”Du träder in i en exklusiv butik för att handla kläder. Hur många sekunder dröjer det innan något biträde skyndar emot dig? Du tar ordet i ett sällskap eller på ett möte. Hur fort tystnar småpratet omkring dig?”. Dessa frågor ställer Horace Engdahl angående social status. (se länk nedan)
Om alla har lika värde, då borde det inte finnas någon skillnad i antal sekunder innan man blir betjänad. Om alla har lika värde, då borde allt småprat tystna lika fort, oaktat vem som tar ordet.
De anti-humanitära, som bestrider normen om allas lika värde som en beskrivning av samhället, skulle hävda att mannen i elegant kostym, med vacker slips, med rak rygg, stilig hållning och med lätt grånat hår, betjänas långt före mannen med slitna, trasiga kläder, som går slängigt, med hopkrupen hållning och med fett, stripigt hår. Trots att de bägge är människor, och därför har lika värde.
De anti-humanitära, som bestrider normen om allas lika värde som en beskrivning av samhället, skulle hävda att Nobelpristagaren i litteratur som reser sig upp, skulle finna att småpratet omedelbart försvann, medan elektrikern längst ner vid bordet skulle ha stora svårigheter att få småpratet att dö ut. Trots att de bägge är människor, och därför har lika värde.
Människor har olika social status, vilket innebär att de behandlas olika av andra människor, oaktat om dessa andra människor hävdar ’allas lika värde’ i högtidliga sammanhang.
Horace avslutar därför sin krönika så här: ”Det är väl därför man infört formuleringen om allas lika värde i Sveriges grundlag, en besvärjelse mot livet sådant det verkligen är.”
Allas lika värde är normen alla uttalar, men få följer.
Sven-Olof Yrjö Collin
Länk: https://www.svd.se/a/KMO5Oe/horace-engdahl-sa-vet-du-om-du-har-hog-social-status
RSS-flöde