https://www.svt.se/nyheter/utrikes/islandska-politikers-han-mot-kvinnliga-kollegor-avslojade
Frågan är hur sann en inspelning är.
Jag hade anledning att fundera över det då jag avsåg att spela in de obehagliga samtal som jag kallades till då högskolan höll på att avskilja mig från min arbetsplats. Jag visste att jag hade rätt att spela in, utan att informera om inspelningen.
Om politikerna hade vetat att de hade blivit inspelade, då hade de givetvis uttryckt sig annorlunda. Om cheferna hade vetat att de hade blivit inspelade, hade de kanske uttryckt sig annorlunda.
Frågan är: Vad är sant? Utsagor som uttalas, utan vetskap av att spelas in? Utsagor som uttalas, med vetskap om inspelning?
Man skulle kunna anse att de utsagor som görs utan vetskap om inspelning, är mer trovärdiga uttryck för individens attityd. Å andra sidan finns det ett visst behag i att säga det förbjudna. Att ramla ut ur ramarna och säga ohyggliga saker kan kännas befriande. Fri från konventioner och från en granskande, fördömande omgivning.
Men det som sägs under denna frihet behöver inte vara genuina attityder, utan är attityder som är förbjudna, och därför lite spännande att utsäga. De är inte de verkliga attityderna, utan är blott ett berusningsmedel.
På samma sätt är inte heller de utsagor som sägs under medveten inspelning, utlopp för de riktiga attityderna, ty där finns tydligt kalkylen av konsekvenserna av utsagorna.
De verkliga attityderna kan inte röjas genom medveten eller omedveten inspelning. De ligger förborgade hos individen. Däremot kan de säkrare röjas genom individens handling, och då speciellt i upprepad handling. De kan också röjas i små situationer, där kontrollen krackelerar och själen trycker på. Trots att mina samtal inte röjdes som inspelandes, fanns så många människor med, att det fungerade som en kontrollerande inspelning. Men vid några tillfällen höll kontrollen på att rämna, varvid jag fick några viktiga indikationer på attityd.
Jag tror därför att islänningarnas utsagor inte nödvändigtvis avslöjade deras attityder. Det kanske istället var ett bord med tramsiga småpojkar som sade det förbjudna. Där det förbjudna inte vara deras attityd, utan blott det spännande.
Den som gjort värnplikten och levt i en grupp av tio unga män, vet vilket enormt avstånd som finns mellan unga mäns trams på luckan och deras agerande och mer verkliga attityder.
Öllsjö den 16 december 2018