniversitetet blev jag senare, efter att blivit ’avskedad’ från min professorstjänst vid Högskolan Kristianstad, ombedd att ta ansvar för examensarbetena under en termin p universitetet. En form av återköp, som ju är ett tecken på gillande av och förtroende till produkten, dvs mitt sätt att driva examensarbetet.
På Högskolan Kristianstad var jag initialt ansvarig för examensarbetena på kandidatnivå. Där fanns akademiska administratörer som var misslynta över min ansvarighet då de ansåg att det ledde till en övervikt av sk kvantitativa studier, och att det som de gillade, kvalitativa studier, fick stå tillbaka. De krävde att jag skulle dela ansvarigheten med en lektor som representerade den kvalitativa sidan. Jag avböjde då jag hade grundad anledning att tro att det skulle innebära examensarbeten som jag inte skulle kunna acceptera som examensarbeten. De stod på sig, varför jag förlorade min ansvarsposition.
De hade rätt i att jag var restriktiv i min tolerans av kvalitativa studier. Skälet var, och är, att kvalitativ metod är oerhört svår, och kräver mycket stor vetenskaplig erfarenhet och mognad av forskaren. När studenter genomför sk kvalitativa studier blir de, som bäst, journalistiska arbeten, dvs återger attityder med reflekterande analys, och som sämst, okritiska reproduktioner av attityder. Examensarbeten med kvalitativ metod är sällan av hög vetenskaplig kvalité.
Min erfarenhet av examensarbeten säger att kvantitativa studier ofta får finna sig i att förkasta sina hypoteser och sällan får överraskande resultat som kan användas för utvecklande av teori. Kvalitativa studier däremot, får ofta stöd för sin teori och finner anledning att skapa nya begrepp, ja, ibland t o m ny teori. Denna markanta skillnad i resultat beror inte på skillnader i teoretiska förmåga hos studenterna, eller i ansatsens vetenskapliga förmåga, utan i att den kvantitativa analystekniken är i stort sett obönhörlig i sin analys, medan den kvalitativa analystekniken hos studenten är svag och okritisk. Det blir onekligen motsägelsefullt när den kvantitativa analysen låter data tala utan pardon, medan den kvalitativa, där avsikten är att låta data tala, låter undersökaren och dennes vilja tala.
Som student skall man använda och gärna utveckla teori kring ett fenomen. Att läsa in sig på ett område, att begripa teorin eller teorierna, att själv konstruera en teoretisk modell, och att dra teoretiska slutsatser från sina analyser, är svårt nog. Ett sätt att mildra svårigheten i examensarbetet är att fokusera på början och slutet av kunskapsproduktionen, och att mer lättsamt ta till sig analystekniken.
Analystekniken i kvantitativa studier är den statistiska analysen. Studenter har oftast fått en tidigare kurs i statistisk analys, varför de hjälpligt kan läsa in sig på relevant statistiska analysmetoder vid examensarbetet. Men merparten av arbetet sker genom de statiska modellerna, som ligger förpackade i statistikpaketet i datorn, oftast programmen SPSS eller Stata.
Analystekniken i kvalitativa studier innebär att finna mönster i ett hav av observationer som kan ge tema, som kan ge begrepp och t o m samband, ibland t o m kausala samband. Jag har ännu inte stött på en studentkurs som varit inriktad på kvalitativ analys. Studenterna har därför inte ens en grundläggande kunskap om den kvalitativa metoden när de börjar med sitt examensarbete. Det är som om just den kunskapen anses medfödd.
Det stora problemet, förutom studentens bristande kunskap i kvalitativ analysteknik, är att studenten saknar de förutsättningar som krävs för att kunna skönja mönster i empirisk observation.
Att kunna se mönster kräver tre saker av forskaren.
En kvalitativ studie, för att vara en gedigen vetenskaplig studie, kräver erfarenhet, bildning, etisk mognad, med kapacitet att hantera sin subjektivitet (1. och 2.). En student, hur god den än är, kan inte uppfylla dessa krav. Därför blir en students kvalitativa studie, som bäst journalistisk, som sämst, en okritisk reproduktion av attityder.
Svårigheten i att genomföra kvalitativa studier har för min del inneburit att jag först när jag varit i slutfasen av min yrkesbana som forskare, har genomfört två egentliga kvalitativa studier, och det i samarbete med kollegor med fallenhet för, och med bättre utbildning i kvalitativ analys. Förvisso har jag gjort sk kvalitativa studier tidigare, men med den erfarenhet och kunskap jag har idag, tvingas jag erkänna att de förvisso är ganska goda journalistiska artiklar, men de är inte gedigna vetenskapliga studier.
Om jag, som har genomgått forskarutbildning och genomfört otaliga studier, inte anser mig ha förmåga till kvalitativa studier, är det då inte övermaga att begära att studenter skall ha den förmågan?
Tilläggas skall att jag under en tidigare sejour på Högskolan Kristianstad hade varit ansvarig för examensarbetena på kandidatnivån. Därefter lämnade jag Högskolan Kristianstad, varvid ansvarigheten togs över av personer från min forskargrupp som varit delaktiga i handledningen när jag var ansvarig och därför tagit intryck av min filosofi. Något år senare utvärderades ekonomutbildningen nationellt, med stor betoning på examensarbetena. Då placerade sig Högskolan Kristianstad i den absoluta toppgruppen, tillsammans med Jönköpings Högskola och Handelshögskolan i Stockholm. Kanske det är oerhört uppblåst av mig att ens antyda ett samband, men inför möjligheten att det fanns ett samband mellan min filosofi och topplaceringen, avsade sig de akademiska administratörerna möjligheten att upprepa den tidigare framgången.
Blott i akademin, kanske än mer på högskolor än på universitet, kan man med kraft stänga dörren till framgång. Både för högskolan och för studenten.
Den 27 augusti 2024
Sven-Olof Yrjö Collin
På Högskolan Kristianstad var jag initialt ansvarig för examensarbetena på kandidatnivå. Där fanns akademiska administratörer som var misslynta över min ansvarighet då de ansåg att det ledde till en övervikt av sk kvantitativa studier, och att det som de gillade, kvalitativa studier, fick stå tillbaka. De krävde att jag skulle dela ansvarigheten med en lektor som representerade den kvalitativa sidan. Jag avböjde då jag hade grundad anledning att tro att det skulle innebära examensarbeten som jag inte skulle kunna acceptera som examensarbeten. De stod på sig, varför jag förlorade min ansvarsposition.
De hade rätt i att jag var restriktiv i min tolerans av kvalitativa studier. Skälet var, och är, att kvalitativ metod är oerhört svår, och kräver mycket stor vetenskaplig erfarenhet och mognad av forskaren. När studenter genomför sk kvalitativa studier blir de, som bäst, journalistiska arbeten, dvs återger attityder med reflekterande analys, och som sämst, okritiska reproduktioner av attityder. Examensarbeten med kvalitativ metod är sällan av hög vetenskaplig kvalité.
Min erfarenhet av examensarbeten säger att kvantitativa studier ofta får finna sig i att förkasta sina hypoteser och sällan får överraskande resultat som kan användas för utvecklande av teori. Kvalitativa studier däremot, får ofta stöd för sin teori och finner anledning att skapa nya begrepp, ja, ibland t o m ny teori. Denna markanta skillnad i resultat beror inte på skillnader i teoretiska förmåga hos studenterna, eller i ansatsens vetenskapliga förmåga, utan i att den kvantitativa analystekniken är i stort sett obönhörlig i sin analys, medan den kvalitativa analystekniken hos studenten är svag och okritisk. Det blir onekligen motsägelsefullt när den kvantitativa analysen låter data tala utan pardon, medan den kvalitativa, där avsikten är att låta data tala, låter undersökaren och dennes vilja tala.
Som student skall man använda och gärna utveckla teori kring ett fenomen. Att läsa in sig på ett område, att begripa teorin eller teorierna, att själv konstruera en teoretisk modell, och att dra teoretiska slutsatser från sina analyser, är svårt nog. Ett sätt att mildra svårigheten i examensarbetet är att fokusera på början och slutet av kunskapsproduktionen, och att mer lättsamt ta till sig analystekniken.
Analystekniken i kvantitativa studier är den statistiska analysen. Studenter har oftast fått en tidigare kurs i statistisk analys, varför de hjälpligt kan läsa in sig på relevant statistiska analysmetoder vid examensarbetet. Men merparten av arbetet sker genom de statiska modellerna, som ligger förpackade i statistikpaketet i datorn, oftast programmen SPSS eller Stata.
Analystekniken i kvalitativa studier innebär att finna mönster i ett hav av observationer som kan ge tema, som kan ge begrepp och t o m samband, ibland t o m kausala samband. Jag har ännu inte stött på en studentkurs som varit inriktad på kvalitativ analys. Studenterna har därför inte ens en grundläggande kunskap om den kvalitativa metoden när de börjar med sitt examensarbete. Det är som om just den kunskapen anses medfödd.
Det stora problemet, förutom studentens bristande kunskap i kvalitativ analysteknik, är att studenten saknar de förutsättningar som krävs för att kunna skönja mönster i empirisk observation.
Att kunna se mönster kräver tre saker av forskaren.
- Hantera bekräftelsepartiskhet. Som människa har man en benägenhet att tro mer på en sak än en annan. Det leder till att vi gärna överdriver observationer som bekräftar våra trossatser, och underdriver de som förkastar dem. En forskare måste göra sitt yttersta för att mildra sin bekräftelsepartiskhet, något som förbättras med erfarenhet. Medan den statiska analysen är obönhörlig i att visa på sannolikheten att ett beta-värde är skilt från noll (även om det finns tekniker för att gymnastisera data för att förbättra sannolikheten), så finns i kvalitativ analys blott forskarens erfarenhet av att hålla tillbaka bekräftelsepartiskheten som medel för att minska risken att forskaren överdriver sina observationers indikation mot ett begrepp eller samband som föredras av forskaren.
- Hantera överraskningsbehovet. Som forskare önskar man finna det överraskande, det som kan ge ett nytt begrepp, en ny teoretisk vinkling, ja, helst en ny teori. Det är lättare att överraskas i en kvalitativ studie, vilket man sedan överdriver genom att inte tillräckligt försöka förkasta överraskningen. Blott erfarenheten och forskarens etiska nivå kan begränsa glädjen i överraskningen.
- Företagsekonomisk bildning. Även om kvalitativa studier främst använder induktion som metod, underlättar upptäckandet av mönster och den därefter kommande tolkningen av att forskaren har en gedigen bildning i företagsekonomisk teori och dess begrepp. Möjligheterna att upptäcka ett fenomen är större om man har förväntningar som kommer från begrepp och teorier. Samtidigt är det ju dessa förväntningar som man vill undvika skall vara styrande vid induktionen. Det är en grannlaga uppgift för forskaren att kunna använda begreppen vid observationer utan att låta dem styra. Men att inte ha dessa teorier och begrepp gör forskaren till en segelbåt utan segel, som driver omkring herrelöst på ett böljande empiriskt hav.
En kvalitativ studie, för att vara en gedigen vetenskaplig studie, kräver erfarenhet, bildning, etisk mognad, med kapacitet att hantera sin subjektivitet (1. och 2.). En student, hur god den än är, kan inte uppfylla dessa krav. Därför blir en students kvalitativa studie, som bäst journalistisk, som sämst, en okritisk reproduktion av attityder.
Svårigheten i att genomföra kvalitativa studier har för min del inneburit att jag först när jag varit i slutfasen av min yrkesbana som forskare, har genomfört två egentliga kvalitativa studier, och det i samarbete med kollegor med fallenhet för, och med bättre utbildning i kvalitativ analys. Förvisso har jag gjort sk kvalitativa studier tidigare, men med den erfarenhet och kunskap jag har idag, tvingas jag erkänna att de förvisso är ganska goda journalistiska artiklar, men de är inte gedigna vetenskapliga studier.
Om jag, som har genomgått forskarutbildning och genomfört otaliga studier, inte anser mig ha förmåga till kvalitativa studier, är det då inte övermaga att begära att studenter skall ha den förmågan?
Tilläggas skall att jag under en tidigare sejour på Högskolan Kristianstad hade varit ansvarig för examensarbetena på kandidatnivån. Därefter lämnade jag Högskolan Kristianstad, varvid ansvarigheten togs över av personer från min forskargrupp som varit delaktiga i handledningen när jag var ansvarig och därför tagit intryck av min filosofi. Något år senare utvärderades ekonomutbildningen nationellt, med stor betoning på examensarbetena. Då placerade sig Högskolan Kristianstad i den absoluta toppgruppen, tillsammans med Jönköpings Högskola och Handelshögskolan i Stockholm. Kanske det är oerhört uppblåst av mig att ens antyda ett samband, men inför möjligheten att det fanns ett samband mellan min filosofi och topplaceringen, avsade sig de akademiska administratörerna möjligheten att upprepa den tidigare framgången.
Blott i akademin, kanske än mer på högskolor än på universitet, kan man med kraft stänga dörren till framgång. Både för högskolan och för studenten.
Den 27 augusti 2024
Sven-Olof Yrjö Collin
RSS-flöde
