Skulle du vilja anlita en snickare som endast kan använda hammare, men som inte kan använda en skruvmejsel? Ja, en som t o m säger att den inte tror på skruvmejseln, trots alla erfarenheter av skruvmejselns goda förmågor i husbyggen?
Knappast. Du skulle betrakta den snickaren som outbildad, och oförmögen att utföra det som är snickarens arbete, att bygga ett hus.
Jag var en gång i tiden kursansvarig, vid en här anonymiserad akademisk läroanstalt (sic!). Kursen var en uppsatskurs där studenterna skulle göra sina examensarbeten, det som blir kronan på verket av deras utbildning och som utgör beviset för den akademiska läroanstaltens (sic!) produktion. Jag upptäckte då att många av de handledare som användes för att handleda studenterna i sina examensarbeten, var som ovanstående snickare.
En student har en forskningsfråga i sitt examensarbete. Likt snickaren har ett hus att bygga. Denna fråga skall angripas på något sätt, där man samlar in data för att få svar på frågan. Dessa data kan analyseras på olika sätt, likt snickaren kan använda hammaren eller skruvmejseln. Men somlig data lämpar sig mer för textanalys, medan andra lämpar sig mer för statistisk analys. Precis som en spik bäst angrips med en hammare, medan en skruv, förvisso kan drivas in med en hammare, men bäst hanteras med en skruvmejsel.
Vad jag upptäckte var att det fanns handledare som blott visste hur man hanterar en hammare, oaktat vilket medel som var bäst. Ja, somliga var t o m sådana att de hävdade att hammaren alltid är bäst, och att den inte trodde på skruvmejselns förmåga.
Eftersom studenter skall läras att angripa ett problem med ett relevant verktyg, måste handledarna vara förmögna att underlätta för studenterna deras val genom att kunna diskutera och reflektera över de olika metodernas möjligheter. Men en handledare som inte kan göra detta, då den inte känner metoderna eller t o m anser dem vara oriktiga, måste ersättas med mer kunniga handledare, alternativt sätts den okunnige handledaren på skolbänken för att utbildas till att bli fullgod handledare. Så som man skulle sätta hammar-snickaren på skolbänken för att lära sig skruvmejselns möjligheter och styrkor och svagheter.
Jag lade fram det förslaget, med glädje och med stark vision om en god utbildning, både för handledarna och därefter, för studenterna, som ju är målet med den akademiska läroanstaltens (sic!) verksamhet.
Två månader senare var jag ersatt som kursansvarig. Med en hammar-snickare som kursansvarig.
Det finns således akademiska läroanstalt (sic!) som aktivt och med hierarkisk kraft, inte undviker, utan som motarbetar en utbildning som utförs av akademiskt kunnig personal.
Då frågar jag mig, precis som du frågar dig nu, hur kan det vara att jag aldrig stött på en hammar-snickare, men att jag blir avsatt som ansvarig när jag lägger fram för slag på mångsidig snickare på en akademisk läroanstalt (sic!)?
Är det så att samhället, och ytterst staten, inte bryr sig om vilka förmågor att snickra som skapas på de akademiska läroanstalterna (sic!), utan blott att studenterna får förmågor som möjligen räcker till att bygga en koja.
Den som vill arbeta för den mångsidiga studenten, en snickare med förmåga att välja hammare eller skruvmejsel, blir avsatt som kursansvarig och ytterst satt utanför den akademiska läroanstalten (sic).
Den avsatte, och sedermera utsatte, muttrar ’akademisk kojanstalt (!)’
Öllsjö den 22 juli 2018
Knappast. Du skulle betrakta den snickaren som outbildad, och oförmögen att utföra det som är snickarens arbete, att bygga ett hus.
Jag var en gång i tiden kursansvarig, vid en här anonymiserad akademisk läroanstalt (sic!). Kursen var en uppsatskurs där studenterna skulle göra sina examensarbeten, det som blir kronan på verket av deras utbildning och som utgör beviset för den akademiska läroanstaltens (sic!) produktion. Jag upptäckte då att många av de handledare som användes för att handleda studenterna i sina examensarbeten, var som ovanstående snickare.
En student har en forskningsfråga i sitt examensarbete. Likt snickaren har ett hus att bygga. Denna fråga skall angripas på något sätt, där man samlar in data för att få svar på frågan. Dessa data kan analyseras på olika sätt, likt snickaren kan använda hammaren eller skruvmejseln. Men somlig data lämpar sig mer för textanalys, medan andra lämpar sig mer för statistisk analys. Precis som en spik bäst angrips med en hammare, medan en skruv, förvisso kan drivas in med en hammare, men bäst hanteras med en skruvmejsel.
Vad jag upptäckte var att det fanns handledare som blott visste hur man hanterar en hammare, oaktat vilket medel som var bäst. Ja, somliga var t o m sådana att de hävdade att hammaren alltid är bäst, och att den inte trodde på skruvmejselns förmåga.
Eftersom studenter skall läras att angripa ett problem med ett relevant verktyg, måste handledarna vara förmögna att underlätta för studenterna deras val genom att kunna diskutera och reflektera över de olika metodernas möjligheter. Men en handledare som inte kan göra detta, då den inte känner metoderna eller t o m anser dem vara oriktiga, måste ersättas med mer kunniga handledare, alternativt sätts den okunnige handledaren på skolbänken för att utbildas till att bli fullgod handledare. Så som man skulle sätta hammar-snickaren på skolbänken för att lära sig skruvmejselns möjligheter och styrkor och svagheter.
Jag lade fram det förslaget, med glädje och med stark vision om en god utbildning, både för handledarna och därefter, för studenterna, som ju är målet med den akademiska läroanstaltens (sic!) verksamhet.
Två månader senare var jag ersatt som kursansvarig. Med en hammar-snickare som kursansvarig.
Det finns således akademiska läroanstalt (sic!) som aktivt och med hierarkisk kraft, inte undviker, utan som motarbetar en utbildning som utförs av akademiskt kunnig personal.
Då frågar jag mig, precis som du frågar dig nu, hur kan det vara att jag aldrig stött på en hammar-snickare, men att jag blir avsatt som ansvarig när jag lägger fram för slag på mångsidig snickare på en akademisk läroanstalt (sic!)?
Är det så att samhället, och ytterst staten, inte bryr sig om vilka förmågor att snickra som skapas på de akademiska läroanstalterna (sic!), utan blott att studenterna får förmågor som möjligen räcker till att bygga en koja.
Den som vill arbeta för den mångsidiga studenten, en snickare med förmåga att välja hammare eller skruvmejsel, blir avsatt som kursansvarig och ytterst satt utanför den akademiska läroanstalten (sic).
Den avsatte, och sedermera utsatte, muttrar ’akademisk kojanstalt (!)’
Öllsjö den 22 juli 2018
RSS-flöde
