( https://www.sydsvenskan.se/2024-04-22/studenternas-aktivism-visar-en-hoppfull-stravan/ )
På 20-talet i Tyskland gick kommunisterna, men främst och mest framgångsrikt nazisterna in för att störa andras möten. Det var deras icke-demokratiska, och stundtals våldsamma sätt att negativt påverka Weimarrepublikens nyfödda demokrati. Det urartade till slagsmål och fascismen, dvs att med våld påverka opinion, gick i full blom. Denna historiska erfarenhet säger att störning av möten är ett första steg mot fascism.
När socialdemokratin växte fram och etablerade sig i Sverige som demokratiska socialister på 20-talet, bemötes de med mötesstörningar, ja t o m slagsmål, organiserade av arbetsgivare och kommunister. I Sverige etablerades emellertid inte någon form av fascism, utan det blev en väl utvecklad demokrati. Svensk demokrati idag innebär att ansöka om att få ställa till med kaos, t ex genom att bränna koranen och därmed framkalla diplomatisk kris och få den muslimska fascismen att blomma ut, vilket skedde under koranupploppen förra påsken.
Jag, den demokratiska socialisten, som fick lära mig demokratins grundstenar på SSU:s kurser, fylls med nästan övermäktig stolthet när jag hör stand-up komikerns beskrivning av svensk demokrati: https://www.facebook.com/reel/972231370571119 Jag är stolt att vara svensk!
Lundaakademikerna tycks helt ovetande om denna historiska erfarenhet av den fascistiska politiska metoden. Istället vänder de upp och ner på saken och hävdar att de som företräder det ordnade, civiliserade samtalet banar väg för fascism. För mig, som svensk demokratisk socialist, är deras hävdande ett Orwellskt nyspråkshävdande, med sitt dubbeltänkande där demokrati är fascism och fascism är demokrati.
Det är absurt att hävda att de italienska fascisternas, de tyska nazisternas och muslimernas störningar av politiska möten är uttryck för demokrati och att hävdande av demokratisk mötesordning är ett första steg mot fascism. Till skillnad från de i artikeln icke namngivna ’historiker och statsvetare’, är min erfarenhet och kunskap om vår europeiska och svenska historia att de som stör demokratiskt anordnade möten är de som tar första steget mot fascism.
Man kan dock rikta kritik mot politiker, för att föra monologer och inte dialoger. Jag har erfarit det många gånger, då jag i på tidningars debattsidor fört fram synpunkter, som politiker borde besvara, men som inte getts svar. Idag är X, forna Twitter populärt. Där skriver politikern, men deltar sedan inte i den debatt som uppstår på inlägget. Politikern kan t o m blockera människor från att delta i inläggen, vilket är ett tilltag som borde tydligt visas upp och därmed sätta politikern off-side som demokratisk.
Vår erfarenhet idag pläderar rakt motsatt lundaakademikernas hävdande, för en värdig demokrati. Vår Greta, innan hon förändrade sitt agerande, och därmed förlorade mycket sympati, satt utanför Riksdagen med sin skylt. Hon satt tyst med sin skylt. Hon var inte i vägen. Hon hindrade ingen. Inga ambulanser fick stanna för henne. Ingen var rädd för hennes demonstration. Däremot för dess effekt. Ty hon blev ett världsnamn och blev hela världens representant för uppmaningen till beslutsfattare att sätta igång. Hennes sittande med skylt är exemplarisk demokrati.
Lundakademikernas inlägg känner jag igen från min tid som lundastudent, eftersom jag där levde mycket bland de leninistiska, ja, t o m stalinistiska och maoistiska kommunisterna. De talade sig varma för odemokratiska metoder och ansåg mig vara en klassförrädare som pläderade för demokrati, där man begär ordet och blir uppsatt på en talarlista och får vänta på sin tur. Lyckligtvis var de oförmögna att själva agera enligt sin ideologis politiska metod. Deras revolutionära kamp inskränkte sig till att stå sidan om 30-novembertåget och skandera ’inga fascister på våra gator’.
En slogan jag känner mig föranledd att själv skandera när dagens fascister marscherar eller har bönestund i parken, eller skriver insändare till lokaltidningen.
Den 24 april 2024
Sven-Olof Yrjö Collin