Aktivism är det ideologiskt motiverade agerande som idag kan ses hos myndigheter och universitet, men som även dykt upp i domstolar (så gårdagens blogginlägg), där socialdemokrater avlägsnade socialdemokratiska nämndemän efter att de dömt i ett domstolsmål på ett sätt som inte passade politikerna.
Det jag känner bäst är universiteten, där politiska mål som jämställdhet och hållbarhet och HBTQ-driven aktivism inte blott finns som debatt och kunskap, utan som agerande, där t ex Linnèuniversitetet deltar som organisation, som universitet, i politiska demonstrationer och Malmö universitet planerar för en polisutbildning där utbildningen skall delta i den politiska Pridedemonstrationen. Självfallet underminerar det andan i universitetet, som en kunskapssökande organisation vars bidrag till samhället är utbildning och kunskap vunnen genom vetenskapliga studier. Universiteten är inte längre upphöjda institutionen som ger, utan intresse i samhällsutvecklingen, vetenskaplig kunskap. De reduceras till organisationer som villigt antar och pläderar för politiska mål. Samhället kan inte längre lita på att universitet söker kunskap för kunskapens skull, utan de för fram värderingar och normer, där utsagor inte är byggda på vetenskaplig kunskap utan på ideologiska föreställningar.
Tilliten till universitetet som kunskapsproducent eroderar. Med effekt att den styrka som universiteten tidigare hade, som oväldig kunskapsproducent, försvinner. Aktivisterna, med all sin ideologiskt motiverade godhet, kommer att få erfara att den styrka de utnyttjar för att basunera ut sin godhet, försvinner. Varpå deras basunerande hörs mindre och mindre. Den grav de tänkte gräva för det ideologiskt avvikande, kommer de själva att ligga i.
Samma aktivismutveckling tycks ha drabbat myndigheterna. Domstolarna står på tur. SvT, med det oerhörda förtroende de har haft, och skall ha, t ex för att vara trovärdiga i kristider, eroderar. Effekten är att samhällets styrka eroderar. Vi förlorar vår tillit till ovälden hos myndigheter, universitet, domstolar och SvT. De som skall vara de starka pelarna i samhället, blir svaga vindfly som blåser med aktivisternas ideologiskt motiverade agerande.
Det har gått bra för dem i början, eftersom de har kunnat basunera ut sina värderingar där vi lyssnat p g a den tillit vi haft till dessa institutioner. Men vi lyssnar allt mindre och har allt mindre tillit till dem då de inte längre är samhälleliga institutioner som agerar med oväld. När de nu har reducerats från samhälleliga institutioner till politiska institutioner, blir de likt alla andra politiska organisationer, de som företräder specifika politiska intressen. De som skall vara över samhällets konflikter och strider, har nu sjunkit ner och är nu aktörer i den samhälleliga kampen.
Kvar blir blott alla dessa vindar som blåser fram och tillbaka, och samhället blir blott en ideologisk smältdegel, utan någon institutionell stabilitet, den som de tidigare institutionerna gav oss genom sin oväld, genom att stå stabila i de samhälleliga vindarna.
Risken är uppenbar att det tidigare demokratiska Sverige blir ett land där man söker efter en stabilitet. En stabilitet som en stark man eller kanske även kvinna kan ge. Eller tryggheten i en totalitär ideologi. På så sätt undergräver aktivismen i dessa institutioner det som vi tagit för givet under 1900-talet, demokratin.
All denna godhet, t ex den godhet som strömmar från Linnéuniversitetet när de marscherar i det politiska Pridetåget, är således ett hot mot demokratin. Godheten blir till ondska.
Den 7 mars 2023
Sven-Olof Yrjö Collin
Det jag känner bäst är universiteten, där politiska mål som jämställdhet och hållbarhet och HBTQ-driven aktivism inte blott finns som debatt och kunskap, utan som agerande, där t ex Linnèuniversitetet deltar som organisation, som universitet, i politiska demonstrationer och Malmö universitet planerar för en polisutbildning där utbildningen skall delta i den politiska Pridedemonstrationen. Självfallet underminerar det andan i universitetet, som en kunskapssökande organisation vars bidrag till samhället är utbildning och kunskap vunnen genom vetenskapliga studier. Universiteten är inte längre upphöjda institutionen som ger, utan intresse i samhällsutvecklingen, vetenskaplig kunskap. De reduceras till organisationer som villigt antar och pläderar för politiska mål. Samhället kan inte längre lita på att universitet söker kunskap för kunskapens skull, utan de för fram värderingar och normer, där utsagor inte är byggda på vetenskaplig kunskap utan på ideologiska föreställningar.
Tilliten till universitetet som kunskapsproducent eroderar. Med effekt att den styrka som universiteten tidigare hade, som oväldig kunskapsproducent, försvinner. Aktivisterna, med all sin ideologiskt motiverade godhet, kommer att få erfara att den styrka de utnyttjar för att basunera ut sin godhet, försvinner. Varpå deras basunerande hörs mindre och mindre. Den grav de tänkte gräva för det ideologiskt avvikande, kommer de själva att ligga i.
Samma aktivismutveckling tycks ha drabbat myndigheterna. Domstolarna står på tur. SvT, med det oerhörda förtroende de har haft, och skall ha, t ex för att vara trovärdiga i kristider, eroderar. Effekten är att samhällets styrka eroderar. Vi förlorar vår tillit till ovälden hos myndigheter, universitet, domstolar och SvT. De som skall vara de starka pelarna i samhället, blir svaga vindfly som blåser med aktivisternas ideologiskt motiverade agerande.
Det har gått bra för dem i början, eftersom de har kunnat basunera ut sina värderingar där vi lyssnat p g a den tillit vi haft till dessa institutioner. Men vi lyssnar allt mindre och har allt mindre tillit till dem då de inte längre är samhälleliga institutioner som agerar med oväld. När de nu har reducerats från samhälleliga institutioner till politiska institutioner, blir de likt alla andra politiska organisationer, de som företräder specifika politiska intressen. De som skall vara över samhällets konflikter och strider, har nu sjunkit ner och är nu aktörer i den samhälleliga kampen.
Kvar blir blott alla dessa vindar som blåser fram och tillbaka, och samhället blir blott en ideologisk smältdegel, utan någon institutionell stabilitet, den som de tidigare institutionerna gav oss genom sin oväld, genom att stå stabila i de samhälleliga vindarna.
Risken är uppenbar att det tidigare demokratiska Sverige blir ett land där man söker efter en stabilitet. En stabilitet som en stark man eller kanske även kvinna kan ge. Eller tryggheten i en totalitär ideologi. På så sätt undergräver aktivismen i dessa institutioner det som vi tagit för givet under 1900-talet, demokratin.
All denna godhet, t ex den godhet som strömmar från Linnéuniversitetet när de marscherar i det politiska Pridetåget, är således ett hot mot demokratin. Godheten blir till ondska.
Den 7 mars 2023
Sven-Olof Yrjö Collin
RSS Feed
